Anonym (Ledsen Mowgli) skrev 2019-07-05 08:29:16 följande:
Visst drar man gärna en gemensam nämnare.
Men
1: När en hugger vid plötsligt möte i en husknut där ingen såg varandra försent det var för sent. Går det inte att skylla på mig eller min hund.
2: När de redan har socialiserat sig och min går omkring och luktar och tittar inte ens på andra hunden när den bara högg tag ifrån sidan (det sista du skrev; "När det kommer till hundar är det helt enkelt inte sant att en attack kom från ingenstans" stämmer alltså inte, då hunden kan ha varit lynnig eller haft ont utan att ägaren vet om det).
En ensam lös hund är bättre än 2 i koppel. Garanterat. Och eller en ensam då den oftast har utsatts för slit och ryckts i utav sin ägare i kopplet! Otroligt många ägare gör detta och går och pillar på sin mobil, rycker till när hunden vill stanna och lukta och sedan själv stannar 4 meter senare för att koncentrera sig i mobilen, och hunden sitter där och tittar bakåt till platsen igen. Det väcker sorg och frustration hos hunden och den kan lättare utåt-agera på något i sin nivå senare.
Dessutom så hälsar vi på kanske ca 1 av 100 hundar. vilket inte är så speciellt många.
Ang mötet har jag redan beskrivit i förra inlägget precis hur min hund reagerar och hur jag behandlar det. Och ingen konflikt har uppstått vid hälsningen och den senaste kvarten efteråt.
För det 4:e så bör varje ägare ta ansvar över sin egna hund genom att lära känna den utan och innan i hens beteende. Men människan dömer hellre andra än att se sina egna brister. Jag har även redan erkänt 1 misstag. Mer än vad någon av har gjort hittills, utan ni har bara motargumenterat eller spytt galla, fastän min hund aldrig har gjort någon annan illa. Vilket gör erat beteende rätt sjukt.
Och i sista fallet så var det människans fel. Och hen erkände det då hen råkade utlösa händelsen av misstag.
Så jag förstår att man gärna vill se den gemensamma nämnaren, för det är ju den enklaste vägen att gå, visst ? Det är ju jobbigare att faktiskt läsa, förstå och analysera objektivt istället för att enbart vara kritisk och beskylla direkt.
Ärligt talat visste jag inte att rottwielern skulle jaga efter min hund och jag antog att ägaren visste hur hunden skulle reagera vid en sådan situation vilket den hade noll koll på. Men visst det var mitt fel som lät mig övertalas till mötet. Dock i början och ett nybörjar misstag, som inte har skett igen.
Jag har tränat denna hund från att bli helt galen av att se en annan hund på 100 meters håll och stå och skrika som en hyena på bakbenen till att inte jaga efter harar (vilket den gjorde innan jag tog henne,så fel igen till den som skrev att den inte jagar)
Till att en mopps högg henne i nosen och hon stod bara och tittade på den utan att göra ett enda mot drag. O det har hänt att hundarna har blivit lite små sura på varandra men hon kommer alltid efteråt och pussar den i lugn situation efteråt.Och det har aldrig hänt något då p ga det, vilket säkert du och flera gärna skulle tolka det som. Det handlar om slick i all vänskaplig mening.
Ingen hög svans vid möte, ingen sköldpaddle kravling på backen utan neutral och nyfiken.
Andra hundar som verkar skärpta och studsiga och energifulla undviker vi såklart också.
Man kan ju inte vara beredd på allt. Spontant så låter det som att du inte har lika bra koll som du tror, ett mått av bristande självinsikt. Jag känner ju igen situationerna du beskriver och vill minnas att du haft några trådar förut, där du fått samma tips och råd men uppenbarligen vägrat ta åt dig då samma situationer verkar uppstå gång på gång. Jämför med en bilförare som anser sig vara såpass duktig på att köra bil att denne skarvar lite, kör lite för fort, gör lite för hastiga manövrar, slarvar med blinkers för att denne har fri passage etc. Den kan hantera situationen, men råkar ändå ofta ut för olyckor för att denne placerar sig i osäkra situationer där andra som inte är lika snabba inte hinner bromsa och blir stressade. Vems fel är olyckan? Du kan inte ens försöka tänka dig att den hund du fick i din hand som inte alls kunde hantera sociala situationer har ett uns kvar av det beteendet och att andra hundar läser av det bättre än du gör?
I så fall är det inte jag som har svårt att analysera objektivt.
Att en konflikt uppstår först efter att hundar fått analysera och värdemäta varandra är inte ett dugg ovanligt, så man måste vara på tårna även om en introduktion inledningsvis gått bra. Precis som du skriver så kan en hund vara lynnig eller ha en skada som gör ont som påverkar dennes beteende, menar du då att det kommer från ingenstans vid ett eventuellt utfall? Såklart inte. Man måste liksom räkna med sånt.
Ett par situationer du beskriver är ju exempel på där din hund använder lugnande signaler mot andra hundar (vänder bort huvudet när en annan hund kommer fram, slickar andra hundar i mungipan) vad gör du när din hund känner ett behov av att lugna andra hundar? Jag tar min hund ut situationen utifall hennes signaler inte fungerar och så försöker vi en annan dag när signalerna inte är nödvändiga. Lika dant om andra hundar verkar behöva lugna henne, även om jag inte ser att hon är annorlunda så litar jag på att den andra hundens beteende skvallrar på henne. Märk väl att jag inte säger att det är nåt fel på din hund, tvärtom verkar hon göra det hon ska i såna lägen, lugna ner situationen, beteenden du säkert gjort ett bra jobb med att lära henne. Men du är nog inte så bra på att läsa situationerna som du verkar tro och eftersom konflikterna uppstår gång på gång så väntar ni ju för länge innan ni särar på hundarna.
Vill inte måla fan på väggen, men ska jag tolka ditt stycke om koppel som att du föredrar att ha din hund lös?
