Tar ni för givet det som ni har?

För det mesta, det är ju inget jag reflekterar över varje dag. Men jag har personer i mitt liv som sitter som kolli i rullstol, syskonbarn som halkat utanför samhällets normer, arbetskamrater som upplevt stor sorg osv. Så visst tänker jag då och då, på hur bra jag har det, som är frisk, har pengar och bor i Sverige.