Anonym (oförstående) skrev 2019-06-19 23:13:15 följande:
Tack för ditt inlägg.
Det är det jag är rädd för. Att detta kommer ge mig en annan bild av henne och inte alls stärka vår relation utan tvärtom. Att jag kommer se henne som den som "flydde" och som tänkte på sig själv i första hand. Hon är ju inte tröttare än mig, Varje ledig dag har jag åkt till mamma också sen detta besked kom till familjen. Så vi är alla helt slut, för att inte tala om pappa - och mamma som är jätteledsen själv. För ett år sen var hon en pigg och stark pensionär, detta kom som en blixt! Jag skulle inte ha hjärta att säga hej då nu drar jag på sol och badsemester och njuter. När jag vet att hon också skulle vilja det, att hon önskade att hon kunde följa med istället för att må så himla dåligt och bara vara hemma i stort sett :((
Det känns skönt att få svar från någon som vet hur det känns. Jag ser framför mig en jättesvår sommar, men jag vill också njuta av tiden tillsammans. Jag är jätterädd och hade önskat att jag kunde få dela mina känslor med min syster. Jag vill ju inte visa mamma hur knäckt och förstörd jag är, det klarar jag inte. Jag vill att mamma ska känna hopp och glädje.
Jag kommer inte ångra att jag stannar hemma. Jag tycker en sommar är kort tid att "offra" och jag tycker att som vuxen och anhörig kan man välja bort sig själv när en så nära anhörig behöver sällskap.
Vi får ingen avlastning från kommunen eftersom min pappa bor med mamma. Hon behöver dessutom hjälp dygnet runt och det är inget kommunen ställer upp på....
Hade du syskon som också förlorade den anhörige?
Jag blir lite orolig när du skriver att hon behöver hjälp dygnet runt men att ni inte får någon hjälp. Har du pratat med din mammas läkare? Ni borde få någon slags hjälp.
Det är verkligen en tuff tid att vara anhörig till en cancersjuk. Man blir själv förändrad när man genomgått detta.
Jag förlorade ett syskon i cancer. Det var mitt enda syskon.
