Kan man be om att få slippa helgjobb?

+1 på detta!

Jag har jobbat kvällar och helger i över tio år och precis som sägs här ovan: en får helt enkelt anpassa sig. Jag trivs överlag på mitt jobb och vill ha det kvar, ptja, bara att tugga i sig kvällar och helger, vilket inte är superjobbigt eftersom jag som sagt trivs på arbetet.
En får inse att en måste hitta sitt sätt att göra grejer på sin fritid. Många lever i tron om att det bara går att vara ledig fredag efter kl 17 fram till söndag. Och är en inte det så blir en berövad på något. Trots att det är rätt många yrken där kvälls/helgjobb ingår. 

Jag tror också att du måste byta jobb eller studera. Tror att hela den här helg-grejen bara är något du fokuserar på nu "om det här ändras så blir allt bra", men jag tror du kommer hitta en till grej som inte passar med ditt nuvarande jobb, och sen en till och en till och en till. 

Det låter som att det är mer än jobbets arbetstider som tynger dig. Du säger att du säkert låter jättehopplös och negativ, JA! Det gör du! Folk här i tråden försöker ge tips och råd om att se tjusningen eller fördelarna med att jobba som du gör, då kontrar du med att det inte finns något att göra när du är ledig, samtidigt som du inte gillar rutiner utan vill vara "fri" att göra lite vad du vill. Folk försöker ge tips om att studera, då går inte det heller.
Förlåt, men jag blir superförvirrad. Jag tycker du ska ta dig en riktig funderare för det låter som att det är mer än bara jobbet du inte är nöjd med. Det låter även som att du öht inte vill jobba, då tycker jag du och din sambo ska sätta er ner och undersöka möjligheterna för dig att inte arbeta och hur er ekonomi skulle se ut i såna fall. Går det inte ihop? Då är det jobb som gäller. Det enda jobbet som är "fritt" att lägga hur en vill är om du är din egen chef dvs egenföretagare, men då får du vara beredd att jobba 150% året runt. 

Får en känsla av att du inte vet vad du vill? Om allt du gör är jobba eller sköta hemmet så kanske din sambo behöver ta ett större ansvar för hushållssysslor samt att du hittar något meningsfullt att göra på din fritid som inte involverar barn eller hemmet. 

Nu förutsätter du att mitt liv är problemfritt och att jag aldrig stött på motgångar vilket inte är fallet. Skulle säga att alla mår dåligt perioder i sitt liv, vissa mer än andra. Och alla löser det på olika sätt, antingen genom självhjälp, livsförändringar, träning, via vården (medicinering, terapi etc). 

Önska går, men så länge det inte går att reda ut varför du mår dåligt (enligt dig själv alltså) så tror jag det kan vara svårt att få till en sjukskrivning, i alla fall en hundraprocentig sådan. Även om du inte ser det själv just nu så är arbetet väldigt viktigt när en mår dåligt, därför vill läkare ofta att en ska jobba kvar fast kanske i mindre omfattning, eller hålla sjukskrivningsperioderna korta, en kollega som sjukskrevs för nedstämdhet nu i vår blev sjukskriven 7-14 dagar i taget. Det absolut sämsta en kan göra är att isolera sig från omvärlden. 

Jag förstår om du blir defensiv men från att du frågade om att slippa jobba helger har det hela utvecklat sig till något annat, en mycket större fråga, och där har du själv bidragit med att berätta hur ditt liv ser ut så bli inte arg om det kommer följdfrågor om ditt mående. Då skulle du varit tydlig i svaren om att alla ska hålla sig till ursprungsfrågeställningen. 

Du kommer säkert inte lyssna på det här men min egen svennebanan-icke utbildad KBT-terapeut-ren och skär medmänniska-teori är: Du är deprimerad. Du behöver söka vård för det. Det kommer inte bli bättre av att du slutar jobba. Det kommer inte bli bra av att du slutar jobba helger. Det spelar ingen roll vad för råd folk ger dig för du är inte mottaglig för dom råden, du tror att ingen förstår din situation. Du behöver antagligen terapi och/eller happypills i kombination med någon form av förändring i livet. Kanske en flytt, som någon här ovanför föreslog, så tröskeln för kul grejer att göra på fritiden inte blir lika hög. 

Så. Det var mina två cent.