Kan man älska sin partner om man är otrogen?

För att man älskar varandra...

Som sagt, om man älskar varandra av fel orsak så kan konsekvenser bli just otrohet.

Nejdå, det finns fler val. Jag berättade hur jag känner och träffar numera den andra regelbundet. Älskar min man djupt och innerligt, men jag vill absolut inte vara utan den andra. Sen ligger vi båda med andra också, lämnar varken min man eller min extra bara för att jag blir tänd på någon annan, det verkar ju jättedumt, vi älskar varandra och har det hur bra som helst ihop. Varför skulle vi ge upp det för att vi blir tända på andra också ibland?

Se där, tack för svar! Vad tror du orsaken till monogami är då? Jag vet ju varför jag inte tycker att det är ett rimligt alternativ, men varför tycker andra det? Jag får aldrig någon förklaring om vad fördelarna är, allt jag lyckas resonera mig till handlar alltid om att det inte är rimliga argument - naturligt eftersom jag ju valt bort det. Och jag älskar att då nya synvinklar! Jag vet att jag är fördomsfull, men jag jobbar iallafall aktivt med att motarbeta mig själv på den punkten :)

Jag hade ingen aning om att jag letade efter en livspartner när jag träffade min, ibland händer saker ändå. Vi visste inte ens att det fanns alternativ de första decennierna tillsammans, eller att ett alternativ till misslyckad monogami (ja, det var misslyckat för oss) var vad vi behövde, det har vi kommit fram till genom en himla massa parterapi och öppna samtal där målsättningen varit en rimlig lösning för ett livslångt lyckligt äktenskap.

Min reaktion på dina argument för monogami:

- Det finns andra sjukdomar som smittar på andra sätt än genom sex som också behöver behandlas. Det är till att vara lite pryd att känna att klamydia är värre än en rejäl influensa. Används dessutom kondom och hålls lite koll på partners så är det ingen större risk. Att vara poly innebär inte att knulla runt hejvilt i något självskadeliknande riskbeteende. Så jovisst, mindre risk förutsatt att båda är trogna, men en könssjukdom eller två är inte hela världen heller. Vi riskerar dem ofta som singlar, de blir inte farligare när vi är i en relation.

- Snarare mindre risk att bli lämnad för att partnern får känslor för en annan eller för att en blir överträffad i sängen. Hen får ju leva ut det precis som hen vill, och har ändå sin partner och familj som primär, och de vet att de är just det även när partnern är mitt uppe i den mest stormande nyförälskelsen eller hett sex. Vi vet dessutom mycket väl om att sex är som hetast i början på en relation, slentrianen infinner sig i regel först efter åratals nötande på varandra. Att lämna en bra partner för hett sex när det heta sexet ändå är tillåtet verkar korkat. Vill partnern lämna relationen gör hen det oavsett om hen haft lov att ligga med andra eller inte. Kanske till och med lämnar snabbare i ett monogamt förhållande, just för att suget att ligga med någon annan är så stort, och då måste ju primärrelationen brytas upp först, för monogama. Det blir mer bråttom för att få lov att leva ut den nyfunna lusten, och alla fördelar med den primära relationen (så som gemenskap och djupare kärlek) får inte riktigt en rättvis chans i konkurrensen med lust och nyhetens behag hos den nya.

- Bråk om arv löses med ett genomtänkt testamente. Samma problem uppstår ju om relationen upplöses på grund av den ena partnerns lust till en annan, och de först efter separationen råkar få ett till barn. Känns inte specifikt som ett poly-problem.

Det låter... trist. Jag har jättemycket känslor för väldigt många människor. Är en väldigt kärleksfull och omtänksam person med varma känslor för såväl vänner, familj, släkt och partners :)

Även fast jag är monogam tycker jag att din beskrivning av Oerhörds relation med sin man är fruktansvärt oförskämd! Att nedvärdera någons relation och känslor för en person på det viset är fruktansvärt trångsynt. Bara för att du sätter ditt sätt att leva på som "bättre" och "rätt" eftersom det faller inom normen betyder inte att du kan säga att de har en kk-relation.

Alldeles riktigt ger inte mänskliga omständigheter en rätt att såra andra människor. Jag säger bara att det händer pga att vi är just mänskliga. Vi felar, tar dåliga beslut, sårar både oss själv och andra på vår livsresa. Vi är alla förstagångsresenärer på detta skepp och lär oss efterhand.

Att otrogna människor oftare är svartsjuka själv ligger det något i, men också motsatsen. Jag har varit den som varit minst svartsjuk i mina relationer trots att jag har haft mest benägenhet att bedra.

Dina resonemang har många poänger men är i mångt och mycket svartvitt på exakt det sätt jag syftade på, där det blir lönlöst att föra en diskussion eftersom den nyanslösa muren står emellan. Vi tänker helt enkelt för olika.

Avslutningsvis har mitt ändamål, aldrig varit att såra någon men jag har inte haft förmågan i mig att förhindra just detta även om förnuftet sagt annorlunda.

Ja såklart kan man älska sin partner och samtidigt ha sex vid sidan om. Vad har det ena med det andra att göra?

Jag gör inte detta för att skada min partner, precis som jag tror att han inte nekar mig sex för att skada mig. Jag har större begär och då han prioriterar allt annat än mig så är det konsekvensen av hans val. Vi är tillsammans men han äger inte rätten till min kropp, det gör jag själv och jag väljer vad jag vill göra med den. Precis som jag inte kan kräva sex av honom kan han inte kräva total avhållsamhet från mig.

Bra. Du har aldrig haft det behovet.och som sagt, ingen kan förutspå framtiden. Du vet inte vad du är kapabel till under andra omständigheter. Så för att återgå till ts fråga, självklart kan man älska sin partner och samtidigt vara otrogen. Jag och flera andra här inne påstår just detta. Att DU sedan påstår att det inte går, jo men bevisligen går det. Du vet inte vad jag eller någon annan som är otrogen känner för våra partners.

Det är inte du som sätter upp reglerna, sorry och btw, du har ingen aning om mina känslor för min man så du kan bara lägga ner. Och igen ,vad min man inte vet skadar honom inte. Det som däremot skadar förhållandet är min mans ignorans gentemot mig och mina behov. Visst, man kan lämna förhållandet men när det finns barn med i bilden är det inte så enkelt. Så du kan ta din svartvita enformiga bild om hur ett perfekt äktenskap ser ut, jag lever i verkligheten och allt är inte rosa moln varje dag. Däremot älskar jag min man högt, vi har levt ihop i typ 25 år och jag lämnar inte honom för lite sex.

Som jag skrev till en annan användare här, har man inte varit i min eller andras situation tidigare så vet man inte vad man faktiskt kan vara kapabel till, för 15 år sen levde jag i din fantasivärld med. Och tänkte att jag aldrig skulle vara otrogen någonsin. Men det ändrades när omständigheterna ändrades. Betyder det att jag inte älskar min man? Nej jag älskar honom väldigt mycket, men jag kan ha sex utan hans vetskap och älska honom samtidigt.

Igen, jag skadar inte min man. Han lever i total ovisshet. Han vet inte om att jag har sex med en annan man. Han däremot väljer att sätta sin prioritet på annat än sin fru. Det är i sig ett svek.

Personligen har och är jag otrogen mot min kille för att vi har ett obefintligt sexliv. Jag gör det inte ofta men någon gång har det blivit. Jag har aldrig varit otrogen mot någon annan man än honom. Samtidigt älskar jag nog denna man mest av alla jag varit tillsammans med. Utan sex blir jag sur o grinig. Men om jag får kulla av mig nån gång så har jag istället mkt större förmåga att njuta av det vi har

Det behöver inte vara så komplicerat faktiskt.

Man kan vara jättenöjd med både sexliv och den man lever med, likväl så passar man på när tillfället dyker upp på jobbresan (eller vart man nu är)

Säger inte att det är rätt, men människor är kåta helt enkelt, och agerar inte alltid helt logiskt eller eftertänksamt i alla lägen.

Tänker mer på kåtheten där och då, men lite alkohol i kroppen.

Då blir det lätt att parningsdrifterna tar över för många.

Tänker mer på kåtheten där och då, men lite alkohol i kroppen.

Då blir det lätt att parningsdrifterna tar över för många.

Men det har jag aldrig påstått heller, så varför hänger du upp dig på det?

Men du kan inte heller sitta och bedöma hur mycket folk älskar varandra, och koppla olika handlingar till det.

Tex så finns det de som gärna har sex med andra, trots att de älskar varandra.

Vissa som inte skulle kunna tänka sig detta påstår då att de som blandar in andra i sitt sexliv kan inte älska varandra, för då gör man inte så.

Men då utgår man felaktigt ifrån att alla andra fungerar som en själv, men vi är alla olika.

Nu utgår du ifrån dig själv igen.

Det finns människor som inte kan motstå alkohol fastän de vet att det skadar dem de älskar, osv

Det funkar inte så svart vitt.

Dessutom så är det inte otroheten i sig som skadar, det är vetskapen om det.

Om det inte kommer fram blir ingen sårad heller, och det är normalt så otrogna tänker. Så länge inget kommer fram blir ingen skadad heller. Det är ju ett risktagande, som så mycket annat i livet.

Sen varför sådana påhopp? Bara för att jag har en annan uppfattning än dig om hur folk som är otrogna resonerar, så är väl inte det samma sak att jag tycker det är rätt?

Om jag resonerar om hur en seriemördare tänker och fungerar, betyder det då att jag sympatiserar med denne, kanske tom en seriemördare själv?