Kan man älska sin partner om man är otrogen?

Delvist stämmer det att människor med stort bekräftelsebehov tenderar att agera egoistiskt och sätta sitt behov av bekräftelse före allt annat. Men samtidigt så är det inte alltid behovet som avgör hur man agerar utan snarare vilka värderingar man har, hur långt man är villig att gå för att får sina behov tillfredsställda.

Nja, fast rätt och fel är inte riktigt så enkelt som att bara det är rätt för mig så måste alla acceptera det. Rätt och fel handlar mycket om hur ditt agerande påverkar andra. Så länge det du anser vara rätt inte påverkar andra negativt så kommer ingen bry sig, men när det du anser är rätt påverkar andra negativt så kommer andra inte längre acceptera det.

Ja människor är egoistiska och fega av olika anledningar men oavsett anledning så är deras agerande fortfarande egoistisk och det kommer fortfarande få konsekvenser för andra. Och när du säger att det skulle vara legit när det gäller kärlek så menar du ju att det är acceptabelt. På vilket sätt menar du att svek och lögner är acceptabelt ur den drabbades perspektiv?

Ja det är väldigt intressant att en person som säger sig värna om varje individs självständighet och frihet ändå kan tycka att....

1) Det som är rätt för mig måste alla acceptera oavsett hur det drabbar dem
2) Det är ok att svika och ljuga för andra så länge man själv tycker det är rätt
3) Det spelar ingen roll om min partner är med på det eller inte, så länge jag behöver nåt så får jag göra som jag vill och det måste min partner acceptera
4) Att ingen äger mig ger mig rätt att bete mig som jag vill mor andra
5) Min partner får göra saker så länge det är på mina villkor, om personen inte håller med mig så är det slut.
6) Alla som inte lever som jag gör (den stora majoriteten) lever fel och borde leva som jag gör.

Är det verkligen andras självständighet och frihet man värnar om eller bara sina egna?

Och ändå har du svårt att skilja på att ha sex med andra med sin partners medgivande och utan sin partners medgivande och tycker att kärlek är en legitim anledning till otrohet utan att ens veta om man är otrogen för kärlek eller sex?

Polyamorösa par är ju inte de enda som har djup gemenskap och kärlek, vad tror du händer med den där djupa gemenskapen och kärleken när någon sviker den andres förtroende?

Oavsett vad syftet var så är konsekvenserna likadana för den drabbade och den som var otrogen visste mycket väl vad konsekvenserna kunde bli och tog den risken medvetet.

Om lögner och svek inte är roligt för den drabbade varför tycker du då att det är legitim? Hur kan det vara legitim att medvetet såra och förnedra sin partner?

Fast nu misstolkar du medvetet, det stod inte att båda fick ligga med andra och att det enda som skiljer är hur ofta. Det stod att om båda är med på att man får ligga med andra så är det inget problem men om båda INTE är ok med att man ligger med andra utan bara den ena så lurar ju den personen sin partner genom att ligga med andra bakom ryggen på sin partner.

Menar du att det inte är någon skillnad alls mellan att gemensamt komma överens om att ligga med andra och göra det MED sin partners medgivande och att den ena har sex med andra UTAN sin partners medgivande?

Nja, i det här fallet är det kanske snarare så att andra har gått till botten med sina känslor precis som du gjort men du har bara lite svårt för att acceptera att de kommit till en annan slutsats med hur de vill leva sitt liv än vad du har gjort utan tycker att de bara inte tittat djupt nog, för om de hade tittat riktigt riktigt noga så hade de kommit till samma slutsats som du.

Precis som du gör men jag kom bara fram till en annan insikt än vad du gjorde, min insikt var att jag inte vill leva öppet utan vill leva monogamt och att det är så centralt för vem jag är att det tänker jag inte ändra på för någon (precis som du inte skulle vilja gå tillbaka till ett monogamt förhållande), dock kan jag absolut både förstå och acceptera att andra kan leva på andra sätt och trivas med det så länge båda är överens om det.  

Så när jag blivit sviken så har jag oxå insett att det inte handlat om mig personligen utan om personens egen oförmåga att vara ärlig och stå för vad hon velat och även om jag kunnat förlåta själva handlingen så är det ändå inte en person som jag vill dela mitt liv med för jag vill hellre leva med någon som kan vara ärlig med vad hon vill och inte gör saker mot mig som hon själv aldrig skulle acceptera. Så mitt val att lämna har inte varit brist på insikt eller blint raseri utan ett medvetet beslut om att mitt och hennes värderingar och personligheter inte är kompatibla och då är det bättre för båda att går isär och hitta någon annan man matchar bättre med.

Personen som bedrog mig var för övrig inte det minsta poly utan snarare tvärtom, väldigt dömande och tyckte sånt var äckligt och otrogna människor as, men det gällde tydligen inte henne. Hennes svek berodde mest på att hon fått känslor för någon annan men var för feg för att prata med mig om det utan valde istället att prova på gräset på andra sidan och äta kakan och ha den kvar en stund tills hon i lugn och ro bestämde sig för vem hon ville ha. Hade hon varit ärlig med mig och sagt vad hon kände istället för att svika och ljuga hon så hade vi kanske kunnat någon lösning på det eller gått isär som vänner.

Och som sagt så spelar inte syftet någon som helst roll för den som drabbas, och även om man inte ville att såra så visste man hela tiden att risken fanns och valde att ta den. Tar man såna risker med folk man säger sig älska?

Dessutom spelar det heller inte någon större roll om det kommer fram eller ej, för att gå bakom ryggen å sin partner och låta personen leva i en lögn så att man själv kan äta kakan och ha den kvar är ytterst respektlöst och inte ett sätt och ett grovt missbruk av sin partners förtroende.

Så att du säger att du lämnar en person som inte vill ha ett öppet förhållande så är inte alls ett ultimatum? Och att en person säger att han lämnar dig för att du inte vill ha ett monogamt förhållande är däremot ett ultimatum?

Det är ok för dig att inte vilja samma sak som andra, men om andra inte vill samma sak som du så är det missunnsamt och kontrollerande?