Funderingar i bröllopstider
Min makes brorsson har gift sig, fick vi reda på för några dagar sedan. Den första i den generationen som gifter sig. Grattis och kul för honom.
Det kom som en överraskning, inga problem, alla vill inte gifta sig under pompa och ståt.
Men det visade sig vara ett större bröllop, kring 90 närvarande och ingen på min makes sida var bjuden. Jo far och mor (med respektive), farmor och farfar. Farmor och farfar är så dåliga att de inte kunde närvara (om de ens var medvetna om att de var bjudna).
Men ingen av pappans syskon.
Det är fyra syskon som alltid försökt att träffas någon gång per år, de bor utspritt över landet. När kusinerna var små, bodde alla närmare varandra. Minst en gång, ibland fler, per år, träffades vi alla med barnen under lättsamma förhållande och hade det trevligt. När kusinerna blev äldre, så var de alltid erbjudna, men aldrig tvingade att följa med.
Det finns inget bråk, inga tråkiga händelser bakåt i tiden, inget missbruk. Ett av syskonen har inte så långt kvar att leva.
Hur är era tankar kring detta?
Vi är självklart sårade, vi är fullt medvetna om att det finns en begränsad budget och att man inte kan bjuda alla. Men alla hennes syskon var bjudna, plus lite kusiner.
Min svåger var lite förvånad själv av storleken, för de hade fått intrycket att det skulle vara ett intimt bröllop med de närmaste. Än konstigare är att far och son har en bra relation, sonen kommer över (med sin sambo/fru) någon gång i månaden och svågern kommer över med sin fru (inte sonens mamma) också. Frun är jättetrevlig och har även en bra relation med svågerns exfru (där hennes syskon var medbjudna).
Vi kommer inte göra en stor sak av detta, om det är familjesammankomster så kommer självklart de också räknas in.
Ni som har uteslutet en hel släkt vid ett bröllop, utan att det funnits en bakomliggande historia med bråk och konflikter, där det ändå finns en god sammanhållning mellan syskonen på den sidan, hur har era tankar varit.