Kan man älska sin partner om man är otrogen?

Tja, man brukar ju inte pissa människor man älskar i ansiktet, då det kan ju bli lite förvirrande när man gör det och samtidigt säger att man älskar dem.

Så sant, det är så jävla lågt att använda den man bedrar som ursäkt för sin egen feghet. Lite som att pissa på den som redan ligger.

Eller hur, för det är ju helt ok att svika och ljuga för folk, bara de inte vet om det.
Och självklart är att inte göra som ens partner vill detsamma som att springa omkring och knulla runt bakom ryggen..... kom igen, det där är ju bara ren BS och det vet du. Du hittar bara på en massa dåliga ursäkter för att rättfärdiga ditt svek för dig själv.  

Ja precis, det finns ju alternativ. Människor med ryggrad tar det alternativet, sen har vi tyvärr  fega och bekväma människor som hellre går bakom ryggen ljuger och sviker än att stå för vad de vill och tar konsekvenserna för att få till förändringar.

Och fegheten slutar inte där, sen sitter man och skyller sin egen feghet på sin partner som man påstår bär ansvaret för det och menar att man inte berättar för att inte såra personen och tror att folk är så korkade att de kommer tro på det.

Du menar att jag inte förstår problematiken (du är missnöjd med din partner och ditt förhållande men vill inte förlora det du har och därför går du hellre bakom ryggen än avslutar)... eller menar du att jag förstår problematiken men tycker inte att din lösning är ok? Det här är ju lite lustig med otrogna människor. Ni är ju inte de enda som har problem i era förhållanden eller är missnöjda med något, massor med människor har liknande eller värre problem men är ändå inte otrogna. Men ändå menar ni att andra inte förstår era problem, inte är realistiska, moralister, trångsynta, etc, för hade de förstått så hade de såklart hållit med (mao det man vill säga är att man egentligen gör rätt men folk fattar bara inte det). Det är bara folk som valt att bedra sin partner (och familj) som är smarta nog att förstå.

Har tanken aldrig slagit dig att andra kan förstå din problematik mycket väl, att andra kanske till och med har varit i exakt samma situation men VALT att hantera det på andra sätt? ALLA springer ju inte runt och är otrogna så fort de är missnöjda med något eller hur? Eller vill du bara inte tänka så för det skulle ju betyda att ditt val inte alls var rätt och att andra tydligen klarat av att hantera situationen klart bättre än vad du gjort, och det betyder ju att du har brister som du helst inte vill tänka på?

Angående ansvar.... så JA, faktiskt så är ansvaret för ens egna handlingar väldigt binärt. Det är bara DU och ingen annan än DU som ansvarar för hur du VALT att hantera din situation, det enda du kan skylla din partner för är att är att vara delaktig i att skapa situationen, hur du sen VALDE att hantera den är helt och håller DITT ansvar. För du kunde som sagt valt andra sätt men valde just otrohet.

Om ALLA gjorde så så skulle ditt påstående stämma, men nu är det ju inte så, det är bara vissa som bedrar sin partner när de inte är nöjda och även de är människor, så då stämmer inte ditt påstående att det ligger i människans natur att "nyttomaximera". Det verkar bara ligga i VISSA människors natur. Andras natur verkar snarare vara att de hellre är ärliga och tar konsekvenser än sviker och ljuger.Om otrohet är det värsta som kan hända eller ej är inte upp till den som är otrogen att avgöra, den enda som kan avgöra det är den man bedrar. Det är lika korkat som att säga att det skulle vara ok att loska någon i ansiktet för det finns ju värre saker man kan göra.

Att otrohet inte är laglig är även det är väldigt dålig ursäkt, bara för att det är lagligt att såra och förnedra någon genom att vara otrogen så betyder inte det att det är ok. Otrohet får den drabbade att må väldigt väldigt dåligt, om man tycker det är ok att behandla en människa man lever med på det sättet enbart för att det är lagligt har förmodligen väldigt stora problem med empati.Ja för situationen ja, men inte för hur man själv väljer att hantera situationen.
Om du och jag tjafsar så är vi kanske lika delaktiga i att skapa en irriterad situation, om jag sen väljer att hantera irritationen genom att gå lös på dig med en klubba så är det inte ditt ansvar utan mitt. Jag kunde ha valt att hantera det på bättre sätt men VALDE att bete mig som en idiot.

För att kunna acceptera ett öppet förhållande måste man först vara kapabel att prata med sin partner om det istället för att gå bakom ryggen. Dessutom måste man vara kapabel att acceptera att ens partner oxå ligger med andra och det är det långt ifrån alla som vill. Det verkar snarare vara så att man vill kunna göra det själv men inte ens partner. Leva öppet själv men ha sin partner för sig själv, äta kakan och ha den kvar.

Min moral står absolut inte i vägen för ett öppet förhållande för det enda min moral säger är att man ska vara ärlig med vad man vill och vad man gör med sin partner. Och för att kunna ha ett öppet förhållande så krävs det att man är ärlig så man kan komma överens om att ha det så, och därmed är det inget problem.

Din moral däremot står i vägen för alla slags förhållanden och möjliga lösningar för det du säger är att så fort man inte får precis som man vill så är det ok att göra lite som man behagar bakom ryggen på den andra. Och det säger väl sig självt att det inte går att komma överens om någonting med någon som säger gör en deal för att sen bryta den när det känns bäst.

Ja som sagt, så fort man inte kommer till samma slutsats att det är ok att ljuga och bedra när man inte får som man vill så tänker man ju inte klart eller har förstått. Det är BARA människor som ljuger och bedrar som kan tänka klart.

Jag projicerar inte, jag påpekar självklarheter. Det ÄR inte ok att svika människor som litar på en, det är heller inte ok att ljuga för människor som litar på en. Och det lustiga är att det är nog något den som är otrogen garanterat fattar för annars hade man inte smugit med det man gör. Jag menar varför smyga med något som man är helt säker på är rätt?

Ja och återigen, för att kunna ha ett öppet förhållande så krävs det att man är ärlig med både sin partner och sig själv och att man klarar av att låta ens partner få samma frihet som man själv vill ha.

Att prata om lagar vad gäller förhållande är bara löjligt. 

För att du inte blir ihop med någon pga att det är lagligt
För att hur man behandlar andra människor inte avgörs av lagen utan av värderingar
För att något är lagligt inte nödvändigtvis betyder att det är moraliskt

Det finns inget hinder för ett öppet förhållande idag, massor med människor lever så. Det är inte där hindret ligger, hindret är snarare att de som springer omkring och knullar runt bakom ryggen på sin partner inte alltid vill ha ett öppet förhållande där båda har samma frihet, utan är bara egoister som bara vill kunna ha den friheten själv. Otrohet och polyamori har ingenting med varandra att göra. Ärlighet och förtroende är något som är centralt för alla slags förhållande ÄVEN öppna. Och människor som inte klarar av att vara ärliga eller går att lita på platsar inte i något slags förhållande. INGEN vill ha ett förhållande med någon de inte kan lita på.

Det är ingen som ifrågasätter vad du känner, det som ifrågasätts är HUR du går till väga för att få känna så. Ditt argument är som att säga, jag känner mig levande när jag köper mig dyra saker på pengar jag lurat andra för att få.... det går liksom inte att förneka att personen säkert känner sig levande.... dock kan man ifrågasätta om att lura andra för att få känna sig så är ok.

Hur du behandlar honom hemma gör det inte mindre till en lögn. Han vet fortfarande inte vad du pysslar med och får heller ingen chans att förhålla sig till det och välja om han vill leva med dig trotts det eller ej. Och det ÄR att leva i en lögn eftersom han inte vet sanningen om dig utan väljer dig pga ovetskap om verkligheten och ert förhållande bygger på att sanningen inte kommer fram.

Det är inte bara att låta leva honom leva i en lögn utan även manipulation eftersom du ser till att behålla honom genom att aktivt dölja sanningen för honom och inte ge honom en chans att själv välja.

Men kom igen, det är väl klart att han lever i en lögn om han inte vet vad du pysslar med och du ljuger för honom? Du sitter ju och påstår att om man ljuger för någon och inte låter personen veta sanningen om vem man är så personen ska vara kvar så lever personen inte alls i en lögn. 

Hela den här diskussionen är bara en studie i självbedrägeri där vi vet att du vet att det du gör är fel och det bevisar du genom att hålla det hemligt för din man, men eftersom du inte vill erkänna det för dig själv så hittar du bara på en massa ursäkter för att få det att låta bättre än vad det är och skydda dig själv, vilket i sig är lönlöst eftersom du fortfarande vet att det du gör är fel. Allt är ju bara en bisarr show för att du ska slippa konfrontera dig själv och stå för vad du gör för både dig själv och andra.

Nope, det är inte alls du för de har inte bara förmågan att älska någon annan än sin partner utan har även förmågan att vara ärliga med det inför sin partner och även låta sin partner ha samma frihet och det gör ju inte du.

Precis, och därför ljuger du för honom för att se till att få behålla honom, men menar ändå att det inte alls är manipulativt eller att han lever i en lögn.

Det är väl även din mans tolkning eller hur? 
Jag menar vad du eller vi tycker om att bedra honom är ju ganska irrelevant, det är väl rimligtvis HAN som borde avgöra om han är ok med det? Men det har ju du sett till att han inte får.

Nja, du har ju själv skrivit att det det skulle krossa honom, om du tror det så vet du nog att han inte är ok med att du knullar runt. Varför skulle du dölja något som du tror han är ok med? (nej vi tror inte en sekund på att du skyddar honom)

Vad annat än våra handlingar definierar vem man är? Vilka ursäkter man har till dem?....sorry det där håller inte.

Att dra på dig offerkoftan och känna dig påhoppad för att andra inte tror på dina ursäkter och självlögner kommer inte göra det du gör ok.

Ja vi har förstått att du har "dina skäl", men vi håller inte riktigt med om att de skulle rättfärdiga dina handlingar. Du vet, det räcker inte med att anse sig ha ett skäl för att alla andra ska tycka det är ok.

Jaha så man blir lycklig av att folk ma litar på sviker och ljuger för en.... då antar jag att du oxå ippskattar att andra ljuger för dig?

Absolut, finns många anledningar till varför sexlivet eller andra delar i förhållandet kan strula. MEN det är inte det som driver folk till otrohet utan personenes egen feghet och oförmåga att prata som vad de innerst inne vill. Man är helt enkelt för feg för att säga att "jag kan inte leva såhär, jag jag vill göra si eller så....". Man är heller inte beredd att ta konsekvenserna för att få till en förändring. Så istället tar man den fega vägen och går bakom ryggen på sin partner och lever så som man vill leva men i smyg, hemma låtsas man som att allt är som det ska.

Men så fort fegheten i att göra så påpekas så böjas det gnällas om att man inte respeterar deras känslor och hur ofattbart oförtående och onyanserad folk är som säger så. Fast grejen är att folk förstår precis varför man väljer att göra så, men man tycker ÄNDÅ inte det är rätt sätt att lösa problem i en relation och jävligt dålig stil mot sin partner.

Du valde som tur var att slutligen prata med din partner om vad du känner, vara ärlig helt enkelt och tycker själv att det far befriande och konstruktivt, Tyvärr är det väldigt många som inte gör så utan väljer den fega vägen och det är aldrig ok, oavsett vilken anledning man anser sig ha.

Sant, faktisk verkar det vara "för ombytes skull" eller spänning som de flesta är otrogna inte problem i förhållandet som många verkar tro. Iaf om man ska tro enkäter från bla VM.

Tror inte kåthet har med saken att göra, knulla kan man ju göra utan att bedra andra. Jag tror snarare på egoism, man vill ha tryggt förhållande OCH singelliv samtidigt.

Men du har rätt i att det inte är logiskt, finns ingen logik i att riskera att sänka sin partner och mista halva tiden med sina kids för ett knull.

Fast människans komplicerade natur och våra drofter lär ju knappast vara den enda faktor eftersom även de som inte är otrogna är ju människor med drifter eller hur? Bevisligen klara ju vissa nmänniskor av att inte vara otrogna medan andra väljer att vara det.

Monogami kan mycket väl ha varit det som gjort oss framgångsrika, faktum är att vi vet inte hur människor levt under vår evolution, vissa tror på knulla allt som rör sig och få många barn så överlever förhoppningsvis något av dem, andra tror mer på få barn som man tar hand om ordentligt och ser till att de överlever. Så nej det finns inga som helst bevis för att människor inte varit monogama under vår evolution.

Ja vi har våra instinkter som föräljt med oss sen stenåldern, men vi har oxå en förmåga att kontrollera våra drifter, om vi kan kontrollera ilska varför skulle vi inte kunna kontrollera våra sexfrofter, bevisligen lyckas ju gansla många me det?

Och jag har inte påtått att du påstått att det gäller alla :)

Jag påpekar att det inte är i våra instinkter problemet ligger eftersom många med samma instinkter klarar av att hantera dem. Problemet ligger då snarare hos den enskilda individens vilja eller förmåga att agera på instinkter.

Det går säkert att dölja otrohet idag pga preventivmedel men det var nog betydlgt svårare på stenåldern utan preventivmedel. Dessutom räcker det inte med att knulla fram 20 ungar med 10 olika kvinnor. De behöver ju mat och beskydd för att överleva och 20 små munnar att mätta har kansle inte då lätt då. Dessutom kunde man nog räkna med en drös med andra män med klubbor som kom efter en om man gjorde deras partner på smällen. Däggdjur vakar ju rätt hårt över sitt revir och ingen hane vill gärna ta hand om andras avkomma.

Många har en tendens att plocka ut godbitarna ur våra caveman instinkten och glömma resten. Naturen är ganska brutalt och det finns gränser för vad som är tillåtet även där.