Anonymsju skrev 2019-07-25 20:12:33 följande:
Ja alla dom där frågorna ställer jag mig själv. Har såklart lite tankar om vad jag absolut inte vill och vad jag kan tänka mig. Det som också "ställer till det" tror jag är att jag har lite dåligt självförtroende när det kommer till vissa saker, som exempelvis så är jag kass på matte, och vill verkligen inte behöva plugga matte eller jobba mycket med avancerad matte. Jag är däremot bra på att skriva. Jag står lite mellan att plugga till förskolelärare, eller personalvetarprogrammet. Jag gillar barn och tycker det är intressant med beteendevetenskap hos barn osv.
Har varit intresserad av att jobba med barn innan jag fick barn, det är nu jag börjat tveka då man liksom har fullt upp hemma med sitt barn, är orolig att det ska bli jobbigt i slutänden att både hantera småbarn på jobbet och hemma (då vi gärna vill ha fler barn om det går).
Personalvetarprogrammet låter intressant då jag som sagt gillar att läsa om människors beteende och psykologi, där känner jag mest att mitt självförtroende sätter stopp för mig, då jag tycket det känns jobbigt att prata inför stora grupper och om det är mycket matte i utbildningen, är även osäker på hur lätt man får jobb sen då det är en sån bred utbildning.
Ja du hör ju hur min hjärna går på högvarv om för och nackdelar osv.
Att välja vilken väg jag ska ta känns så livsavgörande.. kände inte riktigt den känslan bär jag valde gymnasiet, utan det har kommit nu när jag vill byta jobb men inte har någon utbildning.
Plugga inte till förskollärare om du bor i storstäderna eller i närheten. Alltså Stockholm eller Göteborg. Det är hemska förutsättningar. Du kommer att behöva ta hand om allt ifrån 5-10 1-3 åringar själv (i perioder) ännu fler om du jobbar med äldre barn. Knappt ha tid med arbetsuppgifter du måste göra varje dag såsom att bädda undan madrasser och torka bord efter mellanmål.
De har slutat ta in vikarier, man får bara klara sig. Du kommer få utså hög ljudnivå, stress och lite tacksamhet med undantag från vissa föräldrar.
Barnen lämnas sjuka och smittar dig och dina barn, men du kommer få skit om du är borta mycket för alla har det så jobbigt utan att någon är borta.
Barn med diagnoser räknas fortfarande som 1 barn även om de kräver vad 7 "vanliga" barn gör. Extremt svårt att få resurs.
Ibland hinner du inte kissa förrän du får din försenade rast efter 5 timmar.
Har varit med om att personal gråter så många gånger.
Sedan finns det underbara barn och det är roligt att lära känna dem, men det är inte värt det. För det mesta har vi bara dåligt samvete för hur dåliga förutsättningar vi, och därmed barnen har på förskolan.
Sedan kan du ha tur och få en lugn barngrupp vilket gör ganska stor skillnad, men det finns inga garantier.
Lönen är dock bra just nu.
Om du absolut vill jobba med barn, satsa på att jobba som specialpedagog eller något annat. Det är inte alls lika intensivt och stressigt.
