Tror inte att det har så mycket med hormoner att göra. Det handlar bog snarare om att lära sig att acceptera att det inte blir barn och att lära sig acceptera att så är fallet, tror jag. Har själv fått lära mig att acceptera även om jag än idag kan känna längtan och sorg när jag ser barn och särskilt bebisar och barn upp till runt 2 årsåldern, samtidigt som mitt förnuft bekräftar att det var rätt att inte skaffa fler barn
Det är ändå skillnad på att ha barn och inte få några barn alls.
Jag har inga barn och kommer inte få några förmodligen. Jag vill bara acceptera detta och gå vidare.
Det är inte ett dugg annorlunda. I alla fall inte i mitt fall. Har varit i längtan och inte lyckats förrän efter flera misslyckade ivf:er så jag vet hur min längtan var som ofrivilligt barnlös och min längtan efter ytterligare barn när jag redan hade ett. Längtan efter att ha varit med om det redan var till och med större och starkare då jag då visste hur det var med att vara gravid, gå igenom en förlossning, ha ett spädbarn etc.
Så tyvärr kan man inte gå och säga att något är på ett visst sätt förrän man själv varit där. Och även då kan man utgå från sig själv och sina egna upplevelser som man inte kan säga gäller alla.
I just ditt fall så undrade du om operation kunde av hormonella skäl ta bort barnlängtan, svaret är nej. Däremot kan en operation göra det enklare för dig att acceptera. Jag kan även varmt rekommendera att ta professionell hjälp med att lära dig acceptera, även om accept inte är samma sak som att bli av med längtan