• Anonym (G)

    Varför ska man måsta engagera sig så mycket i barnens sporter?

    Jag förstår frågeställningen till fullo. Följdfrågan blir ändå, vem ska göra jobbet när föräldrar börjar betala sig fria? Ska man avlöna någon att göra jobbet istället? Har någon räknat på hur mycket avgiften behöver höjas för att köpa sig fri? Och vem ska administrera arbetsgivaravgifter etc? Jag säger inte att det är omöjligt, men frågeställningen måste tas ett steg till.

  • Anonym (G)
    brallison skrev 2019-06-11 09:51:21 följande:
    Man betalar ju medlemsavgifter, så dessa borde ju täcka ersättning till både styrelsen och framför allt tränare. Det blir ju lite snett fördelat om en del arbetar ideellt (för att de vill det) och andra tvingas till det (föräldrarna). Då är det ju bättre att betala in mer i avgift (om man vill) för att slippa göra vissa saker och istället får styrelsen betald för det.
    Problemet blir att då stängs många barn ute för avgifterna blir för höga, det är precis det man inte vill. Det går inte att jämföra en idrottsförening för barn med en bostadsrättsstyrelse. Incitamenten är helt olika. Det är inte säket styrlesen vill lägga in mer tid, även om de får betalt för det. De har sina vanliga jobb att sköta.

    Mina barn har hållit på med individuella idrotter, framför allt golf, och här uppstår inte de här problemen, däremot har jag som vuxen varit inbladad i föreningar som ska driva idrott för barn. Min uppfattning är bestämd, man mår bra av utföra idellt arbete. Dock har jag förståelse för att har man flera barn kan det blir för mycket, och de som jobbar för mycket idellt kan bränna ut sig och tröttna. Brisen på ledarskap är ofta stor. Men att lösningen på problemet skulle vara att man betalar sig ur det med höga avgifter tror jag inte på.
  • Anonym (G)
    Anonym (TS) skrev 2019-06-11 22:46:50 följande:

    Hur mycket man bör engagera sig verkar det råda delade meningar om.

    Jag hade inte haft några som helst problem att betala flera tusen i terminsavgift för att slippa. Den kostnaden som jag och kanske andra föräldrar också är beredda att betala kan väl isf gå till dem som vill engagera sig tänker jag. Så att de får en ersättning för detta.

    Annars får man väl anställa en tränare som får en lön och avgiften baseras på detta. Det handlar om ett par timmar i veckan som tränaren behöver lägga ner på att planera träningar och träna laget. Två tränare och en matchsamordnare som kanske får en ersättning för de timmar de lägger ner. Sen får de föräldrar som vill sälja kakor och toalettpapper för att finansiera detta och de som vill får betala en avgift istället. De föräldrar som inte har råd med avgiften, får engagera sig helt enkelt. Har man varken tid eller råd så kan inte barnet gå någon sport helt enkelt...

    Samma med matchkläder etc. Det kan jag gärna betala för istället för att engagera mig.

    Sen kan man ju prata om kvalitén också. Lekmän som tränar fotbollslag. Föräldrar som inte spelat fotboll en dag i sitt liv men som ska träna ett lag ideellt och sen ska resterande föräldrar engagera sig på diverse olika vis. Kräver de ett sådant stort engagemang där man ska kasta pengar på bränsle att skjutsa barnen mil hit och dit för matcher, slösa tid på att baka, engagera sig i möten, aktiviteter, samordna lag och matcher etc så tycker jag kvalitén på tränarna borde vara högre också. Annars kan ju jag lika gärna gå ut och sparka boll med min son när jag har tid. Men att jag dels ska förlora arbetsinkomst två dagar i veckan pga träningstiderna som är innan jag slutat jobbet, sen ska jag spendera en stor del av min fritid till att sälja toalettpapper, rabattkuponger, kakor osv OCH spendera mer fritid till att baka fika OCH spendera helger med att sälja fika på matcher osv. Jag tycker det tar alldeles för mycket tid och kostar alldeles för mycket för det man får ut av det..


    Och vem ska styra upp nyordningen att föräldrar som du ska betala sig ur jobbet? ?Någon annan?? För inte är det du iaf. För att just era små telingar ska få vara med. Det är så oerhört lätt att sitta och peka på hur det borde vara utan att lyfta ett finger själv. För att någon annan ska göra jobbet som dessutom inte nödvändigtvis drivs av ekonomisks incitament.

    Incitamentet att jobba ideellt är att alla andra också gör det. Man gör det tillsammans oavsett klass och bakgrund. Och använder de resurser man har till förfogande. Vad är det som säger att en proffstränare eller korvsäljare ställer upp mer av sin dyrbara tid bara för att de får en ringa ersättning? Dessutom läggs det på en massa administration utöver t ex schemaläggning av kiosken m.m. Är det den där ?någon? som ska göra den också?

    Det ger varken dig eller någon annan speciellt mycket på personligt plan att baka kakor. Men laget är större än jaget. Dessutom lär sig också ungarna vad ideellt arbete är.

    Våra barn satsade hårt på individuella sporter och vi har under åren lagt ner oceaner med tid, resor och pengar på att engagera oss, by far mycket met än ett fåtal timmar i veckan för en lagsport. Tänker du försöka betala dig ur det också? Ett tips. Det går inte. Det går inte att slippa engagera sig.

    Det har lätt kostat oss över en miljon kronor, mängder med tidiga vardagsmornar, resor med övernattningar i helgerna och utomlands. Men vet du vad? Det var skitkul. Och barnen hade aldrig tagit sig dit de kom utan vår tid och satsningen har utvecklat dem på alla plan.
  • Anonym (G)
    Anonym (prob) skrev 2019-06-12 09:49:09 följande:
    Men det blir ju samma problem om man som förälder inte hinner eller mäktar med jobbet som krävs - då får barnet avstå aktiviteten för att föräldern inte kan. Hur ska en person som är sjukskriven klara av att stå i kiosk, skjutsa till matcher och sälja grejer? Eller en ensamstående som jobbar heltid, har långa restider och bara precis orkar det nödvändigaste? Eller där det finns syskon med funktionshinder som tar all ledig tid för föräldrarna?

    Och det är kanske just de barnen som har störst behov av aktiviteten också? 

    De föräldrar som uppelever sig ha ork och tid att lägga på sina barns aktiviteter kan ju visa solidaritet och medkänsla med de föräldrar som inte kan eller orkar genom att ta på sig en större andel av arbetet och låta bli at se ned på den som  inte deltar. 

    Även föräldrar har ju oftast också sina vanliga jobb att sköta, så jämförelsen med en brf-styrelse är fullt rimlig
    Precis som du skriver, en ensamstående sjukskriven som inte kan arbeta i föreningen kan fångas upp av andra, arbetet kan fördelas ut. Eller den personen kan bidra med det som fungerar. En lat förälder som vill betala sig ur bara för att det är tråkigt kommer ingen ha lust att täcka upp för.

    Det är ingen rättighet att vara med en förening, vare sig för en sjukskriven eller för en som inte vill stå för insatser som krävs. Låt ungarna gå på annat  om det inte passar. Det är inte nödvändigtvis barnets behov som styr om den får vara med i föreningen, tyvärr. Väl fungerande föreningar kan fånga upp, men det finns ju ingen över-gud som står över allting och rättvist att alla har rätt till allting.
  • Anonym (G)
    Anonym (prob) skrev 2019-06-12 11:52:09 följande:
    Men vem kan egentligen avgöra om någon är lat eller inte kan av giltiga skäl? Och vem ska avgöra vilka skäl som är giltiga?

    Att barnen får avstå drabbar ju egentligen bara barnet och det drabbar barnet lika hårt vare sig föräldern är lat eller har giltiga skäl. Vi ser ju ett problem i dagens samhälle att fler och fler barn är inaktiva och färre ägnar sig åt organiserad idrott. Jag tror att det här massiva kravet föräldramedverkan är en del av orsaken.

    På 80-talet när jag växte upp skötte barnen sin träning och aktiviteter på egen hand. Man skjutsades inte hit och dit, det var inte matcher som upptog hela helgerna, föräldrar stod inte och kollade på varenda match för att anses vara fullgoda föräldrar.

    Varför har det här förändrats så mycket? Varför ska föräldrarna driva så mycket mer av barnens liv under uppväxten n det har varit tidigare?
    Jag håller inte riktigt med om att det är ett "massivt krav på föräldrasamverkan" eller att saker och ting har ändrats så jättemycket. Det hänger nog mer på vilka sporter det gäller och hur föreningen fungerar.
    Jag skötte allt mitt idrottande själv och det var min stora sorg att mina föräldrar inte brydde sig speciellt mycket om vad jag höll på med och hur det gick. Det är en aspekt, det handlar om barnet, inte om föräldrarna tycker det är kul.

    Engagemangets storlek behöver inte vara svart eller vit. Från att föräldern inte bryr sig alls till att stå hela helgen och kolla på matcher. Det finns allt därimellan och man behöver inte stå på varanda match för att vara fullgod förälder, det är en grov överdrift.  

    Jag kan inte förstå att det är så jobbigt att engagera sig i sina barns idrottande, föräldrarna är nyckeln till att de rör på sig och inte fastnar framför datorn, det ansvaret kan inte skyllas på en förening eller på att man inte har tid eller att det inte är tillräckligt kul. Om det kostar att baka kakor eller sälja några lotter för att barnet ska röra på sig, så gör man det. Att föräldrarna faktiskt bryr sig triggar också barnen.

    Vill man som förälder inte bry sig om sina barns idrottande eller att tiden helt enkelt inte finns, välj en sport där de kan sköta sig själva. Det existerar helt säkert. Hela familjens aktiviteter måste gå ihop i pusslet och OM förädrarna inte har tid för en viss sport, då går den bort. Likaväl som att en sport kan gå bort för att den är för dyr. Allt är inte för alla.
  • Anonym (G)
    Anonym (prob) skrev 2019-06-12 14:22:21 följande:

    Nä, du har väl rätt i det. Alla barn kan inte få allt, en del barn kommer att få inget alls. Man får hoppas att det fortsätter att finnas några aktiviteter som kan vara för barn med sämre familjeförutsättningar i alla fall. Och att skolan inte kajkar ihop ännu mer så att klyftan mellan barnen som får och barnen som inte får blir ännu större.


    Så sant så sant.
Svar på tråden Varför ska man måsta engagera sig så mycket i barnens sporter?