Behöver råd genast..

Hej!

Hoppas att allting har gått bra för er och att du snart håller ert lilla underverk i famnen.

Jag blev så ledsen när jag läste stycket ovan så jag måste bara få protestera. Jag förstår hur du menar, det är lätt att anklaga sig själv, men du har ingen som helst anledning att känna dig misslyckad eller något annat negativt. Helt tvärtom! Du tog dina symptom på allvar och såg till att du fick vård! Det är att vara stark och ansvarstagande - både för dig själv och ditt barn. Du är en kämpe!

Vad våra kroppar hittar på under en graviditet och vid förlossning har vi tyvärr ingen kontroll över. Allt vi kan göra är att lyssna på våra egna kroppar och läkarna och ta oss igenom det. Och det är exakt vad du gör.

Du är en stjärna! Tro aldrig något annat! :)

Jag vet, det är så lätt att göra det. Men det är inte rätt... Du har inte gjort någotfel. Tvärtom har du gjort en massa rätt. Se till att klappa dig själv på axeln för de sakerna istället.

Det finns ingenting som en kvinna (eller man) "ska" kunna. Våra kroppar har olika förutsättningar, det är allt. Och det är samma sak när det kommer till föräldraskapet sen. Det finns så många felaktiga förväntningar på att mamman ska knyta an och amma och njuta och kunna en massa saker av ren automatik. Men hur skulle vi kunna det? Som om det ligger i vårt DNA hur man tar hand om barn? Knappast. Vi är alla rookies på det vi aldrig har gjort förut, oavsett kön. Bara man gör sitt bästa så har man ju gjort allt man kan, inte sant? :)

Så försök att inte se ner på dig själv. Se upp till dig själv istället! Fokusera på allting du lyckats med! Se det inte som att din man övertalade dig, se det som att du valde att lyssna på din man och ta hans råd. Ni gjorde båda rätt där. Se det inte som att du gjort något fel för att din kropp reagerar på ett visst sätt. Det är ingenting man rår för på samma sätt som man inte rår för andra kroppsliga reaktioner. Och framförallt: fokusera på det du har framför dig! En liten miniversion av er! Stort lycka till!