Anonym (man) skrev 2019-06-19 13:40:26 följande:
TS, när man läser dina inlägg så framstår du faktiskt som väldigt girig/snål.
Redan i trådrubriken så kommer det upp om du tjänar på detta. Du verkar inte så intresserad av att riva upp äktenskapsförordet om du måste dela med dig av din miljon, utan bara om du tjänar på det.
Du tog upp att du förlorat 1000 SEK i lön på att flytta, men eftersom du inte betalar något för boendet så har du ju sparat sisådär 5000 skattade kronor i månaden ända sedan du flyttade dit?!
Om din man nu äger huset och betalar det ur egen ficka, varför ska han skänka dig halva huset? Du tog upp att du måste förlåta honom vid otrohet, men hur tror du själv det blir om ni river äktenskapsförordet och DU är otrogen? Då måste han lösa ut dig till halva värdet av huset - ett hus som var helt och hållet hans innan dess!
Om du inte tänker köpa in dig i huset så skulle jag aldrig riva upp något äktenskapsförord om jag vore din man, särkilt inte som du verkar rätt ovillig att dela på din miljon. Du betalar dessutom ingenting för boendet idag.
Du får väl kolla med barnen om de kan tänka sig att hyra ut till dig om det värsta händer - för du förväntar dig väl inte att få bo kvar där gratis även då?
Jag måste lägga en hel del pengar på flygresor för att kunna hälsa på släkt och vänner, och tyvärr numera också besöka begravningar. Jag sänkte lönen med 1000:- i månaden och bytte från en arbetsplats och en bransch med stora löneökningar varje år till ett jobb med extremt små löneökningar och i stort sett obefintlig möjlighet till befordran.
För att vi skulle kunna bo tillsammans har jag avstått från att skaffa barn, jag har förlorat kontakten med de flesta av mina vänner (om man bara kan träffas någon enstaka gång om året blir det till slut svårt att hålla igång en relation) och jag har mycket mindre kontakt med mina syskonbarn än jag skulle vilja.
För att vi skulle kunna bo ihop, vilket min man önskade mer än mig (hade kunnat vara särbo ett tag till), sa jag upp mitt förstahandskontrakt i centrum av den stad jag bodde i innan. Om vi går skilda vägar eller maken dör har jag alltså ingen bostad att flytta till. Dessutom har det hus vi bor i nu bostadsanpassats för mig. Att i det läget, som kanske 75-årig handikappad änka, behöva leta en annan bostad än den jag då bott i i c.a 35 år, och som har anpassning som funkar för mig (man får inte bostadsanpassning om man som redan handikappade flyttar till en bostad) och där fastighetsägaren är villig att sätta in dörröppnare och upplåta utrymme för mitt elskotergarage, ger mig ångest.
Jag har inte råd att köpa in mig i huset. Jag föredrar i så fall att vi så fort som möjligt börjar leta efter en bostad som passar min plånbok och mina behov. Min man vägrar dock flytta. Fortfarande. Jag ville att vi skulle köpa nytt gemensamt boende FRÅN START!