Inlägg från: Carrie123 |Visa alla inlägg
  • Carrie123

    Alla med BF JANUARI/FEBRUARI 2020!

    solrosbarn skrev 2019-07-04 10:16:58 följande:

    BF 6/2
    är i v. 8+6

    Haft ganska lite symtom övh och därför varit väldigt orolig.

    Brösten svullna men gör inte så ont som alla skriver.
    Kan må lite illa om det går för långt mellan måltiderna.
    Brukar vilja vila efter middagen (har semester), mår alltid sämre när jag vilat :P
    kissar på natten/tidigt på morgonen.
    Blev väldigt mätt när jag skulle äta i v.6-v.7 men nu kan jag äta mer :D
    Var väldigt svullen om magen tidigt i graviditeten ca v.6-7
    har varit och gjort UL (trodde jag var i v,13 då men blev tillbakaflyttad). Såg iaf en liten ärta med tickande <3


    Hej, dina symtom later liknande som de jag har/har haft da jag inte heller har de tydliga "illamande och superomma brost"! Ar i vecka 8+3 idag.

    Nar jag plussade 4/6 sa madde jag mest lite "konstigt" illa, men trodde jag var trott och har precis kommit hem fran en stressig helg i Sverige. Madde mest illa nar jag atit och inte annars. Min kondition var som bortblast och som dig sa var jag matt snabbt och var heller inte sugen eller hungrig. Sen var min mage supersvullen och fick ofta kramp i tarmarna, men det verkar gatt over.

    Mina brost var omma i borjan (ibland bara brostvartorna och ibland i sjalva brosten), men nu ar de bara lite svullna och brostvartorna/vad det nu heter runt om ar storre an innan. 
    Jag dor av hunger och vaknar "utsvulten". Jag ater ett knacke innan jag aker till jobbet och sedan frukost, en frukt och lunch och ar fortfarande lite hungrig efter det haha! Igar at jag en ganska stor steak sandwich och pommes med nagra killar pa jobbet och at lika mycket som dem haha! Forsta gangen jag kunnat ata hela den portionen och forsta gangen jag inte kande mig hungrig efter 5 minuter. Dock kan jag ocksa ma lite illa om jag inte ater ofta. 

    Mina starkaste symtom ar nog anda den forlamande trottheten och att jag ar kanslomassigt ostadig haha! Jag kan grata latt och kanner mig lite nere, men jag vet ju att jag innerst inne ar superglad for att vi ska fa barn!
    Vi ska beratta for min mans mamma idag (hon bor langt bort sa blir via Skype), hans bror i helgen (som ocksa bor i annat land och vi ska traffa dem och passar da pa). Mamma far veta pa mandag nar hon kommer hit och sen far alla andra veta i augusti efter vecka 12. Tycker det ar sa laskigt att beratta, men da vi bor pa Irland sa passar vi pa att beratta for folk nar vi traffar dom istallet for att ta det pa telefon senare. 

    Vi gjorde tidigt ul i vecka 6+3 da jag ville veta att det verkligen var en bebis dar och se hur langt gangen jag var. 

    BF 10/2 och det ar forsta barnet!
  • Carrie123
    eeat skrev 2019-07-04 13:19:35 följande:
    Åh haha! Tycker du det var värt med ett tidigt UL? Jag gjorde inget med första men funderar på ett nu då jag för det mesta inte känner mig gravid alls.
    Bade och far jag saga! Jag trodde att det skulle bli mer "verkigt", men sen laste jag massa tradar har om att det ar sa risky resten av 1a trimestern trots man sett hjartat sla osv sa jag vet inte. Jag skulle pa inskrivning pa mandag egentligen och gora UL, men da de vagrade lyssna pa att jag inte var sa langt gangen (sen al efter p-ringsstoppet) sa fick jag forst den tiden, men nar jag sa att jag inte skulle vara langre an i vecka 9+0 sa bokade de om mig till 22/7 da jag kommer vara vecka 11+0 och da blir det nytt ul. Man ska ju inte "leva pa ul" heller utan verkligen bara gjorde dem man behover, men jag hoppas kunna kanna mig lite lugnare efter det i alla fall. Det som var skont med det tidiga var anda att jag fick se hjartat sla och att de konfirmerade hur langt gangen jag var (skilde bara 1 dag). 
  • Carrie123
    solrosbarn skrev 2019-07-04 18:18:41 följande:

    carrie123

    Vad skönt att jag inte är ensam om att känna sådana "få symtom". 
    Skönt att du fått matlust igen då :):). Jag hade också supersvullen mage v.6 och v.7.  hade nog förstoppning en natt då jag vaknade och hade svinont i magen! Det hjälpte när jag bajsade så antog att det var det :P Nu tycker jag svullnaden har gått ned lite.

    Är alltid superhungrig kring 12. Då äter jag och sedan blir jag mätt efter halva portionen. Sedan väntar jag lite och orkar äta upp allt. Känner mig lite seg och trött men inte så att jag somnar. Har varit gravid en gång förut för flera år sedan men gjorde då abort och då var jag så trött att det kändes som jag kunde somna mitt i en lektion. 

    Första barnet här också! Så lycklig :D:D


    MIn mage ar typ forstoppad fastan den inte ar det haha! Kan fa kramp och ont i tarmarna och det ar som att magen helt stangt ner, men jag kan bajsa sa det ar nog bara gilla laget. Kande mig mindre svullen i forrgar, men igar var magen svullen igen och aven idag. Jeansen jag hade pa mig igar satt tight pa morgonen, men ju langre dagen gick blev de obekvama och fick ha blusen utanpa jeansen och inte instoppad efter lunch sa att jag kunde knappa upp knappenSkrattande Tranade pa lunchen och det var sa himla skont att ta pa sig tightsen sa jag visste inte vad haha! Jag ser svullen ut over magen, men har "bara" gatt upp 1kg trots att jag typ inte orkar trana just nu och ater mycket mer an tidigare. Alltsa det ar sa mycket mer mat haha!
  • Carrie123
    HVL skrev 2019-07-05 07:23:10 följande:

    Första barnet , 32 år min sambo 31. BF 18/1 så är nu i v.11+5. Märkte det pga. en förlamande trötthet som ännu inte gett med sig , tog en "nap" ca 2 h varje eftermiddag efter jobbet de första oupptäckta veckorna =). Superrolig , spännande och lite oroligt fortfarande (pga. tidigt). 

    Har mått lite illa , spytt 3 gånger men annars inget speciellt mer än lite selektiv med mat vill inte äta det jag brukar äta. Så många förändringar med kroppen som är svåra att tackla när det kommer till ork , är van att träna mycket styrkelyft och  crossfit men tröttheten har förlamat mig och en promenad på 8km tar ca 1h 45 min. Jag förstår att detta är normalt men det är svårt att vänja sig vid att kroppen inte orkar det som hjärnan är inställd på. Har förstått att tröttheten "ska" ge med sig snart. 

    Gjorde ett tidigt VUL för att konstatera hur långt gången jag var (långa menscyklar på 35-45 dagar) och var då i v.8, ska på KUB den 10/7 .

    Mycket ny och okänd mark i allt vad de kommer till barnvagnar , förberedelse av förlossning m.m så känner att detta kan vara en bra tråd att bolla i. 

    BF;

    13/1 Emmissss, zebrans 

    18/1 HVL 

    25/1 eeat 

    26/1 couleours 

    6/2 solrosbarn 

    10/2 Carrie123 

    19/2 Littlestar78


    Jag ar som du med traningen! Hade precis borjat loptrana (intervaller) igen, kommit igang med min spinning (for 1 1/2 ar sedan innan jag flyttade till Irland tranade jag spinning 3-4ggr per vecka) och har styrketranat "tungt" sedan 13 manader tillbaka. Allt det kan jag typ glomma... Jag blir anfadd och pulsen gar upp valdigt snabbt sa kan inte trana alls pa samma satt. Jag la ner konditionstraningen eftersom en promenad i min normala takt gor mig lite anfadd (tror dock det blivit lite battre nu?). Tranade ca 4 ggr styrka i veckan pa lunchen innan, men denna veckan blev det bara ett pass och forsokte istallet fa till ett helkroppspass istallet for uppdelat som innan. Tror det ar sa det kommer bli. Vi kommer flytta om en manad med och mitt gymkort gick ut idag sa kommer bli promenader och kanske TRX hemma (har band som jag aldrig anvander haha). Tanker den typen av traning kommer passa mig bra ett tag, mindre vikter och mer funktionellt. Kommer bo hos foraldrarna i nagra veckor innan vi flyttar och de har ett hemmagym sa ska forsoka gora lite ovningar dar sen med. Tycker du det ar jobbigt att inte halla igang? Jag var tvugen att be min man saga att det ar okej att jag inte orkar haha!
  • Carrie123
    HVL skrev 2019-07-06 08:32:28 följande:

    [quote=79737217][quote-nick]Carrie123 skrev 2019-07-05 10:01:51 följande:[/quote-nick]Jag ar som du med traningen! Hade precis borjat loptrana (intervaller) igen, kommit igang med min spinning (for 1 1/2 ar sedan innan jag flyttade till Irland tranade jag spinning 3-4ggr per vecka) och har styrketranat "tungt" sedan 13 manader tillbaka. Allt det kan jag typ glomma... Jag blir anfadd och pulsen gar upp valdigt snabbt sa kan inte trana alls pa samma satt. Jag la ner konditionstraningen eftersom en promenad i min normala takt gor mig lite anfadd (tror dock det blivit lite battre nu?). Tranade ca 4 ggr styrka i veckan pa lunchen innan, men denna veckan blev det bara ett pass och forsokte istallet fa till ett helkroppspass istallet for uppdelat som innan. Tror det ar sa det kommer bli. Vi kommer flytta om en manad med och mitt gymkort gick ut idag sa kommer bli promenader och kanske TRX hemma (har band som jag aldrig anvander haha). Tanker den typen av traning kommer passa mig bra ett tag, mindre vikter och mer funktionellt. Kommer bo hos foraldrarna i nagra veckor innan vi flyttar och de har ett hemmagym sa ska forsoka gora lite ovningar dar sen med. Tycker du det ar jobbigt att inte halla igang? Jag var tvugen att be min man saga att det ar okej att jag inte orkar haha

    Det är jobbigt mest mentalt , då det blir en stor del av sin ?vardag? som man inte klarar av/försvinner. Som sagt hoppas jag tröttheten och anfåddheten ( var kom den ifrån liksom ?? ) ger med sig snart och det går att vara tillbaka på boxen. Min BM uppmuntrade träning och sa att det är bra att bli flåsig/ få upp pulsen 30 min om dagen (hahaha tänkte det krävs ju knappt nåt nu för tiden Svårt när det är första gången man är gravid för man har inga milstolpar riktlinjer att förhålla sig till. Det känns ju i dagsläget mer än det syns. Sen är det såklart väldigt spännande också, blir lätt att man fokuserar på det negativa. Hoppas tröttheten ger med sig för dig med snart så du liksom jag kan få de efterlängtade endorfinerna igen. ????


    Precis samma känsla då ju! Nu har jag ju som sagt inget gym på ett tag så får köra promenader, men för mig är det inte träning då jag varit aktiv på andra sätt! Tycker min andfåddhet blivit lite bättre faktiskt vilket är skönt! Är fortfarande trött men nu är jag ledig så hoppas kunna få lite mer energi genom att inte jobba:) Hoppas det lättar för dig snart så du kan gå tillbaka till träningen! Jag funderar lite på yoga, men känner igen att det inte är ?träning? (vilket det såklart är haha).
  • Carrie123
    Millie8401 skrev 2019-07-11 18:47:30 följande:

    Åh det där med att får se bevis för första gången , känna som att man kommer vara så sjukt nervös kvällen innan. Fick tid idag så om två veckor får vi kika , och hoppas allt är bra !!!

    Dock var vi på inskrivningen igår , och idag ringde bm om att dom vill ta om mitt sköldkörtelprov , det var lågt om jag fattar rätt . Hm.. fundera på varför dom vill ta om det ? Kändes inte värderna pålitliga? Hm

    Nån som varit med om???

    Jag har läst lite och har en vän som fick medicin under sin graviditet .. men känner mig inte klokare .


    Jag har hypotyreos (underfunktion i sköldkörteln) och då bebisen/fostret använder sig av mammans T4 under den första trimetern är det det viktigt att man har ett tillräckligt bra värde. Många som redan har problem får höja sin dos och andra kan få problem temporärt under graviditeten eller så får de fortsätta medicinera även efteråt. De vill säkert ta om det om det var precis under referens men är det en bit under så kanske du ska försöka fråga varför de vill testa igen och inte ge dig medicin?

    Jag har med ul om ca 2 veckor och är nervös och spänd. Vi gjorde dock tidigt ul för att datera hur långt gången jag var, men tror inte det kändes mer verkligt efter det utan det har typ tagit en månad från att jag fick plus tills att jag började förstå haha!
  • Carrie123
    moalinneas skrev 2019-07-21 23:08:16 följande:

    Hejsan!

    Första graviditeten här, är 20 år och min pojkvän, pappan till barnet är 21.

    Hade som symtom att jag hade extremt ömma bröst och sen mens. Där efter kom känslighet mot dofter och illamående innan och efter mat.

    Nu mår jag mest illa om jag inte fått i mig någonting, alltså inte efter längre ????

    Bf 28/1 ????


    Grattis! Hoppas illamåendet går över snart och att du hittar små rutiner som gör det lite bättre. Jag mådde illa efter mat precis innan/efter jag plussade men sen har jag haft tur att typ inte mått illa alls. Kanske kommit en timme här eller där men inte alls något ?jobbigt?. Jag har däremot varit förlamande trött och hungrig. Har inte kunnat träna pga tröttheten i kroppen men hungern börjar lugna sig lite vilket är skönt då jag gått upp 4kg i vecka 11+0 haha!
  • Carrie123

    Jag befinner mig hos min man i USA nu och är i vecka 18+5. Han flyttade precis tillbaks hit från Europa och jag hoppas få mitt green card innan jul.

    Jag har fortfarande lite mindre energi än normalt men mår ändå bättre än i första trimetern. Tanken var att börja träna igen (slutade för 2 månader sedan pga trötthet och fick upp pulsen snabbt vilket var obehagligt). Nu funderar jag på om min ryggvärk är just ryggvärk eller foglossning... började för ett par dagar sedan men då ganska milt på höger sida där bäcken sitter och igår kunde jag inte sova pga smärta. Kunde inte gå normalt och ville bara sitta/ligga. Jobbigt att inte vara i Sverige när man får krämpor, men jag har extra försäkring så om något känns akut kan jag alltid ringa erv och ta mig till en läkare. Igår strålade ingen smärta ner i benet eller liknande som jag läst utan det hugger och molar om vartannat. Idag var det bra när jag vaknade men bara gå ut på gatan för att rasta hunden eller fixa frukost var jobbigt. Jag har städat och grejat ganska mycket det senaste så kan bero på snedbelastning men det här känns bara när jag rör mig eller går/står. Värmedyna lindrar som tur är men får se vad det är. Någon annan som har liknande?

    Planen är att jag ska stanna i en månad till och hoppas att alla papper är klara så jag kan flyga tillbaka och föda här. Har extrem förlossningsrädsla och vet inte om min bm i Sverige är bra eller inte. Första barnet för mig och bokade in en extratid med bm innan hon skickar mig till aurora, men kanske att hon kan skriva remiss direkt dit ändå eftersom jag bestämde mig för att stanna här lite längre och då missar jag tiden med henne om ett par veckor. Haha, rörigt värre! Hoppas ni andra mår bra!

  • Carrie123

    Hej! Vilka prover tar er bm på er? Jag är i vecka 28 (27+1) och frågade min bm om ferritin och järn, men detta kollas inte då mitt Hb var 114 sist och de kollar endast om det är under 110. Hon sa att jag skulle vända mig till min vårdcentral som i sin tur ansåg att det brukar bm kolla (men de skulle se vad de kunde göra). Samma sak med min sköldkörtel (men de trodde de iaf kunde hjälpa mig med det på vc då jag redan innan hade hypotyreos).

    Jag har bott större delen utomlands nu när jag varit gravid och när jag var på inskrivning i Irland kollade de ?allt?, men man får både hos sin läkare och sin bm där och läkaren följer upp det som bm kanske inte kollar (som inte har 100% koppling till graviditeten) kort förklarat och i USA tas urinprov varje gång tex även om man gått väldigt nyss hos dem. Känns lite som jag inte har riktigt koll på något här just nu och även om det är fint och skönt med skattefinansierad sjukvård saknar jag lite av det amerikanska ?ansvaret? som finns då de är livrädda för att missa något som gör att de kan stämmas/bli av med sin legitimation osv (inte menat att bli en politisk diskussion utan bara en reflektion från en vilsen gravid kvinna haha).

  • Carrie123
    Rimrifai skrev 2019-11-12 12:36:13 följande:

    Hej!

    Har nån tips om vad som kan hjälpa till under intervjun med läkaren på Aurora mottagningen om man vill ha ett planerat snitt? Har nån varit med om nåt sånt?

    Jag har fått tid den 28:e november. Jag lider av graviditets depression och panikångest attacker. Har också väldigt lågt blodtryck och lågt järnvärde.. kan absolut inte tänka mig o föda vaginalt.. nåt mer som kan hjälpa?

    Tack!


    Jag är lite i samma situation även om jag inte har någon ?uttalad depression?. Jag har en primär förlossningsrädsla som jag haft sedan jag var liten (vet inte varför men har alltid vetat att jag inte vill föda vaginalt). Jag tog upp det med min bm i vecka 13 (jag befann mig tillfälligt i Sverige och ville finnas med i rullorna då jag inte visste vart jag skulle bo i slutet av graviditeten). Hon var då inte så typ... öppen utan ville träffa mig runt vecka 20 för att se om jag ändrat mig. Jag har förträngt att jag varit gravid mer eller mindre och känt mycket ångest och rädsla. Har träffat en läkare (bm) i USA där jag kommer föda i februari (äntligen fått green card) och hon sa att vi måste prata om det mer men att hon inte kan tvinga mig till något jag inte vill vilket kändes så himla skönt (det är hon som snittar/ansvarar för förlossningen vilket det än skulle bli så hon har då hela min bakgrund vilket känns så himla bra). Efter att fått höra att jag kan ?välja? släppte mycket ångest.

    Är i Sverige just nu och gick till min svenska bm och hon frågade lite hur jag kände nu med snitt osv och vi pratade öppet och jag var väldigt påläst (att jag inte var rädd för att spricka eller att inte få planera mitt förlossningsdatum vilket känns som är en vanlig orsak till att kvinnor tar upp snitt?). Hon sa att blir jag kvar i Sverige skulle hon remittera till aurora. Nu kommer jag inte behöva det, men mitt tips är att vara påläst och se vilka risker ett snitt innebär och vara tydlig med vad exakt du är rädd för och varför snitt än den enda lösningen för dig. Jag sa att jag inte är bekväm i situationer där jag är i centrum och utlämnad på ett sådant sätt, att jag är rädd för att min förlossning kommer bli jobbig och utdragen eftersom jag är rädd för att jag ska ?kämpa emot? under förlossningen och att kanske byta ut teamet under förlossningen när jag kanske börjat känna mig bekväm med personerna i rummet. Jag sa också att jag inte ser ett snitt som ?den enkla utvägen? utan att det är något som också är lite läskigt men jag anser att de riskerna är typ okej om jag slipper vaginalt. Jag har ingen tydlig bakgrund av ångest eller depression även om jag inser att jag har de dragen eller vad jag ska säga..

    Var tydlig, våga visa känslor om hur starkt du känner för ett snitt (om det är vad du vill), lyssna och framförallt var extremt påläst! Finns en grupp på fb som heter ?rätten till kejsarsnitt? eller liknande där du kan ställa frågor och läsa andras berättelser som kan vara till hjälp. Lycka till!
  • Carrie123

    Hej,

    Ett kanske för vissa känsligt ämne men det här med viktuppgång... jag går in i vecka 30 imorgon och vägde idag 72.3. Jag började på 59kg och hade ett ?mål? att gå upp typ 15kg eller så, men nu är det extremt nära och jag har 10 veckor kvar.... gick upp snabbt första trimetern (5.1kg till vecka 13) och sen till vecka 23 hade jag gått upp totalt 10.5kg. Stannade på 69.5kg i en månads tid men nu har jag gått upp 2 kilo på väldigt kort tid... visst jag har ätit mer fika och var på julbord igår (kommer flytta utomlands på onsdag så nu passar jag på att äta lite mer godis och fika som inte finns där). Men jag har levt på samma sätt under ganska lång tid och det är först nu igen vikten gick upp snabbare. Jag ångest och eftersom mitt BMI just nu passerat 25 är det ?lugnt? i bms ögon för jag var smal innan. Tränade mycket (slutade tidigt med samma intensitet då min puls gick upp supersnabbt och klarade inte av det). Nu blir det promenader främst men lite styrka i gymmet även om det är lättare vikter lite då och då. Jag kommer äta mindre skit från onsdag då jag som sagt flyttat men jag är ändå så himla nojig för min vikt och har panik. Alltid varit en känslig punkt för mig så blir inte direkt bättre nu! Träffade en dietist för någon vecka sedan men enda rådet jag fick var ?är mer fisk? och inget annat. Typ hon var nöjd med att jag var 90% nyttig och sen fikade lite varje dag haha. Men som sagt hade det kanske varit annorlunda om jag varit större innan jag blev gravid? Under första månaderna var jag extremt hungrig och åt nästan inget godis/fika för var inte alls sugen men då portionerna och mellanmålen var större gick jag såklart upp. Nu äter jag mer ?normala mål? men med inslag och onyttigheter. Har någon fått bra tips av bm/dietist/egen kunskap att dela med sig av?

    Tack!

  • Carrie123
    JuliaLC skrev 2019-12-05 06:53:12 följande:

    Hej på er!

    Hoppas ni mår bra alla. Jag har gått in i v.34 och har sömnproblem, jag somnar ganska lätt på kvällen men vaknar runt kl 03 varje natt och kan inte somna om. Så jag undrar om det är någon som sitter inne med något bra tips på vad jag kan göra. Dagen blir ju så lång när jag vaknar mitt i natten.


    Jag har inga råd men jag har liknande problem! Jag känner mig trött väldigt ofta och speciellt på kvällen (jag flög från Sverige till USA/LA med 9h tidsskillnad så första dagarna kunde jag skylla på jetlag, men nu är jag i Texas med 7h skillnad mot Sverige och dessutom nästan 2 veckor sedan min ankomst så kan liksom inte skylla på det längre haha! Jag kan somna tidigt och sen vaknar jag ofta runt 4 och kan inte somna om. Försöker sova lite på dagarna, men är ändå trött tidigt på kvällarna så känns inte som det heller hjälper helt. Haft det såhär i perioder ett bra tag.

    Hoppas någon annan har tips som kan hjälpa oss!
  • Carrie123

    Hej alla! Hoppas ni hade en bra jul och ny år samt är peppade att snart ha er bebis här!

    Jag skrev innan jul att min bm/läkare nämnde att jag behöver ta det lite lugnt med viktuppgången då jag i vecka 31+6 (9/12) hade gått upp 15kg. Jag blev ledsen och drog ner väldigt mycket på maten och hade ångest och mådde inte så bra. Jag räknade inte kalorier, men låg på kanske 1500 per dag i 2 veckor och tänkte på allt jag stoppade i mig. Jag hade nästa besök inbokat 2 veckor senare (23/12 i vecka 33+6) och hade då samma vikt som vid första mer eller mindre och kände mig glad att jag inte gått upp något.

    Under jul och nyår fortsatte jag tänka på vad jag åt och är mycket mer relaxed nu och kan äta mer ?vanligt?, men åt såklart julmat och lite godis och sånt. Dock mindre än vanligt!!!

    Nu äter jag typ frukost (gröt, jordnötssmör och banan för ca 300kcal), lunch som är max 500 kcal (kan vara bröd med tonfiskröra eller äggröra, äggröra med skinka, liten portion husmanskost eller liknande) och sen kanske nötter eller yoghurt på eftermiddagen som är typ 200kcal. Middag blir väl lite mer men skulle inte gissa på mer än 700kcal då jag försöker tänka på att äta nyttigt. Så inget överätande med massa bullar, godis eller extremt stora portioner. Jag har räknat kalorier innan i mitt liv så har bra koll på portioner och ungefär vad jag stoppar i mig ändå. Jag försöker promenera men får lätt ont i ryggen så blir inte mer än 1h om dagen kanske. Försöker städa och greja hemma så jag inte bara ligger på soffan (jobbar inte). Nu vägde jag mig idag och hade gått upp 1,5kg igen.... Jag skulle förstå det om det om jag åt en massa, men jag gör ju inte det...

    Vet inte hur jag ska tänka eller slappna av riktigt. Har bf 11/2, men kommer snittas 5/2 vilket är en liten tröst då det är ?över? lite tidigare. Åt mycket i början av graviditeten då jag var så extremt hungrig men även trött. Brukade träna 4ggr per vecka innan styrka och HIIT så sjävklart var min förbränning bättre då. Jag undrar dock hur man vet att man samlar vatten?

    Tack alla och hoppas ni har mindre dumma hjärnspöken!

Svar på tråden Alla med BF JANUARI/FEBRUARI 2020!