Kan man älska sin partner om man är otrogen?

De flesta som upplever stark ömsesidig attraktion är nog sugna på att göra något annat än trycka tillbaka de känslorna. Jag tycker att det är värre att genom ultimatum och felaktigt dragna slutsatser (du älskar inte mig om du vill ligga med en annan) tvingas till avhållsamhet vid attraktion. En sån missunnsamhet skulle göra att det är slut mellan oss. Låg självkänsla och svartsjuka är inte det minsta attraktivt för mig.

Varför lämna en lycklig och kärleksfull relation för att hitta en likasinnad sexuellt när det går att lösa ändå?

Oj. Jag beskriver min syn på sex och då avgör du att mina 22 år med maken är en kk-relation? Du får helt enkelt ta mig på orden: det är ett helt normalt, eller kanske till och med ovanligt lyckligt äktenskap.

Det är snarare mindre problem när en ser på sex som precis vad det är: sex. Den djupare relationen har jag med min man, vi har visserligen sex också, men det är inte sexet som skapar den djupa relationen. Sex är skönt bara, kärleken sitter i våra hjärnor, relationen bygger på känslor, tankar och gemenskap, inte på vad vi använder våra könsorgan till.

Du läser inlägg som fan läser bibeln :)

Om båda ligger vem vem de vill när de vill, hur är någon lurad bara för att den ena vill oftare? Är det inte ett värre sätt att lura sin partner genom att vara nykärt sexuell de första åren, komma överens om monogami, få några barn, köpa hus och göra eventuell separation känslomässigt och praktiskt besvärlig och sen tappa lusten, så att bara den ena får ligga så mycket den vill? (Väldigt vanligt förlopp, nästan så att folk tror att det är så det helt enkelt är, och det är bara att gilla läget.)

Om båda ligger vem vem de vill när de vill, hur är någon lurad bara för att den ena vill oftare? Är det inte ett värre sätt att lura sin partner genom att vara nykärt sexuell de första åren, komma överens om monogami, få några barn, köpa hus och göra eventuell separation känslomässigt och praktiskt besvärlig och sen tappa lusten, så att bara den ena får ligga så mycket den vill? (Väldigt vanligt förlopp, nästan så att folk tror att det är så det helt enkelt är, och det är bara att gilla läget.)

Det innebär att jag inte vill ha en relation med någon som är missunnsam nog att försöka kontrollera mig medelst ultimatum. Det luktar... rimligt, om du frågar mig :)

Det är inte du som sätter upp reglerna, sorry och btw, du har ingen aning om mina känslor för min man så du kan bara lägga ner. Och igen ,vad min man inte vet skadar honom inte. Det som däremot skadar förhållandet är min mans ignorans gentemot mig och mina behov. Visst, man kan lämna förhållandet men när det finns barn med i bilden är det inte så enkelt. Så du kan ta din svartvita enformiga bild om hur ett perfekt äktenskap ser ut, jag lever i verkligheten och allt är inte rosa moln varje dag. Däremot älskar jag min man högt, vi har levt ihop i typ 25 år och jag lämnar inte honom för lite sex.

Som jag skrev till en annan användare här, har man inte varit i min eller andras situation tidigare så vet man inte vad man faktiskt kan vara kapabel till, för 15 år sen levde jag i din fantasivärld med. Och tänkte att jag aldrig skulle vara otrogen någonsin. Men det ändrades när omständigheterna ändrades. Betyder det att jag inte älskar min man? Nej jag älskar honom väldigt mycket, men jag kan ha sex utan hans vetskap och älska honom samtidigt.

Igen, jag skadar inte min man. Han lever i total ovisshet. Han vet inte om att jag har sex med en annan man. Han däremot väljer att sätta sin prioritet på annat än sin fru. Det är i sig ett svek.

Ja det är sant. Jag skulle gärna säga det men jag vill inte såra honom på det sättet. Det är verkligen en man för livet i min värld

Nja det handlar ju om att känna att man lever också, att bli förbisedd och inte bekräftad sårar ganska bra. Att få känna intimitet och få sin lust tillfredsställd är viktig på så många plan än bara den fysiska delen.

Han lever inte i en lögn, han lever ett liv med en kärleksfull hustru brevid honom som ställer upp för honom i vått o torrt. Att jag sedan har några lustfyllda timmar vid sidan av hindrar inte mig från att finnas där för honom. Att han sedan inte vet exakt allt jag gör är inte att leva i en lögn. Berättar du allt du gör för din partner? Finns det verkligen inget ni undanhåller för varandra? Låter extremt udda. För även när jag inte var otrogen redovisade jag inte allt för min man heller. Men ja, troligtvis skulle han lämna mig om han fick redan på otroheten, inte för att han inte älskade mig utan för att jag skulle ha knäckt hans manlighet. Det är även orsaken till att jag inte kan föreslå ett öppet förhållande. Så därför är jag otrogen. Jag vet att det inte är helt rätt av mig ur den moraliska aspekten men samtidigt kommer sveket från bägge håll. Och nej, jag blir inte provocerad , vad får dig att tro det? Vi har alla olika uppfattningar om otrohet och det är ok. Jag anser inte det vara en big deal helt enkelt och va min man otrogen mot mig skulle jag va helt ok med det. Jag skulle däremot inte vilja veta om det, utan om det skulle ske på ett snyggt sätt utan att jag fick höra det av bekanta eller vänner så fine. Hade jag däremot fått höra det från andra hade jag blivit tvungen att agera på något sätt för folk skulle se mig som ett offer.

Ursäkt att jag endast citerade en person nu när ni va flera som citerade mig. Detta svar är till er alla som citerade mig.

Varför är lagar löjliga? Hur kan din moralsyn vara en självklarhet men inte min? Det nyttar inte mer att diskutera. Jag respekterar dig men inte din rätt att bestämma hur jag ska agera. Jag har förklarat att min ståndpunkt är laglig, att den inte skadar så mycket som ärlighet nog skulle göra. Och i en värld där inte 1700-talet fanns kvar i mångas huvuden skulle vi kunna prata om och accepera öppna äktenskap i högre grad.

Jag svarade på den citerades inlägg, om att jag riskerar äktenskapet för lite sex.

Igen, det är ingen lögn han lever i. Vi har ett ganska normalt äktenskap ,eller vad som kanske väntas efter 25 år tillsammans. Hade jag berättat om min otrohet hade det totalt knäckt honom. Varför skulle jag medvetet vilja såra honom på det mest brutala sätt. Som jag skrev tidigare, det han inte vet mår han heller inte dåligt av. I detta fall mår han t.o.m bättre då jag fungerar som en kärleksfull fru och mamma trots uteblivet sex och intimitet från hans sida.

Det är din tolkning. Bra så.

Men kom igen, det är väl klart att han lever i en lögn om han inte vet vad du pysslar med och du ljuger för honom? Du sitter ju och påstår att om man ljuger för någon och inte låter personen veta sanningen om vem man är så personen ska vara kvar så lever personen inte alls i en lögn. 

Hela den här diskussionen är bara en studie i självbedrägeri där vi vet att du vet att det du gör är fel och det bevisar du genom att hålla det hemligt för din man, men eftersom du inte vill erkänna det för dig själv så hittar du bara på en massa ursäkter för att få det att låta bättre än vad det är och skydda dig själv, vilket i sig är lönlöst eftersom du fortfarande vet att det du gör är fel. Allt är ju bara en bisarr show för att du ska slippa konfrontera dig själv och stå för vad du gör för både dig själv och andra.

Att jag går bakom hans rygg är inte samma sak som att leva i en lögn. Och min mans tolkning har du ingen aning om.