Jag har förlorat allt!
Jag ska skilja mig från en man som utnyttjat mig som en trasa i snart 15 år. Det har även förekommit misshandel, framförallt psykisk. Jag har bestämt mig för att det är nog nu, jag måste bort.
Problemet är att jag har försörjt honom långa perioder och inte har ett enda öre sparat och jag har precis förlorat mitt jobb och min sjukpenninggrundande inkomst. Och jag får inte stämpla. Jag har 0 kronor i inkomst!!!
Maken har satt undan pengar på en annan persons konto att ha om det krisar för honom personligen har jag precis fått reda på. Så han kommer klara sig gott. Han har gjort detta bakom ryggen under alla år medan jag har försörjt honom i långa perioder!
Det enda jag har är studieskulder på flera hundra tusen. Men jag har mått så dåligt att jag inte har orkat fullfölja någon utbildning.
Jag lider av utmattningssyndrom men kan inte vara sjukskriven för jag har ju ingen SGI. Jag måste snabbt hitta ett jobb för nu är det slut, jag kan inte vara kvar längre för jag blir så nedbruten att det inte blir något kvar av mig alls. Jag måste nog också hitta en ny bostad för han har barn sedan tidigare och måste behålla lägenheten. Och det är flera års kö till nya bostäder här.
Mannen som jag egentligen tycker om och haft en form av relation med vid sidan av har brutit med mig för att vår otrohet har avslöjats för hans fru som han i sin tur inte trivs med. Och det är en lika stor känslomässig sorg för mig som skilsmässan. Han har varit det enda jag har haft att se fram emot och glädjas åt när allt annat har varit ett rent helvete.
Har inte stöd i några vänner, har snarare vänner som stjäl min energi och hela tiden vill att jag ska ställa upp föra att hjälpa dem utan att de ger något tillbaka.
Jag är helt barskrapad ekonomiskt, praktiskt och emotionellt.
Hur ska jag bära mig åt för att ta mig ur det här? Jag vet inte var jag ska börja. Vill ha tag på ett jobb men jag sitter bara och somnar när jag försöker skriva ansökningar. Eller gråter hejdlöst. Eller stirrar tomt framför mig. Jag orkar verkligen inte mer. Och nu ska jag bli ensamstående mamma och bostadslös.
Vad ska jag ta mig till? Jag måste klara det här och jag måste klara det själv. Hur ska jag bära mig åt? Vad ska jag ta itu med först?