Sgtwolf skrev 2019-07-13 16:02:52 följande:
Precis man vill ha rätten att leva sitt eget liv.
Du har en man, han ser dig, ger dig bra sex, han månar om dig och ställer upp på dina intressen och stöttar dig. Han har en kort affär som inte går ut över tiden eller engagemanget han lägger på dig. Det blir inga barn gjorda. Tar inte med någon sjukdom hem. Hans hemlighet förblir en hemlighet ända tills du dör.
Exakt vad hade varit bättre i ditt liv om han berättat?
Sen iom att du är övertydlig med att det är slut och du kastar ut han om han är otrogen. Hur kan du då tro att han skulle berätta om han fallit för frestelsen? Berättar han är det "kört", fast han älskar och högaktar dig.
Om du vill att han ska berätta om han gjort något fel, då måste det också finnas en möjlighet till förlåtelse.
De val vi gör kan vi bara göra på det vi känner till. Det vi inte vet mår vi inte heller dåligt över.
Om du arbetar som en del i en större koncern. Där ledningen planerar att på sikt lägga ner din avdelning och placera den i något annat land. Visst skulle du som anställd velat ha den informationen flera år tidigare än när dom annonserar utflytten.
Vi tar dagligen livsavgörande beslut där vi inte har tillgång till alla fakta.
Om du lämnar din man pga en kort affär, där du sedan blir kär i en man som efter en tid binder upp dig vid honom och börjar tex misshandlar dig. Hade det varit ett bättre livsval än att stanna kvar hos din otrogne man som älskar dig högt, utan att fått reda på hans affär?
Om du på jobbet får reda på utflyttningen 5 år innan den ska bli av. Där du säger upp dig och tar en annan anställning hos ett annat företag. Men det företaget går i konkurs och du ställs utan jobb där dina erfarenheter inte efterfrågas på andra företag. Är det ett bättre val än att inte få reda på planerna. Arbeta i 5 år innan utflytten och få erfarenheter och kompetens som gör dig attraktiv hos andra arbetsgivare.
Sen har vi avslöjad otrohet och de känslor som uppstår kring det. Där finns inget rätt eller fel i hur man då väljer att gå vidare/hantera känslorna. Man kan förlåta och lägga det bakom sig eller bryta och söka nya vägar.
Känslor är dock alltid känslor och de beslut som tas enbart med känslor. Är inte alltid vad som är bäst, sett till fakta och det praktiska. Men ibland måste känslorna få vara det som styr sitt agerande och inte bara handla på logik.
Jag blev bedragen i mitt förra förhållande. Och jag hade magkänslan att det var något som inte stämde,men fick inte veta sanningen förrän efter ett halvår.
Och då av andra än min dåvarande sambo.
Så jag vet hur det är att leva i en lögn.
Och hellre än att utsättas för det igen så vill jag veta sanningen.
Sanningen tenderar att komma fram. Och för mig är det lättare att hantera om jag får veta den på en gång än att få veta att min partner har ljugit för mig och haft en affär bakom min rygg under ett längre tag.
Om det t ex är ett engångsmisstag på fyllan och partnern verkligen visar ånger så är det nog lättare att förlåta än om det pågått ett längre tag.
Min man vet om min ståndpunkt och har samma ståndpunkt själv.
Han vet också vad jag gick igenom i mitt förra förhållande.Så skulle han inleda en affär med någon annan bakom min rygg så skulle han veta vad som händer.
Tillit är en av grundstenarna i ett förhållande. Och utan det blir det svårt att få förhållandet att fungera.
Att ha ett öppet förhållande är en annan sak. Då är man inte otrogen.
Men lever man monogamt så har man en överenskommelse om att inte vara med andra.
Och sviker man det löftet så kan det bli tufft för den som blir sviken.
Du skrev någonstans att du själv har blivit bedragen. Du kan inte ha blivit särskilt sårad då,med tanke på hur hårt du försvarar otrohet.