Ni som blivit lite äldre. Hur känns det att förlora sin ungdomliga kropp?

Tack för alla era svar i tråden. Ni låter så positiva hela bunten:) Så bra självförtroende och fina partners barn och hela paketet. Kanske inte representativt för hela gruppen med tanke på antalet utförda plastikingrepp i vårt land. Men de som tänker på utseende, skavanker och fruktar åldrandet kanske inte hänger på Familjeliv i hög grad? Hade velat höra några sådana röster också...

Eftersom vi lever längre och ungdomen flyttats fram tänker jag mig att åldrandet sätter in först vid 45-50. Fram tills dess har huden fortfarande ganska mycket elastisitet. För kvinnors del kommer utseenderaset först när mensen försvinner så det var nog den gruppen jag syftade på, när åldrandet faktiskt börjat synas och kännas. Inte bara  det generella graviditetsåldrandet för det är inte riktigt samma sak.

Så ni som ser jättebra ut och är nöjda i nuläget får gärna återkomma till tråden när raset satt in och ni inte längre är lika nöjda.Man sörjer ju inget som man inte förlorat.

För min del var jag fräsch till 45, då plötsligt fick jag en hemsk putmage som vägrar försvinna. Nu är jag 47 och har fått lite annan struktur på huden på vissa ställen. Har fått lite hängigare kinder och brösten har börjar hänga. Håret har blivit sämre.

Det går ganska bra att förtränga när man är med jämnåriga och gör saker som jämnåriga gör. Men om man t ex går på nån speciell musikspelning eller annat där de allra flesta är runt 25, så blir det så äckligt tydligt hur stor skillnaden är och då är det nästan outhärdligt.

Jaha, men man är ju så gammal man känner sig. Vill inte ens tänka på hur jag är om 20-30 år. En fördel är dock att jag aldrig haft en snygg kropp, så den aspekten är inget jag finner jobbigt idag.Det är ju så olika, en del är pigga vid 65 medan andra knackar på dödens dörr. Det är säkert samma runt 30 också, eller ja utöver dödbiten, det hoppas jag händer få 30-åringar.Nej, men jag fyller snart 32 om det spelar någon roll. Jag vet inte om jag är frisk eller inte, men jag har aldrig tyckt det varit roligt att gå ut och träffa människor och jag kommer aldrig skaffa barn, kanske är det det perspektivet jag missar?

Okej, nej jag har väl egentligen slutat bry mig vad andra tycker också, har aldrig haft ett utseende eller personlighet som andra gillar, så det är bara onödig energi att gräma sig över det.

Tror många hade behövt sluta bry sig så mycket vad andra tycker.

Jodå, jag tycker mycket om musik, både att lyssna och spela själv (Gitarr) Tycker om att titta på och analysera film också. Jag har lärt mig att trivas bra med mig själva.

Känner mig ganska okej, utöver att kroppen känns mindre energisk än när jag var ung. 

Jo, det är klart. Jag tycker också att det finns många fördelar med att vara äldre. Man är inte så osäker, man bryr sig inte lika mycket om vad andra säger, m.m. Men kroppen är också viktig. Det är ju inte bara utseende, utan också hälsa som är viktig där.  Om man slarvar för mycket där, så blir man kanske inte gammal. Tänker på mitt ex som har cancer för andra gången (olika sorter), båda antagligen pga hans livsstil. Och att kunna röra sig obehindrat är ren frihet för mig. Folk kanske tycker olika där, men för mig har det blivit viktigt att fortfarande kunna göra olika saker  - att inte vara för gammal eller för svag för det. 

Och då är jag inte sån som ska klättra på berg eller cykla runt Vättern eller åka Vasaloppet. Sånt tycker jag ändå kan vara lite onödigt. Jag tänker mer på det vardagliga där, vi har hus och fixar mycket själva. Även trädgården! Vi har även en jordfräs som vi kör med (mest dock min man), eftersom det var sånt kaos i trädgården när vi köpte huset. Sedan är man ju princip tvungen att köra någon gympa för att inte få ont, eftersom såna arbeten nästan alltid belastar kroppen ojämnt på något sätt. Det är klart att intellektet är viktigt och egentligen viktigare, men man måste ju i princip ha en fungerande kropp också, det är ju förutsättningen. 

Har aldrig trivts på badstranden. Vad är det för roligt att ligga och svettas? Om jag tvingas gå dit med barn så är det i och för sig roligt att se dem ha roligt men då är min koncentration till 100% på dem eftersom min hjärna bara kan tänka på drunknande barn när jag är där. 

Jag säger som så många andra: när man blir äldre blir man också mindre osäker på sig själv och behöver inte alls tänka på hur man ser ut. Av någon anledning tror många unga att man avundas dem. Men äldre (män) vill inte vara unga, de vill ha en ung. Inte ens det gäller alla.

Ungdomskulten är verkligen en trist företeelse och de som håller på med den blir förr eller senare besvikna. 

Jo, men jag säger ju i princip att om du dör tidigt för att du har misskött kroppen så värst, så kan du inte heller leva länge och sysselsätta dig intellektuellt. Och om du blir dement, så kan du inte det heller. Visserligen förebygger det säkert bäst mot demens att hålla igång hjärnan, men även mat och motion måste ju spela en roll. 

Och en annan grej är ju - om jag inte motionerar, så får jag ont överallt, och då kan man inte heller fokusera så bra på det intellektuella. Någonstans kan man ju inte ha det ena utan det andra. 

Så sa jag också tills jag var 48-50. Såg riktigt bra ut tills mensen började utebli. Då först ändrade kroppen sig. Åldrades faktiskt ca 10 år på kort tid sett till huden och fastheten. Den blev torr, tunn, genomskinlig och omfördelade fettet på ett sätt som jag vara helt oförberedd på. Jag var ändå vältränad och aldrig ägnat mig åt kakor och godis och sånt. Men oj vad svårt det blev att hålla vikten. Omöjligt att ha en platt mage igen och att klä sig i badkläder blev betydligt mindre roligt. Plötsligt fick man sälla sig till skaran av de med "bäst före datum". Tog mig ett par somrar att vänja mig men blev mycket böcker läst och mycket tid över till nya intressen än att vara sexig och attraktiv för män, något jag ägnat hela livet åt.

Jag har inte fött barn heller så borde ju ha några bonusår men ack nej;)

Tror du att du hade varit lika bekväm om du skulle börja om som singel och söka en ny partner? Det är ju i konkurrens man värderar sig själv på olika sätt. Verkar som lyckliga äktenskap och barn är tricket för att må bra med sig själv och kanske känna tacksamhet mot sin kropp. Undrar hur det ser ut för människor i medelåldern som är singlar och barnlösa? Det är ju känt att många män i den åldern söker yngre kvinnor när de börjar om och då lär det ju inte vara så kul att åldras.

Nej såvida du inte är bisexuell?! Jag har varken muskler eller penis...

Kan absolut förstå att man dras till alla de egenskaper du tar upp, Det tror jag även yngre människor gör. Men att vara så frånvänd att man inte förstår hur stor vikt som läggs på det yttre faktorerna i vårt samhälle och hur kämpigt det kan vara att förlora sitt unga utseende för en stor skara människor. Hade motsatsen gällt hade folk knappast opererat sig, kämpat med vikt och utseende hela tiden. Så något är jag nog på spåren även om det inte gäller just dig och flera medlemmar på Familjeliv som verkat vara en mycket homogen grupp med relativt likvärdiga liv och erfarenheter. Jag lever inte i en sån miljö själv som känns representativt för dessa svar eller personlighetstyper och levt utomlands i flertalet år där folks självbild styrs mer av yttre faktorer vilket inte ses som något banalt och faktiskt inte ytligt heller även om det är det ur vissa perspektiv.

Nej såvida du inte är bisexuell?! Jag har varken muskler eller penis...

Kan absolut förstå att man dras till alla de egenskaper du tar upp, Det tror jag även yngre människor gör. Men att vara så frånvänd att man inte förstår hur stor vikt som läggs på det yttre faktorerna i vårt samhälle och hur kämpigt det kan vara att förlora sitt unga utseende för en stor skara människor. Hade motsatsen gällt hade folk knappast opererat sig, kämpat med vikt och utseende hela tiden. Så något är jag nog på spåren även om det inte gäller just dig och flera medlemmar på Familjeliv som verkat vara en mycket homogen grupp med relativt likvärdiga liv och erfarenheter. Jag lever inte i en sån miljö själv som känns representativt för dessa svar eller personlighetstyper och levt utomlands i flertalet år där folks självbild styrs mer av yttre faktorer vilket inte ses som något banalt och faktiskt inte ytligt heller även om det är det ur vissa perspektiv.

Det vore intressant att veta varför de väljer bort kärleken? Kan det bero på att de inte attraheras lika lätt av människor sexuellt på äldre dar och därför inte känner et behovet som de gjorde som unga?

Kanske har de svårt att attrahera någon själv och lär sig uppskatta annat?

Jag tror sällan man får veta de egentliga skälen bakom människors handlingar. Också ett skäl till varför jag ville starta tråden. Hoppades kanske komma till lite ärligare svar och inte bara så generiska och hurtiga. Tror inte det är hela sanningen att alla är så tillfreds med att åldras i detta land. Men glädjande och fina historier du berättade. Har personligen också sett fler äldre kvinnor klara sig bra som singlar än tvärtom.

Det är kanske just det maktspelet som jag finner så intressant och skulle sakna otroligt. Kan inte tänka mig ett liv utan faktiskt. Det är en stark drivkraft och sexuell laddning.

Du verkar vara nöjd med att slippa konkurrensen, kanske har den legat dig i fatet under livet och inte servat dig som du velat eller gett dig exakt det du vill ha?

Yngre kvinnor kräver ju en del som du insett.

Kan du känna samma spänning och lust inför de äldres kroppar trots att du tycker de ser lite roliga ut? Eller spelar sånt ingen roll? Anser du att man kan vara sexig som äldre?

Kan ge dig rätt i att sexighet inte sitter i ålder och att det ibland kan vara svårt att avgöra. Men enligt mitt tycke sitter det oftast i den typen av skönhet som har det ungdomliga kvar...men det är min smak. Har själv inte testat det där med barn än så återstår väl att se om jag förändras märkbart av det? Mitt ego är nog för stort:)

Hur gammal är du?

Är du ung så är det helt normalt att man inte kan förstå, men är du inte för ung så är dina funderingar rätt omogna.

Nej, det är inte som någon påstå här att man lever genom barnen. Det är, för de flesta, att preferenser förändras och alla är vi barn av vår tid.

De flesta i min generation lägger sig inte under kniven, eftersom vi inte är uppvuxna med sådana lösningar.

Och jag är helt ärligt med att jag är glad att jag lämnat den utseendefixerade ungdomstiden, ser inte er unga som ett hot, för det är ni inte.

Jag är glad att jag har en kropp som fungerar, ben jag kan springa och cykla med.

Varje ålder har sin tjusning och folk blir kära i alla åldrar, med olika utseende.

Själv hade jag inga funderingar som du har när jag var yngre, om den äldre generationen skulle vara avundsjuka på oss.

Som någon föreslog, skriv ut tråden, lägg undan den och läs den när du fyller 55.