• haft samma

    Dottern ska komma och gå

    Här är en söndagsdiskussion igång. Varit tillsammans 5 år. Vi kom men ett barn var. Han och dotter på 10 snart 11 år. Jag med son 8 år. Allt har funkat bra och vi har en familj på 4 plus hund och mysig stämning. Min relation med dottern är fin och vice versa. Igår var sambon på svensexa och hans dotter ville vara hos mamma pga att lillebror där fyllde 5. Inga konstigheter. Sambon skulle hämta henne nu innan lunch men hon hade börjat baka hos mamma så hon ville stanna en stund till. Inga konstigheter. Vi sätter oss på balkongen och han utbrister lyckligt: ja tänk hon börjar bli så stor! Snart kommer hon kunna komma och gå precis som hon vill.. att det inte finns några ?pappaveckor? eller ?mammaveckor?... Jag svarar : Så vill inte jag ha det? Jag tycker det låter jätte rörigt... Han : Vad är det för något problem med det? Hon är väl välkommen när hon vill? Jag: Ja, men det blir ju stökigt för vi kan ju inte planera? Han: Hon får ju inte komma om vi planerat något? Jag: men ibland kanske man bara vill vara spontan eller ha en barnfri helt oplanerad? Han : Jasså ok så då ska vi säga till henne att du får inte komma för ****** vill ligga på soffan och chilla. Sonen har ingen möjlighet att vara flexibel med veckorna då hans pappa jobbar 7 nätter/ledig 7 nätter.. Min sambo nu säger att jag är självisk och bara vill ha barnen på mina villkor.. men det är ju inte mina det är såhär vi haft det och bestämt med alla runt omkring ( hennes mamma och sambo och mitt ex och hans sambo) Jag tycker inte att barnen ska komma och gå som dom vill. Jag tycker varannan vecka är en bra ök. Självklart får hon åka dit om det är kalas någon helg eller om dom ska på något att hon kan komma hit med fick panik när han tycker att hon ska komma och gå som hon vill. Jag hade sett fram emot en söndag ihop hela familjen men nu är hon kvar hos mamma och vi är sura på varandra. Sonen sitter på rummet och kollar på film och vi tjafsar på balkongen. Har jag fel?! Han tycker verkligen att jag är heeeeelt dum i huvudet som tycker såhär.. och talade om det tydligt.

  • Svar på tråden Dottern ska komma och gå
  • Anonym (Förstår)

    Här kommer en elak bonusmorsa! Jag tycker absolut inte barnen ska få komma och gå precis hur dom vill utan att fråga innan när det är den andra föräldern barnen är hos. Lever själv i bonusfamilj med gemensamma barn och barn sedan innan på både håll. Finns olika anledningar till att jag tycker det. Bland annat planeringen för både tider, aktiviteter, mat osv. Kan även också vara tillfälle för barnen att spela ut den andre föräldern. Är man sur på ena sticker man bara till nästa.

    Vi har det ganska fritt att få komma och gå här hemma, men vill iaf att dom frågar innan. Det jag tycker är ett av problemen här hemma när dom kommer fritt är att ena kommer, ofta med kompis, gör det dom ska, tex bada i poolen, äter lite.. Har det allmänt gott, tackar för sig och sticker. Kvar lämnar dom stök och bök, gärna blöta handdukar på golv osv. I deras ögon har dom såklart städat. Något jag självklart räknar med när vi har alla barn hemma, men vill ibland slippa när vi inte har barnvecka. Det där med att man även har skyldigheter i livet tycks missas många gånger och man ska ha ut det goda bara och att bara för det är tråkigt på ena stället så sticker man till nästa. Nej tack.

  • BDN

    Klart det ska vara ett öppet hem men vet man att det är mycket spring fram och tillbaka eller att det finns vissa "grundveckor" så tycker jag man iallafall kan ställa kravet att barnet hör av sig i tid, om barnet egentligen inte förväntas komma hem, så att man kan planera middagen. Har man planer sedan innan på annat håll och inte vill att barnet är hemma själv, oavsett orsak, så tycker jag dock att det är ok att säga nej.

  • BDN
    Anonym (Förstår) skrev 2019-07-11 19:37:32 följande:

    Här kommer en elak bonusmorsa! Jag tycker absolut inte barnen ska få komma och gå precis hur dom vill utan att fråga innan när det är den andra föräldern barnen är hos. Lever själv i bonusfamilj med gemensamma barn och barn sedan innan på både håll. Finns olika anledningar till att jag tycker det. Bland annat planeringen för både tider, aktiviteter, mat osv. Kan även också vara tillfälle för barnen att spela ut den andre föräldern. Är man sur på ena sticker man bara till nästa.

    Vi har det ganska fritt att få komma och gå här hemma, men vill iaf att dom frågar innan. Det jag tycker är ett av problemen här hemma när dom kommer fritt är att ena kommer, ofta med kompis, gör det dom ska, tex bada i poolen, äter lite.. Har det allmänt gott, tackar för sig och sticker. Kvar lämnar dom stök och bök, gärna blöta handdukar på golv osv. I deras ögon har dom såklart städat. Något jag självklart räknar med när vi har alla barn hemma, men vill ibland slippa när vi inte har barnvecka. Det där med att man även har skyldigheter i livet tycks missas många gånger och man ska ha ut det goda bara och att bara för det är tråkigt på ena stället så sticker man till nästa. Nej tack.


    Där är ju uppfostran och kommunikation nyckeln. Ställ krav på barnen att plocka undan efter sig och om barnet spelar ut sina föräldrar får föräldrarna kommunicera bättre så att det inte riskerar att hända. Det är inte barnen som är problemen :)
  • Anonym (Förstår)
    BDN skrev 2019-07-11 21:29:09 följande:

    Där är ju uppfostran och kommunikation nyckeln. Ställ krav på barnen att plocka undan efter sig och om barnet spelar ut sina föräldrar får föräldrarna kommunicera bättre så att det inte riskerar att hända. Det är inte barnen som är problemen :)


    Var går gränsen på hur mycket av ett barns beteende och handlingar går att skylla på föräldrar?
  • Ess
    Anonym (Förstår) skrev 2019-07-11 21:52:10 följande:
    Var går gränsen på hur mycket av ett barns beteende och handlingar går att skylla på föräldrar?
    Brister i uppfostran är ju rakt av föräldrarnas fel. Men sen är det ju även så att ju äldre barnet blir ju mer får det själv bära hundhuvudet för föräldrarnas misslyckande. Jag anser att i tonåren så har de så pass med livserfarenhet att de ska veta hur man agerar runt andra människor. Då börjar man dessutom bedöma dem som de människor de är, efter hur de beter sig och hur deras personlighet är. 
  • BDN
    Anonym (Förstår) skrev 2019-07-11 21:52:10 följande:
    Var går gränsen på hur mycket av ett barns beteende och handlingar går att skylla på föräldrar?
    I dina exempel är det såklart föräldrarnas fel. Vad skulle annars vara anledningen menar du? Styr upp ungarna istället så finns det inget problem.
  • Anonym (Förstår)
    Ess skrev 2019-07-12 15:28:48 följande:

    Brister i uppfostran är ju rakt av föräldrarnas fel. Men sen är det ju även så att ju äldre barnet blir ju mer får det själv bära hundhuvudet för föräldrarnas misslyckande. Jag anser att i tonåren så har de så pass med livserfarenhet att de ska veta hur man agerar runt andra människor. Då börjar man dessutom bedöma dem som de människor de är, efter hur de beter sig och hur deras personlighet är. 


    Jag håller med dig.
  • Anonym (Förstår)
    BDN skrev 2019-07-12 16:25:01 följande:

    I dina exempel är det såklart föräldrarnas fel. Vad skulle annars vara anledningen menar du? Styr upp ungarna istället så finns det inget problem.


    Varför är det såklart föräldrarnas fel?
  • BDN
    Anonym (Förstår) skrev 2019-07-12 19:35:38 följande:
    Varför är det såklart föräldrarnas fel?
    Men suck, barnet är en reaktion på sin omgivning. Dessutom, ju mindre önskade de känner sig ju mindre följsamma blir de högst troligt. 

    Jag tycker inte att man ska behöva fråga för att få komma hem till sitt eget hem. Sen kanske man inte är så sugen på att komma hem om det är en surkärring som sitter där hemma och önskar att man inte fanns, men förstå otryggheten man som barn känner om man vet att man måste fråga innan man får komma hem till det som ska vara ens trygga punkt i livet.

    Tänk till lite.
  • Brumma
    BDN skrev 2019-07-11 21:29:09 följande:

    Där är ju uppfostran och kommunikation nyckeln. Ställ krav på barnen att plocka undan efter sig och om barnet spelar ut sina föräldrar får föräldrarna kommunicera bättre så att det inte riskerar att hända. Det är inte barnen som är problemen :)


    Alla föräldrar kan/vill inte kommunicera. Alla föräldrar är inte heller överens om uppfostran, krav osv.

    Även om barnet i sig inte är problemet kan lösningen vara att hålla fasta veckor. Det passar i vissa familjer, inte i andra.
Svar på tråden Dottern ska komma och gå