Du som var ung på 90-talet - vad var det bästa?

Det bästa:

?

Kommer inte på något annat än världsläget. Ingen Donald Trump, SD i riksdagen, nazister i EU, nazister i Almedalen och på bokmässan, som misshandlar folk under Pride osv.

Musiken var grymt mycket bättre!

Jo, håller med LITE om utseendeidealen, det var mer naturligt när det kom till läppar, ögonbryn, naglar osv, men...

Det sämsta: det fanns inget internet och man var verkligen FAST bland inskränkta rasist-bönder på mindre orter utan möjlighet att se en värld utanför.

Det fanns mycket mindre möjligheter till att utvecklas i fritidsintressen. Och inte så många roliga gymnasielinjer som nu.

Allt var grått, trist och deppigt.

Utseendeidealet var hemskt för tjejer. Man skulle vara anorektisk (heroin chic) och ha onaturliga bollar till platsbröst som Pamela Anderson. Jättelånga benrangel var inne (syns i alla sitcoms från 90-talet, de snygga tjejerna som ska gästspela som snygg tjej är 195 lång, längre än alla männen och bara über-magra. Dom kunde gärna vara runt 40 dock. Idag är ?snygga tjejen? lika gärna 157 och rund som Emilia Clarke (Dayenerys i Game of Thrones).

Man fick inte ha någon rumpa på 90-talet, den skulle tränas bort. Former var fult. Raka kroppar sexiga.

Allt var bara så mycket tristare.

Det enda som var bättre var världsläget, att rasister inte hade så stor politisk makt samt att musiken var bättre.

Anonym (friare barn) skrev 2019-07-08 19:16:02 följande:

Som barn var vi friare. Ingen hade mobiler som föräldrarna jagade en med. Var man ute så var man ute och fri. Om man missade tiden man skulle vara hemma så fick man en utskällning och krav att man inte skulle glömma armbandsklockan igen men nästa dag gjorde man om det ändå. Föräldrar litade på en att man skulle ta ansvar själv. Kanske fick man utegångsförbud ett par dagar. Vi tilläts göra våra egna misstag och växa och lära. Det var inte heller tal om att soc skulle kopplas in om man råkade vara på cykeltur runt sjön med kompisarna och klockan råkade bli 10 innan man kom hem. I värsta fall ringde någon förälder polisen som skickade en patrull och om man stötte på dem fick man en sträng tillsägelse att cykla hem genast och sen var det bra med det.

Mobbare var friare. Man hade INGET skydd om man blev utsatt för nånting. En kille slog mig dagligen och kallade mig hora, tafsade på mig (vit, blond, svensk snubbe). Skolkuratorn skrattade och sa att han bara var kär i mig, lärarna sa till mig att dom ville ha sin rast ifred och att vi fick lösa det själva. Tillslut gick jag inte till skolan mer och ingen lärare brydde sig ett skit om det.

Det fanns som sagt inget internet då eller nån debatt om mobbning, skolan, psykisk ohälsa osv, kvinnosyn. Killar betedde sig som SVIN.

Jag bodde på landet och våldtäkt var normaliserat. Eleverna pratade redan i mellanstadiet om våldtäkt som ?straffknulla? och ingen verkade fatta att det ens var olagligt. Helt sjukt samhälle/tid.

Du som var ung på 90-talet - vad var det bästa?

INNEHÅLL