Är detta vanligt?

Att ex:et fyller år har ingenting med saken att göra, det är bara megakonstigt att man skulle gå ut och äta med extet för att hen fyller år?!? Ehh?

Att man hjälper barnen (beroende på ålder) att köpa en gåva till sin andra förälder är väl en sak som de själva får ge, men inte annars.

Det är ju jättemärkligt? Och ännu märkligare blir det att inte nya partnern ska med? (Varför man nu skulle vilja det iofs, men förfrågan måste man ju iaf få).

Att hitta på att det skulle vara för barnen är märkligt. Det finns inget förhållande att låtsas upprätthålla på en födelsedagsmiddag, det blir märkligt för barnen och förvirrande när man vet att mamma och pappa gått åt varsitt håll. Det förhållandet och den familjen som en gång fanns, finns inte mer. Nya förutsättningar.

Respektlöst framförallt mot nya partnern och något de verkligen behöver prata om, annars finns där nog ytterligare ett förhållande som går i kras.

Förstår att det inte känns bra i magen, det gör det inte när man är rädd om något och håller det kärt.

Varför ska du diskutera något annat än sakfrågan i ts?
Det har inte med ts att göra huruvida jag älskar eller hatar hans ungar. Hade du varit läskunnig så ser du att frågan är om det är vanligt att umgås med sitt ex, vilket jag svarar att det inte är. 
Håll dig till ts fråga och skit i vad jag gör eller inte gör. Men uppenbarligen är det extremt provocerande att jag inte vill umgås med hans ungar eftersom vissa drar upp det i alla trådar.....

Du väljer själv att gå in i massa trådar och börjar skriva om dina styvbarn, klart andra kommenterar då.Ja men visst, om det varit samma person hela tiden, men detta är första gången jag skrivit något till dig. Om du upplever att du får mycket upprepningar till dig här så är det troligen så att det är många som ser dig gnälla och reagerar.

Jag har inte blivit tillfrågad och det skulle ändå kännas märkligt eftersom det bara är dom på middagen.. ingen annan.

Exet har ingen ny.

Jag har inte blivit tillfrågad och det skulle ändå kännas märkligt eftersom det bara är dom på middagen.. ingen annan.

Exet har ingen ny.

Som sagt så hade jag gjort slut och talat om varför, för detta är inget jag velat bli indragen i. Du kommer få agera tredjehjulet i detta förhållandet. 

Herregud. Varför skulle det vara så oerhört märkligt att äta middag med sitt ex och deras gemensamma barn? Ts skriver ju dessutom att alla barn är tonåringar, så tror inte att någon blir förvirrad.

Det är väl bara sunt att de fortfarande har en bra och vänskaplig relation med varandra? Bara för att man gått isär är det inte säkert att man hatar varandra eller inte längre vill umgås.

Ts är ju inte direkt aktiv här, men det finns ju massor av anledningar till varför hon inte blev inbjuden. Hon kanske inte har en bra relation med exet, eller så har hon och mannen inte varit tillsammans speciellt länge. Eller vad som helst. Det spelar ingen roll. Att förvägra en partner att vara vän med ett ex (speciellt någon de har barn med) eller kräva att alltid få vara med när de ses är kontrollerande och fel.

Håller med om att ts kommer att förbli tredje hjulet. Relationen man är i ska gå först, man får prata och komma fram till vad som känns ok. Tycker ens partner inte det är ok att man går ut med sitt ex så gör man det helt enkelt inte. Annars värderar man den gamla relationen mer och då finns det ändå inget att bygga på.

Finns inget konstigt eller kontrollerande i det och handlar ingenting om att man måste hata sitt ex utan om respekt för sin partner och att man är rädd om, och värderar den relationen högt, högst.
Det är inget kontrollerande i det. Men det är inte samma sak som att gå ut med en kompis som att gå ut med ett ex.

Problemet idag är att ingenting får kännas. Man ska liksom bara gå runt och vara beige och okej med allt - det om något är och kommer att bli ett problem. Avstängda känslor. Känslor som är det mest naturliga vi har. "jag bryr mig inte, gör vad du vill, jag känner inte så mycket för dig att det spelar någon roll för mig vad du gör eller inte..

Jag väljer att inta svara mer i den här tråden. Jag hoppas att du TS kan prata med din partner och att ni lyssnar på varandra och kommer fram till det bästa för ert förhållande. Jag förstår att du inte mår bra av det här. Lycka till

Du ser inget kontrollerande i att tvinga sin partner att inte göra något som hen vill, för annars värderar man inte sin nuvarande relation högst? Jösses...

Jag hade haft mer förståelse om det var mannens födelsedag, och TS hade blivit utesluten från att fira honom. Men TS har troligtvis ingen relation alls med exet och därför är det inget konstigt att de bara ville fira tillsammans med sina barn. Vi vet ju inte ens hur länge TS har varit tillsamamns med den här mannen.

Troligvis har ju mannen och exet känt varandra i kanske minst 20 år. De har tre barn ihop och kan alla umgås på ett vettigt sätt. Det är en positiv sak för alla inblandade. Även för TS. Om man känner att man själv inte blir respekterad för att ens partner har en hälsosam och vänskaplig relationtion med exet som han har barn med har man rätt stora problem.

Ts kan aldrig tvinga honom. Hon kan berätta hur hon känner och att det inte är något hon accepterar. Vill han ha den relation till exet som han har idag, så är det ju bara att säga tack och hej. Vart kommer tvånget in?

Det enda tvång jag ser i tråden kommer från er som tycker ts ska tvinga sig till att göra våld mot sina värderingar.

Fast det är ju minst sagt en känslomässig utpressning och ett kontrollerande förhållningssätt. ?Gå på den där middagen du bara, det är ett fritt land, men när du kommer tillbaka är jag inte här!?

Du hör ju hur osunt det låter. Människor med barn kommer med ett bagage, det får man vara medveten om när man inleder relationen. Och en födelsedagsmiddag hade jag verkligen inte höjt på ögonbrynen över, för jag vet precis hur extremt platonisk en sådan tillställning kan vara.

Du hör ju hur osunt det låter. Människor med barn kommer med ett bagage, det får man vara medveten om när man inleder relationen. Och en födelsedagsmiddag hade jag verkligen inte höjt på ögonbrynen över, för jag vet precis hur extremt platonisk en sådan tillställning kan vara.

Människor med barn kommer verkligen inte som ett paket med exet. 

Det kan det absolut visst göra. Mina föräldrar skilde sig för snart 20 år sedan, men åker fortfarande på utlandssemstrar ihop när barnen är med. De firar jul ihop. De har till och med sovit i samma säng när de hälsat på mig och nöden/bristen på sovplatser krävt det.

Och jag kan inte tänka mig ett mer platoniskt förhållande; det är helt obegripligt att de någonsin var gifta. Deras respektive har noll och ingen anledning att vara det minsta oroliga, men det är kul för oss barn att de fortfarande kan umgås och inte hatar varandra.

Det kan det absolut visst göra. Mina föräldrar skilde sig för snart 20 år sedan, men åker fortfarande på utlandssemstrar ihop när barnen är med. De firar jul ihop. De har till och med sovit i samma säng när de hälsat på mig och nöden/bristen på sovplatser krävt det.

Och jag kan inte tänka mig ett mer platoniskt förhållande; det är helt obegripligt att de någonsin var gifta. Deras respektive har noll och ingen anledning att vara det minsta oroliga, men det är kul för oss barn att de fortfarande kan umgås och inte hatar varandra.

Det kan det absolut visst göra. Mina föräldrar skilde sig för snart 20 år sedan, men åker fortfarande på utlandssemstrar ihop när barnen är med. De firar jul ihop. De har till och med sovit i samma säng när de hälsat på mig och nöden/bristen på sovplatser krävt det.

Och jag kan inte tänka mig ett mer platoniskt förhållande; det är helt obegripligt att de någonsin var gifta. Deras respektive har noll och ingen anledning att vara det minsta oroliga, men det är kul för oss barn att de fortfarande kan umgås och inte hatar varandra.