Vad är det bästa med att vara medelålders?

Vad tycker du är det bästa med att vara medelålders?

Jag ser ingen mening med att ha sex efter klimakteriet då det inte kan bli barn ens i teorin. De enda gånger jag har lust är under ägglossningen och även om vi tyvärr inte ska ha fler (inte mitt beslut) finns det i alla fall en minimal teoretisk chans ännu några år till (är 43). Ser faktiskt inget positivt med att vara medelålders, är fortfarande lika osäker som då jag var yngre och nu dessutom fulare och rynkigare.

Önskar jag kunde tänka/känna som du. Då vore livet mycket bättre.

Du skriver dock att du inte är "fullt förbi klimakteriet ännu", men du är ju bara 44!!!  Hur kan du ens vara där??!! Hjälp, nu blir jag rädd! Jag fick barn för mindre än två år sen så jag har tänkt att jag ännu har flera år kvar. Den dag jag kommer i klimakteriet är jag rädd att jag sjunker in i en djup depression och mister all lust att leva (trots att mitt yngsta barn kommer att vara ganska liten ännu då).

Ja, tyvärr ser jag det lite så . Kan inte se någon glädje i att bli farmor/mormor när den dagen kommer, utan är rädd att jag bara kommer att sörja att det inte är mina barn och att jag inte längre kan få några egna. Fördelen med att känna på det här sättet är att jag inte längre är rädd för döden, för då slipper jag konfronteras med det här. 

Jo, vet att fertiliteten förstås sjunker när man passerat 40, men blev så lätt gravid vid 41 att jag tror jag kan ha en chans ännu. 

Det bästa är typ.. allt!

Ungarna är stora, klimakteriet passerat. 
Ca tio år till pension efter över 40 år i yrkeslivet.

Sen kan jag tycka att de som är sisådär 40 inte riktigt hör hemma här i tråden.

/56-åring som är nöjd med tillvaron.

Av alla argument för så tycker jag alltid det här är det konstigaste, det är ju uppenbart helt fel på en massa sätt och i de fall det stämmer så är det ju helt temporärt.

Dina fysiska förutsättningar är extremt mycket sämre nu än du var 20 och att du är mer attraktiv nu är ju rent självbedrägeri, ingen 44 årig kvinna är mer begärlig än hon var vid 20. Varför tror kvinnor sånt?

Som 20-åring hade du potential att på ett år nå normalvikt, attrahera attraktiva män och ha hur många barn du ville med dem under 20 år.

Som 41 åring är din potential extremt begränsad och du kommer inte att bli mer attraktiv eller starkare de kommande tjugo åren.

Nu handlade inte inlägget om det utan om just det specifika argumentet för hur bra det är att bli medelålders att man är så mycket starkare och snyggare, något som alltså nästan aldrig stämmer, egentligen något som aldrig stämmer.

Det kan väl finnas annat som är bra, men fysisk styrka och attraktionskraft är inte bland dem för kvinnor, män kan mycket väl bli mer attraktiva, men också för män är fysiskt förmåga betydligt lägre.

Det du skriver om att attrahera män stämmer sällan, vad som stämmer är att kvinnor ju hellre är ensamma än med män de finner subpar, men anledningen till att de inte kan attrahera män de vill ha är ju att deras attraktionskraft är för låg. När det händer så brukar de också låta ungefär sådär som du gör, att männen är ytliga medan de själva är så djupa, men de kvinnor som får de män de vill ha gnäller sällan på det viset. Hälsan tiger still.

Nej, ingen individ av något kön är fysiskt starkare vid 40 än 20, ingen, om man ser styrka rent allmänt.

Män kan vara mer attraktiva beroende på social status, men aldrig kvinnor.

Det ovanstående undantar specialfall man kanske kan konstruera.

Jag kan hålla med om att många människor blir attraktivare med åldern intellektuellt och ofta personlighetsmässigt pga mognad och inre säkerhet, men absolut inte fysiskt. Har väldigt svårt att se människor attraktiva sexuellt över 35 måste jag erkänna, något fler kvinnor är män ser fräscha ut. Så det där gäller inte för mig dessvärre. Jag har dessutom också varit av åsikten att en stor mening med livet varit just att vara attraktiv sexuellt för att det spelet mellan könen är så otroligt livgivande och spännande och gett mig såna otroliga kickar. Skulle sakna det enormt om det försvann och känner av det mycket mindre i medelåldern än för bara ett par år sen. Hälsan blir samtidigt bara sämre så jag har svårt rent allmänt att se någon större glädje med livet som är kvar och fasar för att åldras mer. Kan inte se hur det är möjligt även om man kan ägna mer tid åt relationer, personlig utveckling osv så länge hjärnan är frisk. Men hade ju helt klart hellre varit ung och vacker hela livet.

Nej inte vad gäller allmän styrka.

Det är dåligt råd att påbörja sin proffskarriär i boxning som tidigare otränad om du är 40, men vid 20 går det hur bra som helst, gäller alla sporter.

Återhämtningsförmåga och att kunna absorbera träning är väldigt olika vi de två åldrarna, att hantera olika typer av stress mot kroppen skiljer sig.

Nej glömde inget, jag konstaterar bara att så är fallet.

Jag tycker den är relevant eftersom den just visar på skillnaden i kroppen mellan tonårstiden och medelåldern.

Franska armens återtåg från Moskva, Baatans dödsmarch, jodå det går bryta ned män tills de dör betydligt snabbare än under ett år.

Det är sant. Men säg att det blir krig och vi skickar de här två grupperna till en extremt krävande miljö som sliter enormt på individerna under väldigt lång tid.

Efter ett eller ett par år kommer de fördelarna 60 åringar haft genom doserad träning att kontrollerad kost vara borta eftersom tonåringarna reagerar på den träning som de hårda fysiska påfrestningarna innebär. Lägg till patogener, skador, sömnlöshet, svält, parasiter, slitage, kyla eller värme osv...

Tillslut kommer 60 åringarna att malar ned medan de tonåringarna kommer att motstå allt sånt på ett helt annat sätt, eftersom deras kroppar i grunden är starkare och regenerar sig vid påfrestning.

Jag tycker faktorn var man bor är mycket viktigare för hur mycket man kan skita i än åldern. Sverige är nästan obehagligt på det sättet. Jag kan känna mig helt fri i ett land, sen gå mot gaten för att flyget till Sverige och sen få nån onyanserad social ångest så fort jag närmar mig andra svenskar som sitter där och liksom bara är svenskar. Det är obehagligt. Man är mer fri i LA eller London som 30 än vad man är i Sverige som 40. Lätt.

Vad jag säger är att tillfällig fysisk status är helt underordnad den stora ålderskillnaden på en ung man mot en medelålders man exempelvis.

Titta på Paolo Roberto, han är vältränad för sin ålder, rutor och allt. Om han gick upp i ringen nu skulle han riskera att dö.

Det här är sant oavsett de åldrarna du nämner.

En äldre kropp kommer att brytas ned snabbare.

Du har en övertro på träning jag såg det innan också.

Det är sant att senor och ben blir tätare och mer massiva av träning. Men det säger inte så mycket eftersom det sker andra förändringar också som är långt mer viktiga, alla fascia blir skörare när man blir äldre.

En riktig ung persons ben är till och med böjbara, vilket gör att barn har färre benbrott trots att det ramlar hela tiden eftersom deras ben böjs mer utan att gå av, detsamma gäller senor, de sträcks och är mer elastiska utan att brista.

Det är äldre och medelålders som har högst risk att skada sig om de faller när det är isigt och halt, barn faller mer men skadar sig mindre.

Skador i senfästen som tar helveteslång tid att läka händer nästan alla som håller på viss typ av idrott väldigt länge, men man blir skörare när man blir äldre.

Det är det som märks först, styrkan folk ha kan konserveras rätt bra, man utvecklas inte, men man behöver inte tappa så jättemycket, däremot blir man skörare och när man väl går sönder så är det inte längre att vila två veckor utan det kan vara två år med experiment med rehab och blir man frisk igen så all smärta och funktionsbortfall försvinner så blir man superglad, över något man tog för givet som ung.

Du låter som nån som hade fel, insåg det, och sen blir gnällig.

Det finns fördelar med att bli medelålders nog, men bättre fysiska förutsättningar är inte en av dem.