Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

Jag tycker faktiskt också att man måste kunna hantera saker på olika sätt. Hon kanske inte klarar mer än vad hon gör. Sen har du förstås rätt att bli besviken. Men om ni fick reda på det här i februari och beräknar ett år så är det ju ganska lång tid att helt sätta resten av livet på paus. Jag kan absolut förstå att man skulle välja att inte åka, men kan också förstå din syster. Jag tror att det bästa skulle vara att inte fokusera på hur du tycker att hon borde känna och agera. 

När min mamma gick bort var jag 22, mina syskon 21 och 19. Vår pappa dog när vi var barn. Allting med begravning och planering lämnades till mig, klart man var besviken och det var en stor börda, men ingen mening att tänka på det. De flesta gör sitt bästa, det är jag säker på att mina syskon gjorde också.

Känns som ett skumt beteende själv skulle jag vara ett vrak om jag vore henne men jag skulle vilja vara med morsan så mycket som möjligt.

Varför tar ni inte emot hjälp från kommunen?

Svårt att tro att den cancersjuke inte skulle beviljas bistånd.

Vad flyr systern ifrån? Er konflikt?

Beklagar verkligen er sorg och situation! Vad har hon för cancer? Befinner mig i exakt samma situation som er. Fast jag är den som åker på husbilsemester i 4 veckor. Vi köpte husbilen för ett par år sedan och använder den bara en gång per år under sommarsemestern i Europa. När campingarna bokades i vintras så var mammas läge hyfsat stabilt. Men förra veckan så fick vi veta att det spridit sig mer. Jag överväger att korta ner semestern. Men barnen skulle förkrossas om vi inte åkte alls. Vidare så är jag inställd på att jag kan måsta sätta mig på ett flyg hem för att komma hem snabbt. Jag har alltså gjort som din syster. Hur resonerar jag då? Jag måste leva med hopp, hopp om att vi har mer tid kvar tillsammans. Livet måste få fortsätta utan bara fokus på sorg. Jag kan inte ställa in allt roliga i mitt liv, för då blir det för definitivt att det snart är över. Och vem vet, kanske får vi mer tid än vad man tror? Alla nya mediciner öppnar upp för lite längre överlevnad. Förlorade pappa för fem år sedan i samma sjukdom så jag vet vad vi har framför oss... Jag träffar min mamma 2-3 gånger i veckan och är med på varje läkarbesök osv. Vi bokade en weekend och åkte i våras i väg på en resa bara hon och jag... Jag pratar med min bror och informerar honom när han vill och orkar. Är jag ego som semestrar med familjen? Kanske?

Eftersom ni är systrar så borde ni kunna ha en rak kommunikation.

Din syster har all rätt i världen att resa iväg men eftersom luften är fri så tycker jag att du ska fråga henne om hon är beredd på att ta konsekvensen av det om er mamma går bort under tiden hon är borta? Hon kommer att må skit isåfall och du får vara tydlig med att säga att det dåliga samvetet får hon sitta och älta med någon annan.

Jag tycker så här, strunta i vad din syrra gör utan finns till för din mamma och pappa nu. I framtiden kommer du vara den som mår mycket bättre av att du gjorde just det.

Din mamma är inte ensam. Ja, hon är väldigt svag enligt vad du skriver, men hon har sin man, din pappa, och viss hemtjänst om jag förstår saken rätt. 
Du skriver att ni systrar åker hem till er mamma varje ledig stund. Vad tycker och säger er mamma om det? Er pappa? Ni har familjer att ta hand om och relationer med andra än era föräldrar att vårda och det är just vad din syster gör nu. Jag tycker hon gör rätt som ägnar tid åt sin familj efter att tydligen tillbringat mycken tid hos mamman. Du borde göra detsamma - komma bort ett tag. Det är ju tydligen inte så att er mors död är omedelbart förestående. Det är psykiskt påfrestande att vänta på någons död och se en kär människa tackla av, så att ge sig själv en kort tids andrum och andra intryck är verkligen inte fel.

Eller kräver er mamma att ni är hos henne varje ledig stund? Det är knepigt i så fall. En äldre släkting till mig - också ett cancerfall - var de sista fem månaderna av sitt liv på ett hospice och han var oerhört glad och tacksam över att hans familj inte behövde ta ett gigantiskt dygnet om-ansvar för hans mående. Han hade så gott som varje dag ett kort besök (mer orkade han inte) av familjemedlem eller vän eller kontakt via skype.

Människor reagerar på olika sätt när någon nära blir sjuk. Din syster flyr, inget ovanligt, hennes val. Det är inte mycket du kan göra åt det, vilket du antagligen redan insett.

Däremot ska ni se till att din mamma får hjälp i hemmet. Gå på biståndshandläggaren lite tuffare. Det finns också möjlighet att få ersättning för vård av nära anhörig i livets slutskede. Jobbar din pappa? Vill den sjuke inte vara på hospice så finns möjlighet att vårdas i hemmet, alltså med avancerad sjukvård.

Detta ska ni få svar på så ni vet vad som gäller. Hennes läkare på onkologen ska kunna beskriva vårdalternativ för den sista tiden.

Beklagar ts. Jag förstår dig. Tycker din syster beter sig märkligt, MEN tycker verkligen du ska diskutera saken med henne. Annars kommer den att växa o explodera. Hur tänker hon om hon inte skulle hinna hem innan mamma går bort?!

Min mamma dog i oktober, fick cancerdiagnosen 2,5 vecka tidigare. Otroligt men sant. Mådde bra till ca 5-6 veckor innan hon dog. Dom 2,5 veckorna gick jag dit dagligen, o när hon hamnade in på onkolen satt jag där 55h tills hon fick gå. Har inga syskon. Pappa dog tio månader tidigare. Dock flera barn har jag, ngr var på plats när hon dog. Det var rätt stillsamt o lugnt. Nu är jag glad hon inte behövde plågas längre än dom 2,5 veckorna. Har ett fotografi taget förra sommaren där hon är så glad o sig själv, står framme i vardagsrummet. E så glad nu efteråt att vi var ute mycket förra sommaren, som jag aldrig kunde tro skulle vara den sista, och att jag var med henne i slutet. Det kommer kännas bra efteråt, det du gör nu ts. Hoppas du också har nån att tala o gråta ut med. Tunga dagar, men minnena har vi alltid. Kram