• Anonym (Tjockis)

    Ledsen tjockis

    Behöver nog bara skriva av mig lite....
    Sitter och känner mig jätteleden. Är snart 50, har utflugna barn och är riktigt sugen på att ge mig ut och dejta.
    Men jag är så rädd. Och nu till pudelns kärna; Så fet och äcklig!Kräks

    Nej, jag är inte nån sån som aldrig haft nån man. Jag var jättesmal och fin i min ungdom, har varit gift och två längre förhållanden efter det. 
    Jag är fortfarande söt. Kan spela utåtriktad, charma, är omtänksam, har humor, rätt ok i sängen.

    Men jag vågar ju inte lita på att nån man verkligen vill ha mig.
    ALLA, även stora kvinnor har nån del på kroppen som de kan vara stolt över. 
    Inte jag. Skulle helst vilja gömma mig i en burka.

    Ok, men banta då! 
    Är det inte för sent? Jag är förbannat lat (förutom zumba och sånt). Har sett serier på tv där överviktiga får ner och får en massa överskottshud och ser ännu värre ut än från början. Vågar inte gå till ett gym. Skulle skämmas ihjäl över att jag varken har kondis eller styrka.

    Saknar bara närhet sååå mycket. Att få en kram, hålla han och...etc.
    Nej, jag tänker inte bara gå ut och ragga vem som helst för en natt. Skulle inte ge mig något. Och bara tanken på att ligga bredvid någon och han skulle känna mig...ännu värre SE mig. Stackars sate.

    Nej, jag förväntar mig inte någon fotomodell. Drömprinsen är av typen 2 meter lång, bred som en ladugårdsdörr. Hellre nåt kilo för mycket än för lite. Vill ha någon att hålla i.

    Just nu är jag bara sååå ledsen....

  • Svar på tråden Ledsen tjockis
  • Anonym (T28)

    Sorry men med det tänker kommer du inte långt med.

    Du kan men du måste våga. Om du dejtar och killen inte gillar dig. Det är hans problem inte ditt. Våga måste tro på att du kan.

    Det mesta ligger hos dig för att du dömer dig själv och ingen annan. Så kolla dig i spegeln några gånger på dagen och säger till dig själv att du duger.

    Sluta döm dig själv innan du försökt.

  • Anonym (Tjockis)
    Anonym (T28) skrev 2019-07-04 16:39:07 följande:

    Sorry men med det tänker kommer du inte långt med.

    Du kan men du måste våga. Om du dejtar och killen inte gillar dig. Det är hans problem inte ditt. Våga måste tro på att du kan.

    Det mesta ligger hos dig för att du dömer dig själv och ingen annan. Så kolla dig i spegeln några gånger på dagen och säger till dig själv att du duger.

    Sluta döm dig själv innan du försökt.


    Men tack....

    Jag trodde att jag skulle få en massa bantnings- och träningsråd i tråden.
    Och läser man ditt svar så kan man se den som lite elak.
    Men så läser jag den igen....

    Jag är mycket väl medveten om att jag är elak mot mig själv och dömer mig själv mycket hårdare än andra. Kan se andra kvinnor som är mycket större, men som kan vara jättefina.

    Du menar alltså att jag kan duga som jag är? Trots allt?

    Ja, jag är lite hyperkänslig just nu, men det kommer en lite tår för att du var så snäll. Tack.
  • Anonym (T28)

    Tja.

    Det var verkligen inget illa menat.

    Sanningen var det från min sida. Jag vet känslan att känna att man inte duger, men i andra tillfällen.

    Jag lovar dig ju mer du intalar och accepterar dig själv desto mer kommer du glänsa i motsatta könets ögon. Det vill jag lova. Men du måste ta dig dit för att kunna förstår/och kunna känna något för någon annan. Om man inte älskar sig själv hur ska man kunna ge någon annan kärlek?

    Klart att du duger. Du måste bara acceptera den du är och hur du ser ut.

    Visst är pirrigt att komma ut i singelvimlet men du kommer så småningom lära dig mer av dig själv med. Att det är inte så farligt.

    Genom att gå ut ta på dig något du tycker du själv är fin i gör det lättare också. Spelar verkligen inte någon roll om man är tjock, smal, mullig eller så det mesta är vad du utstrålar själv som gör att det attraktion uppstår.

  • Anonym (E)

    Man ser skönheten hos alla om man har ett gott inre, och du vill ha en fin, snäll man... Jag lovar dig att om du kan få bort dessa tankar, så kommer det någon, när du minst anar det...

    Vad är det vackraste en människa kan bära? Ett leende, karisma, och en tro på sig själv! Sååå attraktivt! Så var den du är, allt det du beskriver, perfekt så!

    Lycka till, & njut av famnen <3

  • Anonym (Tjockis)
    Anonym (T28) skrev 2019-07-04 19:16:20 följande:

    Spelar verkligen inte någon roll om man är tjock, smal, mullig eller så det mesta är vad du utstrålar själv som gör att det attraktion uppstår.


    Tack snälla för dina fina ord.

    Men det är just det här (det markerade stycket) som är så jobbigt.
    Det spelar visst roll om jag är tjock! (I mina tankar.)
    Bland alla vackra, häftiga, vältränade, smala kvinnor....vad fan ska en man se i mig?
  • Anonym (Tjockis)
    Anonym (E) skrev 2019-07-04 19:29:50 följande:

    Man ser skönheten hos alla om man har ett gott inre, och du vill ha en fin, snäll man... Jag lovar dig att om du kan få bort dessa tankar, så kommer det någon, när du minst anar det...

    Vad är det vackraste en människa kan bära? Ett leende, karisma, och en tro på sig själv! Sååå attraktivt! Så var den du är, allt det du beskriver, perfekt så!

    Lycka till, & njut av famnen <3


    ...tack...(kommer ut svagt i utandningen)...
    Du skriver så väldigt fina ord och jag håller så mycket med om vad som gör en människa vackert. Men....det gäller liksom inte mig...Gråter
  • Anonym (tjockis_79)

    Jag gjorde precis en tråd om min viktnedgång. Tror inte man kan klassa mig som kraftig längre och jag är brutalt stolt över mitt resultat. Vill bara skriva och visa att det faktiskt går att komma vidare, från 39 till 25 i bmi. 

    Jag har börjat träna på gym och skämdes mycket i början, men efter att ha tränat i 6 månader så tänker man annorlunda. Dom som går till gymmet/tränar gör ju faktiskt något åt det, föraktet ligger mot de som inte gör något åt det. Jag har själv varit där och vet hur det känns att alltid vara störst, inte orka något, flåsa för minsta lilla och svettas som en gris så fort man rör sig osv. 

    Att min mage ser ut som ett skrumpet russin av överbliven hud döljer jag med tröjjan och sträcker på mig lite extra bara för att jag kan. Jag tänker att det löser sig, man kan inte oroa sig för allt hela tiden utan man får ta en sak i taget.

    Det finns många olika koster och upplägg och det gäller att hitta något som passar dig. jag har failat många gånger tidigare men nu har jag äntligen hittat vad som funkar för mig.

    första 3 månaderna med strikt LCHF gick jag ner 20KG samtidigt som jag åt massor gott och aldrig var hungrig. Kanske dock inte det bästa i långa loppet så jag har övergett LCHF nu och räknar kcal istället.

    Jag ångrar bara en sak, det är att jag inte gjorde detta tidigare. Kämpa!!

  • Anonym (T28)

    Din skönhet! Din utstrålning. Våga! Allt är inte heller ett utseende... Jag är inte trådsmal och jag trivs i mig själv. Att du anser att du är tjock ligger enbart bara i dina fantasi och tänkande. Du måste släppa det. Om någon överförmodan skulle tycka det är det deras problem. Stå på dig:)

  • Anonym (E)
    Anonym (Tjockis) skrev 2019-07-04 22:17:42 följande:

    ...tack...(kommer ut svagt i utandningen)...

    Du skriver så väldigt fina ord och jag håller så mycket med om vad som gör en människa vackert. Men....det gäller liksom inte mig...


    Vet du, i allra högsta grad just dig <3 Kan någon förtjäna mer ömhet och närhet än någon som känner så här?

    Du är här, och vågar berätta för oss alla, så starkt och modigt...

    Det kommer när tiden är den rätta!!

    Kram till dig!
  • Anonym (Tjockis)
    Anonym (tjockis_79) skrev 2019-07-04 22:36:43 följande:

    Jag gjorde precis en tråd om min viktnedgång. Tror inte man kan klassa mig som kraftig längre och jag är brutalt stolt över mitt resultat. Vill bara skriva och visa att det faktiskt går att komma vidare, från 39 till 25 i bmi. 

    Jag har börjat träna på gym och skämdes mycket i början, men efter att ha tränat i 6 månader så tänker man annorlunda. Dom som går till gymmet/tränar gör ju faktiskt något åt det, föraktet ligger mot de som inte gör något åt det. Jag har själv varit där och vet hur det känns att alltid vara störst, inte orka något, flåsa för minsta lilla och svettas som en gris så fort man rör sig osv. 

    Att min mage ser ut som ett skrumpet russin av överbliven hud döljer jag med tröjjan och sträcker på mig lite extra bara för att jag kan. Jag tänker att det löser sig, man kan inte oroa sig för allt hela tiden utan man får ta en sak i taget.

    Det finns många olika koster och upplägg och det gäller att hitta något som passar dig. jag har failat många gånger tidigare men nu har jag äntligen hittat vad som funkar för mig.

    första 3 månaderna med strikt LCHF gick jag ner 20KG samtidigt som jag åt massor gott och aldrig var hungrig. Kanske dock inte det bästa i långa loppet så jag har övergett LCHF nu och räknar kcal istället.

    Jag ångrar bara en sak, det är att jag inte gjorde detta tidigare. Kämpa!!


    20 kg de första 3 månaderna! Herrejävlar!! Grattis!
    Du ska vara brutalt stolt!
    Nu till mina problem med din text.
    Träna i 6 månader...? Jag har inget tålamod alls och vill helst vara smal förra veckan. Hahaha...ja, du hör. Jag är ju hopplös.
    Att magen skrumpnar ihop med en massa överskottshud gör också att jag tvekar. Vilken man  vill röra mig då? Min mage är redan hängig och det lär ju bli värre om jag faktiskt går ner i vikt. Visst kan man operera, men känns inte det lite ytligt i min ålder?
    Fan! Damned if I do, damned if I dont.
Svar på tråden Ledsen tjockis