Inlägg från: Anonym (oförstående) |Visa alla inlägg
  • Anonym (oförstående)

    Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

    Jag kan inte fatta. Våran gemensamma mamma har fått en dödlig diagnos och enligt läkarna max något år kvar att leva enligt statistiken. Vi är i sorg och i chock. Mamma har blivit sämre sista månaderna och behöver hjälp med det mesta. Som tur är har hon våran pappa som hjälper henne med allt och sen åker vi två systrar hem till henne så fort vi kan när vi är lediga från jobbet.

    Systern har trots detta valt att boka upp hela sin semester och resa på bilsemester i Europa med sin i över en månad.
    Jag har valt att vara hemma och umgås med mamma, ta ut henne så mycket jag kan för att hon ska känna glädje. Hon är så dålig och om ett par månader kanske hon inte orkar någonting. Pappa behöver ju också avlastning, utan oss så får han inte heller vila. 


    Hur kan min syster vara så egoistisk? Dels kan detta vara sista sommaren med mamma dels lämnar hon även mig som är inne i denna jobbiga tid också samt våran pappa som jobbar dygnet runt trots att han själv är gammal och trött.  Det hade varit så mycket bättre om vi hade varit två som delat på denna tid tillsammans. Vi hade kunnat göra saker tillsammans med mamma och delat på det som är jobbigt. Det tär på en att se sin mor tyna bort, det är inte lätt. Nu när min syster valt att åka bort hela sin semester, ,över en månad, så blir det bara jag som kan ta ut mamma. Pappa är gammal också och trött och orkar inte mer än det han gör nu. 


    Är jag dum som tänker så här? Har min syster rätt till en rejäl paus efter denna chock-nyhet att mammas sjukdom inte går att bota? 
    Jag känner mig förbannad, besviken och ledsen för mammas skull. Undrar vad mamma tänker. Hur kan hon välja att åka iväg på en semester så lång tid när mamma mår så dåligt? Jag hade förstått om hon stack en vecka någonstans för att få vila ut. Jag behöver också det. 

    Men jag förstår verkligen inte. Tänker jag fel? Jag vill inte tycka illa om min syster men just nu känner jag bara att det hon gör är väldiigt egoistiskt, mot oss alla i denna jobbiga tid.

  • Svar på tråden Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar
  • Anonym (oförstående)
    Akira Öken skrev 2019-06-19 22:13:31 följande:

    Det är väldigt mycket att kräva av en annan människa att den ska sätta hela sitt liv på paus under ett eller flera år. Du behöver inte vara arg eller bitter å din mors vägnar, deras relation är deras ensak. Ditt sätt att prioritera får du stå för liksom din syster får stå för sitt sätt. Du har all rätt att ha alla de känslor du uttrycker, men du har inte rätt att lägga skuld på andra för att de göra andra val än du.


    Jag sätter inte skuld. Jag kan inte förstå att man väljer att hela sin semester vara någon annanstans. Att sätta sitt liv på paus ett halvår är väl inte en uppoffring om man den tiden får umågs med en nära anhörig? Det är väl att ta till vara på den tiden tillsammans. Denna sommar kommer garanterat aldrig tillbaka. Min mor är så dålig att om hon finns kvar i livet nästa sommar så kommer hon förmodligen inte ens orka sitta upprätt. För mig känns det som att denna sommaren är väldigt viktig. Dels för att mamma är ledsen också.

    Jag kräver ingenting av min syster. Jag har inte ens sagt något pga att jag inte kan styra vad en annan vuxen väljer att göra. Det är därför jag skriver här. Jag kanske är färgad av situationen och inte kan se klart och jag vill inte vara irriterad på henne men jag är det. Jag förtsår verkligen inte alls. 
  • Anonym (oförstående)
    Carabellis kusp skrev 2019-06-19 22:18:56 följande:

    Jag tror att hon inte står ut med det som sker. Att se er mamma försvinna bort från er. Det är så olika hur man hanterar sånt. Jag skulle ha gjort som du, men förutsättningarna är så olika, min syster skulle också ha dragit sig undan.


    Jag står inte heller ut. Jag har tappat aptiten, har daglig huvudvärk, illamående, ångest och gråter när ingen ser. 

    Men hur skulle det vara för mamma om man lämnade henne i sticket den tiden man har tid att umgås. Jag tycker det är ett så dåligt beslut! Som att säga: "hej då nu åker vi och har en mysig semester medan du mår skitdåligt här och inte ens kan ta dig ut på egen hand!"

    Hur kan man göra så? Jag trodde inte detta om min syster.
  • Anonym (oförstående)
    Akira Öken skrev 2019-06-19 22:29:41 följande:
    Du kanske inte skuldbelägger henne öga mot öga, men i det du skriver i TS gör du det. Du skrev "några år" i TS, nu ett halvår? Klart det är en uppoffring att pausa sitt liv till förmån för någon annan. För en del känns det rätt, andra vill fortsätta leva sina liv mer eller mindre som vanligt. Alla hanterar svåra situationer på olika sätt. Din systers sätt är inte mer eller mindre rätt än ditt sätt att hantera situationen. Kanske är det resan som får henne att hålla ihop. Kanske är den det andrum hon behöver.
    Nej jag har inte skrivit "några år". Jag har skrivit "något år" = ett år.  Läkarna säger ett år enligt statistik. Som jag skriver är hon så dålig nu att hon inte kan klara sig själv längre. När man mår så dåligt så är det nog ganska osannolikt att man har lång tid kvar. 

    Såklart jag skuldbelägger henne, hur ska jag inte kunna göra det? Hon tänker på sig själv i en tid när hennes närmaste mår skit och hon lägger över allting på oss. 
    För en familjemedlem borde det vara självklart att "pausa sitt liv" som du skriver det. Jag förstår inte riktigt det där med pausa sitt liv, jag tycker att livet ser olika ut från tid till tid. Men hur som helst. 

    Du verkar tycka att min syster gör rätt som åker på en rolig och härlig semester medan det är så här. Andrum behöver hon säkert, precis som oss andra som drabbats av denna sorg.

    Då vet jag det. Som sagt, kanske annorlunda när man är mitt i det och när man står utanför sånt här. Men att jag ska tycka att det är ett bra val min syster gör, nej det gör jag inte. Jag tycker det är egoistiskt. 
  • Anonym (oförstående)
    Carabellis kusp skrev 2019-06-19 22:30:19 följande:
    Du kan berätta för henne hur du känner och hur du har det. Fråga henne hur hon ser på din situation. Hur blir det för mig? Hur blir det för dig? Men jag skulle undvika att anklaga eller försöka vara martyr, för det sista som ni behöver är en konflikt.
    Just därför jag inte sagt något. Jag vet att det kommer skapa spänningar mellan oss. Hon är vuxen och tagit sitt beslut. Hon vet själv vad det innebär för mig och våran far och att hon valt att inte umgås med oss på semestern i år. Hennes man och deras semesterplaner har gått före oss, det är så jag ser på saken.

    Oavsett om jag säger något eller inte tror jag att detta kommer pyra hos mig även om jag vill eller inte. Men jag kommer inte säga någonting, det är därför jag skriver av mig här. 
  • Anonym (oförstående)
    Anonym (l) skrev 2019-06-19 22:59:04 följande:

    Först vill jag beklaga det tråkiga beskedet.
    När det blir livskriser så brukar det även hända saker i relationer. De kan stärkas för att man gick igenom det svåra tillsammans. Eller så kan det bli som med din syster. Du förväntade dig att ni skulle gå igenom detta tillsammans. Men din syster flyr fältet. Tyvärr kan du inte göra så mycket åt hennes val. Hon kommer förmodligen ångra sig när det är försent. Det bästa du kan göra är nog att acceptera att hon gör såhär. Men er relation kommer nog alltid vara påverkad av hur hon hanterade denna kris.
    Kan ni få någon avlastning från landstinget eller kommunen? Du kan ju inte köra helt slut på dig själv.
    Jag har nyligen haft en nära anhörig som dött i cancer. Hela livet krisar verkligen när man är anhörig. Jag gjorde som du, hela sommaren gick till min anhörige. Inget jag ångrar, tvärtom.


    Tack för ditt inlägg. 


    Det är det jag är rädd för. Att detta kommer ge mig en annan bild av henne och inte alls stärka vår relation utan tvärtom. Att jag kommer se henne som den som "flydde" och som tänkte på sig själv i första hand. Hon är ju inte tröttare än mig, Varje ledig dag har jag åkt till mamma också sen detta besked kom till familjen. Så vi är alla helt slut, för att inte tala om pappa - och mamma som är jätteledsen själv. För ett år sen var hon en pigg och stark pensionär, detta kom som en blixt! Jag skulle inte ha hjärta att säga hej då nu drar jag på sol och badsemester och njuter. När jag vet att hon också skulle vilja det, att hon önskade att hon kunde följa med istället för att må så himla dåligt och bara vara hemma i stort sett :(( 

    Det känns skönt att få svar från någon som vet hur det känns. Jag ser framför mig en jättesvår sommar, men jag vill också njuta av tiden tillsammans. Jag är jätterädd och hade önskat att jag kunde få dela mina känslor med min syster. Jag vill ju inte visa mamma hur knäckt och förstörd jag är, det klarar jag inte. Jag vill att mamma ska känna hopp och glädje. 
    Jag kommer inte ångra att jag stannar hemma. Jag tycker en sommar är kort tid att "offra" och jag tycker att som vuxen och anhörig kan man välja bort sig själv när en så nära anhörig behöver sällskap. 

    Vi får ingen avlastning från kommunen eftersom min pappa bor med mamma. Hon behöver dessutom hjälp dygnet runt och det är inget kommunen ställer upp på....

    Hade du syskon som också förlorade den anhörige? 

  • Anonym (oförstående)
    Anonym (Beklagar) skrev 2019-06-19 23:16:42 följande:

    I'm sorry for your loss. But this may sound strange to you, but I think your mother treated her mother the same way. You think it's hard to be with your mother now and you can't bear it. Keep in mind that your (and your sister) kids that you curl will treat you the same way.

    What goes around comes around.


    If you mean that my mother never cared about my grandmother and now my sister does the same?

    Then you are wrong. My mother always stood by my grandmothers side, helping her when she got old and never left her side. 

    I dont know if you understood my text but I never said i cant bear being with my mother. I am going to spend all my vacation with her so that she doesn´t get mor depressed and sad. 

    So it is not always what goes around comes around. And the kids that you "curl" does not automatically end up cold and respectless individuals. I say the opposite. Children that grow up with loving parents becomes loving children and parentes themselfs.

  • Anonym (oförstående)
    Anonym (Hej) skrev 2019-06-19 23:36:01 följande:
    Jag har väldigt svårt att tro att ni inte kan få hjälp att sköta din mamma i hemmet av kommunen, iaf när hon försämrats ytterligare. Jag jobbar själv inom hemtjänst och vi har flertalet svårt sjuka brukare med friska makar/sambor hemma. Kontakta kommunens biståndshandläggare och tryck på att din pappa inte orkar samt att hennes vårdbehov ökar över tid.

    I övrigt beklagar jag verkligen situationen. Jag har själv en nära anhörig som tynade bort i cancer och det är fruktansvärt.
    Tack.

    Jo hemtjänst kan man få som kommer och städar och duschar osv. Men eftersom mamma är så svag behöver hon hjälp hela tiden, hon kan inte stå knappt och hemtjänst kan inte vara hos mamma 24 timmar om dygnet. Därför har det inte blivit av att vi anställt hemtjänst. 
    Senare om det blir ännu svårare så kanske man måste tänka om. 
    Vi bad om att få låta pappa bli anställd som personlig vårdare eftersom han ändå gjorde allt men det verkade de inte gå med på heller. 

    Så det är lite luddigt vad man kan få hjälp med och inte. Men erkänner att vi inte varit duktiga på att kolla upp ordentligt i och med att vi själva valt att vara med mamma så mycket som möjligt. 
  • Anonym (oförstående)
    Anonym (l) skrev 2019-06-19 23:38:33 följande:
    Jag blir lite orolig när du skriver att hon behöver hjälp dygnet runt men att ni inte får någon hjälp. Har du pratat med din mammas läkare? Ni borde få någon slags hjälp.
    Det är verkligen en tuff tid att vara anhörig till en cancersjuk. Man blir själv förändrad när man genomgått detta.
    Jag förlorade ett syskon i cancer. Det var mitt enda syskon.
    Vi har vänt oss till biståndshandläggare och frågat vilken hjälp man kan få men eftersom mamma behöver hjälp hela tiden nu så var det inget de kunde erbjuda. Mer hjälp med städning och duschning osv. Så vi struntade i det eftersom det kändes som små punktinsatser. Pappa kunde få några timmars avlastning per vecka men då kände väl vi att det kan ju vi hjälpa till med. 

    Jag beklagar att du förlorat ett syskon. 

    Det är så hemskt när anhöriga blir sjuka ;( 
  • Anonym (oförstående)
    lövet2 skrev 2019-06-19 23:38:49 följande:

    Ja, din syster beter sig egoistiskt, men det är inte säkert att hon är riktigt sig själv. Om hon fortfarande är i chock, så kanske hon ändrar sig om resan, när hon kommer ur chocken. Kanske det är hennes man som utövar påtryckningar? Som ber henne välja mellan deras äktenskap och er mamma?

    Du vet inte varför hon smiter. Eftersom du känt din syster hela livet, så borde du veta om hon är en egoistisk fegis innerst inne. Tänk efter, så vet du säkert vilken sorts person hon är. Om det här är totalt olikt henne, så kommer du att förlåta henne med tiden.

    Jag förstår hur ledsen, ensam och trött du är. Känner dig sviken och besviken. Någon måste ta hand om er mamma, och någon är du - hela tiden. Orkar du hela vägen? Det kommer en tid när också du kan vila och bryta i hop. Den dagen kommer du åtminstone ha ett gott samvete. Alltid något.

    Beklagar din mamma ...


    Trots att det inte är roligt så känns det ändå skönt att höra att inte bara jag tycker min syster beter sig egoistiskt.
    Jag känner henne bra, visst. Men detta gör att det känns som att jag inte känner henne alls. Det roliga är att jag nästan VET att om det var hennes mans mamma som var så dålig så hade han ALDRIG lämnat henne. Så någonstans känns det som att mannen inte heller talar med min syster och kanske "råder" henne till att stanna hemma. Men jag vet ju inte. 

    Jag vet inte hur länge man orkar, jag känner mig slut redan nu och då har jag ändå haft jobbdagar som "paus" om man kan säga så. Nu har jag semester i 5 veckor och det känns mycket mer tufft än att jobba just nu. 

    Jag hoppas att sommaren ändå känns rolig för mig och för mamma. 

    Tack för ditt inlägg <3
Svar på tråden Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar