BF mars 2020 - stannar på FL

Skrev i en annan tråd igår, 29 juli, kopierar in det här:

Hej, var på mitt andra vul imorse. Helt inställd på att det skulle vara ett missfall i vardande, har haft två missed abortion tidigare. Båda gångerna har jag haft små blödningar, färgade flytningar under flera veckor innan själva missfallet kom ut. När jag plussade denna gång var det lugnt i två veckor men för två veckor sedan började rosa och bruna flytningar komma och lite rött blod något tillfälle också. Var på ett tidigt vul i samband med första blödningen, för två veckor sedan. Då trodde de att det antingen kunde vara missfall igen eller möjligen, en väldigt tidig graviditet. Läkaren såg en tom bubbla bara. Men idag fick jag veta att bubblan vuxit, därinne fanns idag ett 7, 2 mm embryo med ett hjärta som slår. Av storleken att döma bör jag vara i v 6 + 4 dagar. Tiden stannade en stund och tårarna rann på mig av lättnad. Har en son på 9 år, från tidigare relation och har fyllt 40 år. Min sambo har inte egna barn.

Idag kom yrseln med besked. Hade inte alls någon yrsel förra gången, men det är 9-10 år sedan sist. Är på jobbet men får gå och hålla en hand på väggen när jag går längs korridoren. Tur jag kan sitta ner mesta tiden... konstigt ändå hur allt vänder, har inte haft en enda bloddroppe sedan i söndags. Och symptomen som jag tyckte försvunnit ökar nu igen. Hoppas på det bästa nu, såklart. <3

Har fyllt 40 i år, men vi har bestämt oss för att inte göra några kromosomtester. Vet inte om det är en majoritet idag som väljer att göra fosterdiagnostik, av oss lite äldre (35 +) ?

Kan för egen del inte tänka mig att välja bort någon på grund av ev. risk för down's syndrom (vet att det finns ökad risk också för andra, mer ovanliga syndrom). Har personligen god erfarenhet av personer med down's. De är som oss andra, olika individer med olika förmågor och egenskaper, men självklart blir det ett mer långtgående föräldraansvar om vi får ett barn med funktionsvariation. De blir inte självständiga vuxna på samma sätt som vi andra "normalstörda". Hjälp och stöd måste finnas även den dagen när man själv inte kan finnas tillhands. Obs, jag menar inte att trampa någon på tårna här, alla har idag möjlighet och rätt att göra tester som erbjuds och det är bra att valmöjligheten finns för de som vill testa.

Vi kommer däremot gå på de ultraljud som erbjuds, och skulle det vara något extremt, typ ryggmärgsbråck eller någon allvarlig missbildning så får vi ta ställning till det då.

Känner igen mig i att må småilla, har däremot inte tappat aptiten, tycker ätandet är det enda som hjälper mot illamåendet. Mår sedan jättedåligt efter måltiderna för att allt blod går åt till matsmältningen.

Hursom, lite pepp, det kommer att kännas bättre igen. Det försöker jag intala mig själv iaf. Försök att ta alla stunder du kan att vila. Tillåt dig att äta sånt du kan få ner eller gillar. Drick kalla drycker, vatten eller smaksatt vatten. Testa att äta något syrligt, grapefrukt eller små bitar av citron. Var snäll mot dig själv och kroppen. Våra kroppar jobbar jättehårt nu och bygger bäbisfabrik. Energin måste tas någonstans. Du och vi andra som går igenom detta är kämpar. <3

Var också på första samtalet, hälsosamtalet för en vecka sedan. Klickade inte heller med barnmorskan, hon var inte alls intresserad av att lyssna utan bara att få informera om sitt. Informationen hade jag hellre läst mig till än att bara sitta där på en föreläsning. Hursom, nästa gång får jag träffa en annan bm och sedan får jag välja vem av dem jag fortsätter hos.

Mitt BMI är högt från början (31 nu, 29 innan jag blev gravid) så jag ska helst inte gå upp mer än 6 kg. Då sa jag faktiskt att det är svårt att låta bli att äta när det är det enda som hjälper mot illamåendet. Samtidigt tänker jag att förra gången jag var gravid så var det väldigt mycket vätska i kroppen, dessutom gick jag ner mina gravidkilon när jag ammade. Fast det finns såklart inte någon garanti att det blir likadant denna gången. Illamåendet är inte kul men jag hoppas den lilla därinne mår bra och att vi får behålla hen denna gången.

Går förhoppningsvis in i vecka 12 på torsdag. Igårkväll kom en liten blödning, lite brunröd och det skrämde upp mig jättemycket. Blödde ca två veckor i början av graviditeten, runt v 6-7. Sedan har det varit lugnt, tills igår. Men idag har det inte kommit så mycket mer, bara lite mörkbrunt. Illamående och trötthet håller i sig. Mådde väldigt illa på eftermiddagen idag, började nytt jobb så det känns lite extra jobbigt att försöka vara på topp när man bara vill kräkas och sova...

Längesen jag skrev något, läser rätt ofta i tråden. Jag är nu i v 18, blev framflyttad en vecka vid senaste ultraljudet i mitten på september. Ska på ett ultraljud till om två veckor. Längtar efter att se den lill* igen. Allt såg fint ut på förra ul. Vi har valt att inte göra kub eller Nipt.

Jag mår fortfarande illa och kräks varje morgon. Lergigan comp tar bort illamåendet på dagtid, men idag har jag känt av lite ändå. Tycker att jag känt lite fosterrörelser några gånger, men inte varje dag. Ska bli skönt när jag känner lite mer, varje dag.

Imorgon går jag in i vecka 20. Ofattbart att halva tiden snart har gått. Längtar så mycket efter vår bebbe.

Jag kräks fortfarande varje morgon, har gjort det sedan v 8-9. I övrigt mår jag okej, väldigt trött ibland (glömmer bort järntabletterna). Nästa vecka ska vi på ultraljud, på onsdag. Ser fram emot det.

Har inte gått upp så mycket i vikt, var lite överviktig innan. Magen syns som en gullig bula nu. Känner inte jättemycket rörelser, kanske ett litet sprattel ibland.

Imorse var vi på ultraljud (rul tror jag), väldigt skönt att höra att allt såg fint ut och att bäbisen växer som den ska. Är nu i v 20, byter till 21 på fredag. Det är andra barnet för mig, första för min sambo. Jag har en son som blir 10 år i mars, vår lilla har bf 12 mars. Jag har inte kvar mycket från när storebror var liten, har spjälsäng och lite småplock, men inte massvis med saker. Den här gången har jag köpt på mig lite babykläder när affärerna kör halva reapriset, har en liten basgarderob redo. Vi ska köpa en begagnad vagn, men väntar nog lite till. Babyskydd är ett måste för oss som åker en del bil. Pendlar mellan två bostäder, min lägenhet och sambons hus på landet. Bärsele är jag sugen på men inget måste första veckorna. Skötbädd/bord tänkte vi köpa på Blocket. Största inköpet blir nog en dubbelsäng, vill inte sova med bäbis och sambo i min 120 säng... ;-D

Å, vad jobbigt besked. Hoppas det går att få hjälp på något sätt. Tänker på er.

Angående vaccin har inte jag heller fått rekommendation att ta det av min barnmorska. Kanske tänkte ta upp det när jag har nästa tid i början på december. Oavsett så har bestämt mig för att inte ta det. Det är ett genomtänkt beslut från min sida. När jag väntade min första son för tio år sedan blev jag övertalad att ta vaccin, då var det svininfluensan som var väldigt i ropet. Den här gången har bestämt mig för att inte låta mig övertalas utan gå på vad som känns bäst för mig, min kropp och mitt barn. Obs, det var inte en barnmorska som övertalade mig den gången, utan en nära vän som var gravid samtidigt.

Det kommer alltid finnas olika åsikter kring vaccin vid samtidig graviditet, känns bara tråkigt att bli omyndigförklarad kring vilka beslut jag tar som rör mig och min kropp. Önskvärt med lite mer respektfull ton kring att vi får göra och tycka olika. Jag har inte försökt få någon annan att avstå från vaccin, bara svarat på frågan om jag skulle ta det.

Grattis till positivt rul!

Själv kissar jag på mig så gott som dagligen, när jag kräks på morgonen. Har kräkts sedan v 9 ca, är i v 22 nu. Vore skönt om det avtog snart. Min bäckenbotten är hursom kass. Träffade en läkare angående min förlossningsskada sedan förra gången (sfinkterruptur 4) och hon nämnde något om remiss till sjukgymnast för att få hjälp med bäckenbotten, men tolkade det som att det blir efter nästa födsel. Jag ska för övrigt träffa en barnmorska den här veckan och diskutera planerat kejsarsnitt. Hade en väldigt dålig upplevelse på slutet av min förra förlossning, de använde sugklocka vilket ledde till förlossningsskadan.

Min oro går upp och ner, har varit med om ett par missfall tidigare och känner liksom du, personer som förlorat barn sent i graviditeten. Min oro var som starkast fram till ca v 13 och har sedan lugnat sig lite efter ultraljuden (ett i v 15 och ett i v 20 ca) som visat att det hittills verkar bra. Har idag gått in i v 25. Att jag känner bäbisens rörelser lugnar också lite.

Om din oro är jättestark och får dig att må dåligt så kanske din barnmorska kan remittera dig till någon att prata med, kurator eller mödravårdspsykolog? Stor kram till dig.

Imorgon går jag in i v 36 (35 +0). Senaste veckan har sömnen varit helt hopplös. Förutom myrkrypningar i benen och egentligen hela kroppen så har näsan runnit hela tiden (pollenallergi!) och när jag väl somnar så vaknar jag varje timme och är kissnödig och törstig (framförallt muntorr) om vartannat. Gud vilket gnäll men skönt att få pysa här. Kräks gör jag också nästan varje morgon fortfarande.

Det mest positiva på sistone är att jag fått besked om jag får planerat kejsarsnitt. Det har varit en lång process att komma dit men nu känns det väldigt skönt och jag har landat i beslutet. Det blir min andra förlossning, förra gången var för snart tio år sedan och då födde jsg vaginalt. Den förlossningen avslutades med sugklocka vilket ledde till en bristning grad 4, total sfinkterruptur. Min återhämtning efter skadan är ändå okej men jag vill inte riskera en sådan stor bristning igen.

Grattis till sonen! Skönt att ni mår bra även om han kom lite tidigt! <3

En till sömnlös. Idag fredag går vi in i v 38 (37 +0). Har varit ledig ons-tors och skulle jobbat idagmen har sjukanmält mig. Nästa vecka ska jsg jobba mina sista tre dagar men är lite tveksam nu. Har haft två urjobbiga dagar och då har jag ändå varit ledig. :(

I onsdags var det konstant tryck uppåt i magen så magsaften retade mig till att kräkas gång på gång. Igår och fortfarande nu fick jag min första ordentliga bäckensmärta/foglossning. Har varit så förskonad från just den krämpan innan. Hade ingen foglossning alls när jag var gravid för tio år sedan.

Igår började ryggen göra riktigt ont ner över vänster skinka och sedan strålade smärtan neråt hela benet, knät, fotleden och ut i vänster höft. Och en del ilhugg rakt i det heligaste också. Har knappt kunnat sova något i natt. Svårt att hitta en ok ställning, allt är obekvämt eller gör ont. Kul läsning för alla som läst såhär långt. ;) Hoppas ni mår bättre.

Det har nu utvecklat sig till en rejäl förkylning med feber, så tyvärr inte förvärkar. ;)

Smärtan i benet något bättre idag, fast mår kasst i övrigt. Tur jag har en snäll sambo som kunde vara ledig med mig idag, jag har varit otroligt ynklig. Värre än en mancold.. :)

När jag födde min son för tio år sedan var jag inte sugen att äta någonting under själva värkarbetet. Personalen fick truga i mig saft och vatten. Jag tror jag kräktes en del, minns inte allt. Men, jag vill tipsa om druvsockertabletter. Lätt att äta, smälter i munnen, och ger snabbt lite energi.

Grattis till er son!

Angående smärtorna du har så ta kontakt med bb om du inte får bukt med det själv med smärtstillande. Panodil plus diflofenak hjälpte mig, jag opererades direkt efter min första förlossning pga bristning grad 4. Toabesök hade inte funkat utan smärtlindring.

Imorgon ska jag opereras igen, vi har fått tid imorgonbitti för planerat kejsarsnitt. Längtar ihjäl mig efter att träffa bäbisen samtidigt som det är så overkligt att veta att det blir imorgon.