Anonym (Fel, fel, fel, fel) skrev 2019-07-17 08:48:57 följande:
Oj, här var det många fel i resonemanget.
För det första, spontana aborter, dvs missfall, är ganska vanliga hos människor, och kan knappast kallas för något annat än biologiska. Förloppet vid inducerad abort skiljer sig inte särskilt mycket från detta.
För det andra så är vi en av få djurarter med en invasiv placenta. De flesta djur kan stöta bort sina foster eller absorbera dem in i kroppen igen om det visar sig vara ont om mat eller om omvärlden verkar vara för farlig.
Exempel:
Råttmamman blir gravid, råttmamman inser att det är överfullt med råttor i kloakerna och absorberar in fostren i sin kropp.
Musmamman blir gravid, musmamman inser att det finns alldeles för mycket katter där hon bor och absorberar in fostren i sin egen kropp.
Kattmamman blir gravid, katten inser att det är ont om möss och hon är hungrig ofta. Kattmammans kropp absorberar fostren istället för att föda en kull ungar.
Den tasmanska djävulen blir gravid. Den tasmanska djävulen föder sina 30 ungar. De första fyra ungarna tar tag i varsin bröstvårta. Övriga 26 ungar äter mamman upp för att stimulera mjölkproduktion.
Kängurun kastar ut sin nyfödda unge som i princip fortfarande är ett foster från sin kängruficka om hon blir jagad av ett däggdjur.
Fåglar förstör eller överger sina egna ägg om de inte anser att det finns bra förutsättningar för föräldraskap.
Många däggdjur tex rådjur har fördröjd fosterutveckling, dvs utvecklingen påbörjas först långt efter befruktningen OM förutsättningarna är de rätta.
Så ja, gällande att göra sig av med oönskade foster har naturen gett både djur- och människohonor redskap. Där är vi lite lika på sättoch vis!
När det gäller män och djurhanar skiljer det sig åt
På flera viktiga punkter. Djur parar sig bara när honan brunstar, dvs när hon VILL bli befruktad. Hannarna kan glömma sex annars. Våldtäkter och tjatsex förekommer inte.
En annan skillnad är att en mnniskounge ger betydligt mer långtgående sociala och ekonomiska konsekvenser än en djurunge, det tar ju närmare 20 ÅR innan människoungen blir någorlunda självständig.
Ytterligare en skillnad: däggdjurshanen ger sig hos de flesta arter av efter befruktningen och lämnar honan och ungarna i fred. Han går inte ut och blir berusad av jästa äpplen och står utanför grytet och skriker och hotar honan och ungarna. Sånt slipper djurhonan förhålla sig till, och därför blir det en aspekt mindre att ta hänsyn till när hon avgör om hon kan behålla fostret.