Anonym (oförstående) skrev 2019-06-19 22:22:19 följande:
Jag sätter inte skuld. Jag kan inte förstå att man väljer att hela sin semester vara någon annanstans. Att sätta sitt liv på paus ett halvår är väl inte en uppoffring om man den tiden får umågs med en nära anhörig? Det är väl att ta till vara på den tiden tillsammans. Denna sommar kommer garanterat aldrig tillbaka. Min mor är så dålig att om hon finns kvar i livet nästa sommar så kommer hon förmodligen inte ens orka sitta upprätt. För mig känns det som att denna sommaren är väldigt viktig. Dels för att mamma är ledsen också.
Jag kräver ingenting av min syster. Jag har inte ens sagt något pga att jag inte kan styra vad en annan vuxen väljer att göra. Det är därför jag skriver här. Jag kanske är färgad av situationen och inte kan se klart och jag vill inte vara irriterad på henne men jag är det. Jag förtsår verkligen inte alls.
Du kanske inte skuldbelägger henne öga mot öga, men i det du skriver i TS gör du det. Du skrev "några år" i TS, nu ett halvår? Klart det är en uppoffring att pausa sitt liv till förmån för någon annan. För en del känns det rätt, andra vill fortsätta leva sina liv mer eller mindre som vanligt. Alla hanterar svåra situationer på olika sätt. Din systers sätt är inte mer eller mindre rätt än ditt sätt att hantera situationen. Kanske är det resan som får henne att hålla ihop. Kanske är den det andrum hon behöver.
