IVF hösten 2019
Hej! Hoppar in här också och följer er andra!
Har bra amh-värde trots min ålder (41) och regelbundna ägglossningar. Men tyvärr genetisk faktor som uppdagades förra året när vi högst oväntat blev spontant gravida men då det slutade med missfall i v 13. Fostret hade Downs (fick veta genom NIPT) och hade dött i v 9-10. Fick då göra utökat blodprov för att kolla ärftlighet och det visade att jag har ett helt annat och mycket ovanligt kromosomfel som leder till infertilitet/missfall/missbildningar. Mycket, mycket chockartat att få veta det. Men också skönt med en förklaring till barnlösheten. Det heter balanserad pericentrisk inversion. Inget som påverkar mig, men som påverkar barnaalstrandet. Har mycket små förhoppningar på att vi någonsin kommer gå hela vägen till ett friskt barn men känns ändå värt att försöka.
Så på söndag är det dags igen för FET. Andra insättningen av fryst blasto! Gjorde första IVF-försöket i mars men pga överstimulering gjordes FET i april. (Vi fick 6 blastisar till frysen). Det tog sig men blev missfall/avstannade i v 6. Förra gången fick jag letrozol inför FET men behövde inte ta ägglossningssprutan. Denna gången är det helt naturligt? inga tabletter och ingen spruta. Bara tagit ägglossningstester (två gånger om dan i en vecka.. hehe.. lite smått rädd att missa den!) och så ska jag ta Bisolvon med start på fredags (gjorde det förra gången också) och Lutinus efteråt.
För mig har ivf-processen varit enkel rent fysiskt. Inte haft ont vid äggplock eller blivit påverkad av alla sprutor. Däremot var det första missfallet sjukt smärtsamt eftersom det inte kom ut av sig själv. Var i vecka 13 när det sattes igång med tabletter. Värsta jag varit med om. Trodde jag skulle dö. Andra gången kom det inte heller men då skippade jag tabletterna och väntade ut det och det var så mycket mindre smärtsamt.
Heja alla oss som orkar med detta!!