Plussade 7 juli och ska på VUL nästa vecka för att bestämma graviditetens längd. Är 38 år och har två barn 10 och 7 år.
Mår lite illa och det drar och spänner i livmodern emellanåt. Är trött och slö. Vill ligga i sängen hel tiden 
sjukt jobbigt!
Vi är av samma åsikt som er! Kommer att avbryta graviditeten om barnet är sjukt. Jag är 38 och min man 39 och vi har två fina barn på 10 och 7 och vi kommer inte heller försöka igen om denna graviditeten inte går vägen.
Ja, det är fruktansvärt att må illa!
Har ni som ska göra NIPT, funderat på vad ni ska göra med resultatet ? Jag och min man är överens om att vi inte kommer behålla ett sjukt barn. Det låter kanske hårt men vi har ju redan tre barn och vi känner att det skulle vara orättvis mot dem att få ett barn som alltid kommer göra att de kommer i skymundan.
Vi har också sagt att om detta inte går vägen, oavsett orsak, så kommer vi inte försöka igen, då är vi nöjda med våra tre barn. Jag är 34 år och kommer inte vilja gå igenom det här igen.
Så vi håller tummar och tår för att allt ska vara som det ska :)
Det låter som förstoppningsdiarré. Inget farligt men obehagligt. Jag har också råkat ut för det.
Inatt vaknade jag med ett ryck då jag hade extremt ont i magen, när jag la mig igårkväll hade jag matknip och var väldigt gasig. Sprang till toan iaf där jag höll på att svimma, fick sitta dubbelvikt och började kallsvettas så det rann och sen kom allt på en sekund (nr 2 alltså, ledsen för otrevliga detaljer).. frossan ca 5 min efteråt och ville spy, och sen försvann det bara.. Kändes precis som om det var magsjuka, men har typ aldrig varit med om detta? någon som varit med om det ?
Jag ser tyvärr inget 
har jag blivit knäpp eller är det ett svagt plus? BIM -2
I förgår och igår mådde jag så jäkla illa alltså. Kunde knappt röra mig för jag trodde jag skulle kräkas. Så jobbigt i värmen. Tog en Lergigan 25 mg och illamåendet släppte men jag blev så trött! Satt och sov i soffan kl 20 händer liksom aldrig. Tror illamåendet i kombination med lergiganen slog ut mig fullständigt. Idag mår jag tack o lov bättre!
Hur mår ni andra? Jag vet inte riktigt vilken vecka jag är i, var på VUL för 10 dagar sedan och då såg han bara en hinnsäck på ca 1 cm men inget foster så han trodde att jag var i v 4. Men det kan inte stämma sa jag för jag plussade på gravtest två veckor innan jag gjorde detta VUL. Men han sa bara att UL visar ju det det visar liksom. Han hade ingen förklaring. Så ska tillbaka i nästa vecka för nytt VUL. Är så orolig att det är en ofostrig graviditet
Jag fick tid för VUL när jag ringde mödravården och sa att jag var gravid. Då fick jag tid för inskrivningsbesök och läkartid för VUL. Vet ej varför jag fick det. Antar att det är rutin i mitt landsting. Bor i södra Sverige.
Fick äntligen kontakt med kvinnohälsan idag och det var såklart knökfullt med tider.. Har inskrivning först den 23/9 och sen ultraljud 25/9, då är jag i 13+3. Känns så himla jobbigt att behöva vänta så länge då oron är så stor att nåt är fel. Vet inte hur ni känner men jag känner typ att det inte är på riktigt förrän jag sett på ultraljudet att den lille faktiskt växer och utvecklas där inne. Nu känns det så hopplöst att behöva vänta nästan två månader och leva i ovisshet på nåt vis. Har läst att några av er varit på tidigt vul, hur har ni fått till det?
Försök att inte oroa dig i onödan. I många landsting verkar det vara rutin att endast erbjuda ett rutinultraljud i v17-19. Försök att glädjas och känna lycka över att du är gravid och vad som komma skall 
vet att det kanske låter lätt men du styr över dina tankar så försök att göra ett aktivt val att tänka positivt!
Fick äntligen kontakt med kvinnohälsan idag och det var såklart knökfullt med tider.. Har inskrivning först den 23/9 och sen ultraljud 25/9, då är jag i 13+3. Känns så himla jobbigt att behöva vänta så länge då oron är så stor att nåt är fel. Vet inte hur ni känner men jag känner typ att det inte är på riktigt förrän jag sett på ultraljudet att den lille faktiskt växer och utvecklas där inne. Nu känns det så hopplöst att behöva vänta nästan två månader och leva i ovisshet på nåt vis. Har läst att några av er varit på tidigt vul, hur har ni fått till det?
Hur mår ni andra blivande mammor rent psykiskt? Jag har ett svårt utmattningssyndrom i bagaget med många djupa depressioner. Jag är högutbildad med stora krav på mig själv och insjuknade 2015.
Nu har jag mått bra en längre period och även varit medicinfri ett tag. Tycker jag känner symtomen komma tillbaka på depression. Tur att jag ska träffa min psykiatriker nästa vecka så jag kan ventilera lite hur vi går vidare. Är livrädd att jag ska hamna där jag en gång varit.
Mitt landsting har frångått KUB pga av att de anser att det är en förlegad metod att använda. De erbjuder endast NIPT. Ska till läkaren på VUL på onsdag nästa vecka så ska fråga lite om det.
Jag fick också tid för inskrivning först i september. Mitt landsting erbjuder dock KUB till alla numera så jag kommer göra det innan jag ens är inskriven. Dock känner jag att det kvittar, minns inte att man gjorde annat än att prata hos bm innan man gjort rutin ul ändå.
Nu har jag fått hem mitt provkit till NIPT, kan ta provet från måndag (10+0) men jag vill inte riskera att det är för lite Dna så min plan är att göra det på onsdag. Så hoppas jag gå svar innan helgen därpå. Vill bara ha det gjort nu så man kan antingen återgå till sitt gamla liv eller börja planera för en bebis!
Jag mår också bättre av frisk luft och röra på mig i ett lagom tempo. Illamåendet klingar faktiskt av. Jag mår som sämst mellan 12-18 typ. Mår riktigt ruttet stundtals men försöker vila en del och ta frisk luft.