Behöver råd genast..

[quote=79691194][quote-nick]Anonym (Mående) skrev 2019-06-14 21:06:53 följande:[/quote-nick]Han är helt frisk :) lite kort i rocken men än så länge är han så liten så läkarna säger att han kommer växa ikapp (snart 2 år) vi kom hem i v.38. Fick lite hjälp hemma men efter 3 veckor gick allt bra.

I mitt fall var det en GBS infektion. Jag hade sammandragningar från v.18 som ingen tog på allvar trotts att jag talade med min bm flera gånger. Infektionen kan framkalla sammandragningar som påverkar tappen negativ och i mitt fall så utplånades tappen helt och jag öppnade mig.

Många läkare tar inte GBS på allvar då ca var 3e kvinna bär på det men det finns de antal kvinnor och barn som drabbad negativt.

Sen finns det ju andra anledningar..försvagad livmoderhals , annan anatomi på livmoder där barnet inte får den plats den behöver så en för tidig förlossning sätts igång.

Livmodertappen har du ju i alla lägen, det r bara det att sen öppnas upp när någon knackar på.. som en tratt ungefär. :)[/

Skönt att han är frisk! Är kort i rocken jag med så.. haha..

Har iaf fått veta nu att jag enbart fått droppet som ska stoppa värkarna för att hinna ge kortisonsprutorna, och att min mini dotter med stor sannolikhet är hörn inom 24-48 timmar.

Min tapp verkar inte existera alls.

Tack för omtanken! Inväntar min man vilken sekund som helst nu, känns så skönt..

Gör ett gemensamt svar tänkte jag!

Droppet sitter kvar. Spruta 2 i ryggen (kortisonet) är intaget nu på kvällen. Sovit 1,5 timme inatt.... hehe. Smärtan är extrem. Har svåra sammandragningar trots droppet. Kom en kaos våg av förlossningar här runt lunch tiden. Jag glömdes bort och mitt dropp tog helt slut. Fick värkar utan dess lika. Strålade ner i låren och ljumskarna bak i rumpan och jag svettades som en blöt gris.. när sköterskorna tillslut såg mitt larm och fyllde på droppet gick det värsta över efter någon timme.. molvärken sitter dock konstant i bakgrunden..

Varit en läkare som gjort vaginalt ultraljud, undersökning och vanligt ultraljud. Jag har öppnat mig ca 3 cm, min bebis ligger med toppen av huvudet en lillfingers längd ner från troskanten och trycker på konstant samt är helt fixerad. Fått besök av en trevlig kvinna från neo som gav broschyrer och gick igenom allt som skulle ske om hon kommer nu. Känner mig lite smått stressad när jag vet enligt läkarens gissning att hon är här inom 24 timmar med allt som ska hända nu liksom! Mina tankar skenar liksom iväg.. jag har längtat så mycket efter denna lilla tjej och fått hjälp med fertilitet och gått igenom många tuffa år med min man (vi är 25) och nu äntligen lyckades vi och så blir det såhär. Om jag inte redan innan kände mig misslyckad som kvinna så gör jag det verkligen nu...

Jag går in i vecka 30+5 blir det idag, lillan uppskattas till ca 1700-1800 alltså inte jätte liten (+12% idag) alla läkare är positiva till att allt kommer gå bra, min man är hur lugn som helst (tack gode gud amen) och jag känner mig som ett nervvrak som håller skenet uppe för familjen ungefär.. verkar iaf bli en vaginal förlossning då hon i stort sett redan är påväg ut och det känns ganska skönt så jag kan vara hos henne ganska direkt och slippa uppvak osv.. dom har stenkoll på hennes kurvor då hennes hjärtljud gick ner till ca 80 en sväng där, dom misstänkte att jag klämt henne ungefär när jag rörde mig..

Shit vilket långt rörigt inlägg men allt bara flödade.. bestämt mig idag för att skriva ner allt i ett block, för att sen kunna gå tillbaka och kolla vad jag egentligen gick igenom osv. Tror det kan hjälpa mig psykiskt på nåt sätt

Och tack för alla er underbara kvinnor mammor och kanske till och med män för att ni tar er tiden att skriva till mig! Ni är guld!!<3

Kommer som det verkar enbart hinna få 2 sprutor, värkarna startar bara emellan dropp bytet och jag går runt kallsvettig hela tiden. Dom köper bara lite tid helt enkelt. Men 2 är helt okej säger dom.

Jag ligger i Falun, dalarna. Faktiskt super nöjd med vården och personalen.

Är det som gör det så svårt tycker jag, jag vet liksom inte om hon ens behöver andningshjälp, men jag vet inte heller om hon kommer överleva liksom. Neo läkarna förbereder mig på det värsta med respirator, och hela kittet. Förstår dom dock ifall det skulle bli så.

Vad hände med din lilla goding? Vet dom varför det blev som det blev?

Jag är redan nu livrädd för syskon, haha.. jag är INTE redo att begrava min dotter. Inte riktigt kommit över min pappas begravning för 16 år sen. Absolut inte redo.

Tack för att du stället upp<3

Såå! 23 tiden måndag natt gick vattnet ... 00.15 var tösen ute

Allt har gått förvånansvärt bra, jag var uppe och gick 10 minuter efter moderkakan kom. Lilla madam har fina värden och mår fantastiskt.. lite syrgas hjälp för säkerhetens skull, och även lite glukos hjälp då jag är diabetiker! Men hon mår bra, jag mår bra, min man mår bra!

2004 gram ren kärlek!

Tack alla för erat stöd och era svar, betyder allt och har varit jätte bra stöd för mig!