Kan man älska sin partner om man är otrogen?

Äcklad och vidrig efter lustfyllt härligt sex? Jag försäkrar dig om att vi är väldigt många som inte känner någon som helst skam över vår sexualitet, och därmed inte känner oss annat än nöjda och tillfredsställda efter bra sex med vem som helst. Helt utan att nödvändigtvis älska personen eller älska någon annan mindre.

Jag kan inte ens hålla med dig om att det inte är svårt att avsluta ett känslolöst förhållande, det har jag tack och lov inte lyckats med, däremot har jag lärt mig att känslor kan komma och gå i perioder :)

Varför lämna en lycklig och kärleksfull relation för att hitta en likasinnad sexuellt när det går att lösa ändå?

De flesta som upplever stark ömsesidig attraktion är nog sugna på att göra något annat än trycka tillbaka de känslorna. Jag tycker att det är värre att genom ultimatum och felaktigt dragna slutsatser (du älskar inte mig om du vill ligga med en annan) tvingas till avhållsamhet vid attraktion. En sån missunnsamhet skulle göra att det är slut mellan oss. Låg självkänsla och svartsjuka är inte det minsta attraktivt för mig.

Typ allt? Jag vet att det inte är ok för de flesta i monogama förhållanden, men ingen lyckas beskriva varför. ?Jag vill inte? är inte ett genomtänkt argument när det handlar om känslor.

Väldigt få polyamorösa törs erkänna sin läggning, för monogama tenderar bli så nedrans upprörda över tanken att vi kan känna oss trygga och älskade trots att vår primära partner i samma ögonblick har ångande hett sex med någon annan hen har varma känslor för, eller till och med älskar.

Vad är ens poängen med att påpeka att allt är frid och fröjd om alla är överens?

Varför svarar du inte hellre på något inlägg där någon funderar över orsaker till det då? Det skulle vara mycket mer intressant att höra vad du tror om mekanismerna bakom att inte våga vara öppen med sina känslor inför sin partner, än att bara höra dig upprepa att alla som inte kan eller vågar är dumma. Det tillför liksom inte något att du envist upprepar det. Vi förstod första gången. Men vi är många som är mer nyfikna på att analysera känslor, beteenden och normer på djupet än att bara bestämma att en del människor är bra och gör rätt, och andra är dåliga och gör fel.

Se där, tack för svar! Vad tror du orsaken till monogami är då? Jag vet ju varför jag inte tycker att det är ett rimligt alternativ, men varför tycker andra det? Jag får aldrig någon förklaring om vad fördelarna är, allt jag lyckas resonera mig till handlar alltid om att det inte är rimliga argument - naturligt eftersom jag ju valt bort det. Och jag älskar att då nya synvinklar! Jag vet att jag är fördomsfull, men jag jobbar iallafall aktivt med att motarbeta mig själv på den punkten :)

Jag hade ingen aning om att jag letade efter en livspartner när jag träffade min, ibland händer saker ändå. Vi visste inte ens att det fanns alternativ de första decennierna tillsammans, eller att ett alternativ till misslyckad monogami (ja, det var misslyckat för oss) var vad vi behövde, det har vi kommit fram till genom en himla massa parterapi och öppna samtal där målsättningen varit en rimlig lösning för ett livslångt lyckligt äktenskap.

Jag har tyvärr ingen annan förklaring än att vi alla är olika. Och för mig så känns monogami som det mest naturliga.
Varken jag eller min man vill dela varandra med någon annan.
och det handlar inte om något slags ägande eller svartsjuka utan att vi helt enkelt klarar oss bra med bara varandra och våra barn.
Vi behöver inga andra i våra liv för att vara lyckliga.
Vi får det vi behöver av varandra.

Det är så svartvitt i alla kommentarer, precis som att vi människor är förprogrammerade robotar i total kontroll över vårt öde och vårt känsloliv.

Livet och omständigheter kan FÖRÄNDRAS!!! Inte konstigare än så. Majoriteten av alla som är otrogna har troligtvis inte planerat att såra sin partner, även om de kanske haft en realistisk syn på kärlek och tvåsamhet. Det räcker ju med att kolla statistiken för att förstå hur svår denna förhållandeform är. Det innebär ju inte att man inte vill försöka och hoppas på att just din kärlek ska vara för evigt.

Sen finns det säkert en del som varit otrogna i tidigare relationer och kanske borde känna sig själv så pass bra att de inte bordeinleda nya sådana med så dåliga förutsättningar, men herregud vi är människor som lever på hoppet att förändras och tar tillfällen i akt för vår överlevnads skull. Alla som tror annat och är så pretentiösa s sina åsikter och sitt dömande av andra, kan mycket väl sitta där själv en dag!! För ingen vet på förhand hur livet kommer se ut och hur ni kommer att reagera i en specifik situation.

Åh nej ni är inte bättre människor för att ni tror er kunna kontrollera ert beteende och varje beslut och sätter er till doms över andra som agerar annorlunda:)

Men det är ju just där vi inte är överens, det är väldigt svartvitt att säga att det är som du säger. Ja, du har rätt i sak, det är mer ärligt att vara ärlig. Men det betyder inte att det är mest rätt för varje person i varje situation. Helt uppenbart är det inte så, eftersom så många väljer otrohet. Jag TROR helt enkelt inte på att majoritetens anledning till otrohet är ren och skär ondska och egoism. Livet och relationer och människor har alldeles för många nyanser för att dela in saker i rätt och fel rakt av.