Detta är slutet på ett långt förhållande?
Har du berättat hur du känner? Frågat henne hur hon känner?
Har du berättat hur du känner? Frågat henne hur hon känner?
Blir så trött på att du får sådana svar att det är ditt fel. Hade du varit kvinna så hade du fått rådet att lämna av de flesta här inne.
Mitt råd är att du säger som det är: Du vill ha fysisk närhet, om hon inte vill ha det med dig så får du lämna.
Du verkar vara en varm person med stort tålamod. Du tog hand om din sjuka fru när hon var deprimerad. Hon blev frisk. Du har gått ner i vikt och sköter hygienen. Du verkar göra allt rätt men för vissa kvinnor duger inte det. Tror det finns många kvinnor som vill ha en man som du, som söker närhet och inte bara för att få penetrere utan kyssar och smek.
Hon kanske inte finner dig attraktiv. För mig spelar det ingen roll om min kvinna skulle gå upp 10 kg, hon har nåt jag älskar som inte består bara av fysisk attraktion. Om ert förhållande står och faller om du har några kilon extra så lovar jag dig att det är mer än detta.
Ge henne ultimatum- livet är för kort utan fysisk beröring.
Lycka till!
Det är EXAKT det som kvinnor skriver om det vore tvärtom. Det står i alla liknande trådar. Nu var TS ute efter närhet.
Det är märkligt att råden skiljer sig mellan om det är till en kvinna eller man. Jag är konsekvent.
Att det i längden blir ohållsamt utan sex tycker de flesta, rätta mig om jag har fel.
Hej allihopa som svarat och kommit med tips och råd stort tack till er alla!
Jag och min fru har haft en barnfri vecka där våra barn är iväg med farmor och farfar och de ska vara iväg nästa vecka med.
Under hela förra veckan fram tills igår när det bara varit vi hemma har jag inte ens fått ett god morgon eller hej när vi kommit hem efter jobbet och liknande. Jag har föreslagit aktiviteter som inte går att göra när barnen är hemma för att få till lite mer vikänsla men helt utan respons. Att bara få en total tystnad och bli helt ignorerad var droppen för mig.
Igår berättade jag för min fru att nu ger jag upp och att jag vill att vi ska skiljas. Hennes reaktion var ett jaha... THATS IT!
Idag krävde jag att hon och jag skulle sätta oss ner så vi åtminstone kan börja planera för våra barns framtid och hur vi gör med boende. Hon har inte de ekonomiska medlen för att bo kvar i vår nuvarande bostad(hyresrätt) men det har jag. Så sagt och gjort ska jag bo kvar här och hon flytta ut. Barnen går på skola i närheten av vår lägenhet och de kommer fortsätta gå i den. Så barnen kommer hädanefter bo hos mig på heltid och hon ska ha dem varannan helg.
Jag känner en stor lättnad just nu men en enorm sorg och tomhet ????