Kan man älska sin partner om man är otrogen?
BurningDiamond skrev 2019-07-06 20:57:15 följande:
Självklart kan man det. däremot så skulle jag vilja påstå att man inte respekterar sin partner när man väljer att gå bakom ryggen.
Inlägg från: Anonym (jo på sitt usla sätt)
|
-
Bra talat!
-
Inte så konstigt. Man behöver många olika personer under sin livsgång. En person kan ju vara rätt här och nu men inte vara den om 5 år.Ällingen skrev 2019-07-06 22:12:22 följande:Det där rimmar väldigt dåligt. Skulle du vilja förklara? Om man vet att det inte är rätt person, varför är man då tillsammans?
Man har ju vänner exempelvis man älskat och delat kanske hela sin tonårstid med men kanske inte träffar längre och älskar längre.
Älska kommer i många nyanser och man kommer älska många människor under sin livstid. Man kan även svika dem man älskar. Se på föräldrar som ständigt sviker sina barn som sedan får betala dyrt för terapi och skitliv. Det är inte så svart och vitt livet. -
Det är så svartvitt i alla kommentarer, precis som att vi människor är förprogrammerade robotar i total kontroll över vårt öde och vårt känsloliv.Anonym (man) skrev 2019-07-10 21:41:05 följande:Vem har bestämt? Vilken märkligt fråga... det har BÅDA bestämt. Den som är otrogen har ju trotts allt självmant valt ett monogamt förhållande med en monogam partner eller hur? Ingen tvingade personen att gå in i ett sånt förhållande. Och har man valt ett sånt förhållande så kan man ju inte i efterhand springa omkring och ligga med andra bakom ryggen på sin partner när man kommit överens om att man inte får det med sin partner.
DU känner dig glad när din partner agerar på attraktion för ni har ingen deal som säger att man inte får det och därmed innebär det inget svek och inga lögner, förstår du skillnaden?
Livet och omständigheter kan FÖRÄNDRAS!!! Inte konstigare än så. Majoriteten av alla som är otrogna har troligtvis inte planerat att såra sin partner, även om de kanske haft en realistisk syn på kärlek och tvåsamhet. Det räcker ju med att kolla statistiken för att förstå hur svår denna förhållandeform är. Det innebär ju inte att man inte vill försöka och hoppas på att just din kärlek ska vara för evigt.
Sen finns det säkert en del som varit otrogna i tidigare relationer och kanske borde känna sig själv så pass bra att de inte bordeinleda nya sådana med så dåliga förutsättningar, men herregud vi är människor som lever på hoppet att förändras och tar tillfällen i akt för vår överlevnads skull. Alla som tror annat och är så pretentiösa s sina åsikter och sitt dömande av andra, kan mycket väl sitta där själv en dag!! För ingen vet på förhand hur livet kommer se ut och hur ni kommer att reagera i en specifik situation.
Åh nej ni är inte bättre människor för att ni tror er kunna kontrollera ert beteende och varje beslut och sätter er till doms över andra som agerar annorlunda:) -
Alldeles riktigt ger inte mänskliga omständigheter en rätt att såra andra människor. Jag säger bara att det händer pga att vi är just mänskliga. Vi felar, tar dåliga beslut, sårar både oss själv och andra på vår livsresa. Vi är alla förstagångsresenärer på detta skepp och lär oss efterhand.Anonym (man) skrev 2019-07-15 02:55:14 följande:Ja det är väl klart att det är svartvitt? Att bedra någon ÄR svartvitt vilket man inte kan snacka bort med att livet förändras. Livet förändras för ALLA men alla beter sig inte som idioter för det. Att vara människa ger ingen rätt att behandla andra illa, även dem de sviker är väl människor?
Statistisken säger oxå att de som är otrogna är oftast MER svartsjuka än andra, den säger oxå att det inte alls är problem i förhållandet som är den vanligaste anledningen utan variation och spänning. Så det enda statistiken säger är att det tydligen finns väldigt många människor som anser sig ha rätt att göra saker som de aldrig skulle acceptera att deras parner gjorde, de vill kunna ligga med andra med vill ha en monogam partner, de vill äta kakan och ha den kvar. Och det är INTE pollyamori det är ren egoism.
På vilket sätt menar du att bedra andra är "för överlevnads skull"?. Dör man om man är ärlig? Kommer man drabbas av hjärnblödning om man gör som polltamorösa par gör, kommer överens om att BÅDA får ha sex med andra?
Ja ingen vet hur livet kommer se ut i framtiden och alla drabbas av motgångar och frestelser. Och ändå verka många kunna hantera det galant UTAN att bete sig som svin? Det kanske bara är så att vissa kan hantera saker bättre än andra?
Då vore det kanske bättre om de som inte lyckas så bra lär sig något av de som lyckas bättre istället för att bortförklara sina brister med, "mänskligt", "omständigheter" och "situationer".
Att otrogna människor oftare är svartsjuka själv ligger det något i, men också motsatsen. Jag har varit den som varit minst svartsjuk i mina relationer trots att jag har haft mest benägenhet att bedra.
Dina resonemang har många poänger men är i mångt och mycket svartvitt på exakt det sätt jag syftade på, där det blir lönlöst att föra en diskussion eftersom den nyanslösa muren står emellan. Vi tänker helt enkelt för olika.
Avslutningsvis har mitt ändamål, aldrig varit att såra någon men jag har inte haft förmågan i mig att förhindra just detta även om förnuftet sagt annorlunda. -
Jag tror inte det är så enkelt eftersom varje person älskar efter sin egen förmåga. Sen är ju kärlek så klart olika stark i perioder och kanske för olika personer.Anonym (Anonym) skrev 2019-07-16 12:21:51 följande:
[quote=79762509][quote-nick]molly50 skrev 2019-07-16 11:39:40 följande:[/quote-nick][/quote]
Ibland gör man omedvetna val. Kanske man inte kan stå emot när frestelsen dyker upp? Man klarar det inte. Men frågan finns ändå om kärleken till sin kära är för svag för att stå emot? Säkert individuellt svar.
Men jag tror snarare uppväxt, personlighet, anknytningsmönster, inre rastlöshet och sådant spelar roll. Tror inte alls det har med styrkan på kärlek att göra. Möjligen självkontroll, moral och vissa förväntningar på livet t ex. -
Och bekräftelsebehov.Anonym (jo på sitt usla sätt) skrev 2019-07-16 12:35:36 följande:Jag tror inte det är så enkelt eftersom varje person älskar efter sin egen förmåga. Sen är ju kärlek så klart olika stark i perioder och kanske för olika personer.
Men jag tror snarare uppväxt, personlighet, anknytningsmönster, inre rastlöshet och sådant spelar roll. Tror inte alls det har med styrkan på kärlek att göra. Möjligen självkontroll, moral och vissa förväntningar på livet t ex.