BF mars 2020 - stannar på FL

Tack för tips, ska testa det :)

Känns skönt att höra att jag inte är den enda som har det lite kämpigt med sömnen just nu. Ska pröva magnesium, känner med av restless legs. Med lite tur kanske det kan hjälpa till lite med sömnen :)

Att vänta barn som hjärntrött ger lite extra utmaning, men börjar känna mig tryggare i det. Mycket tankar kring hur det ska gå när bebis är här. Känner mig nervös över hur det ska gå när man inte längre kan anpassa sin vardag efter sina egna behov alls på samma sätt som nu :/

Ja här ligger jag sedan en timme och filosoferar.. sambon snarkar och tjejen i magen buffar rundor.

Fick begäran om komplettering om min ansökan för graviditetspenning - på ett intyg jag redan skickat in! Ligger och stör mig på det, helt onödigt för kan ändå inte fixa det förrän imorgon.

Ska upp om 2h.. hoppas ni andra sover gott!

Synd att vi missade varandra, jag låg vaken mellan 2-3! Jag har inte ens fått något intyg än, börjar känna mig lite stressad för det. Tror jag kommer få det nästa vecka i v 25. Hoppas på att gå hem från jobbet i v 32. Hur länge tänker ni andra jobba?

Hoppaa det går bra för er med ansökningar! Fick min beviljad igår, slutar jobba 10/1 men kommer ta ut semester redan över jul och nyår.

Dock fattar jag inte varför man bara får beviljat tilö 10 dagar före bf? Vad ska man göra sen, slösa föräldradagar?

Jag tänkte egentligen jobba till v 35, har ansökt om graviditetspenning mer som en uppsäkring om jag skulle börja må sämre, som det känns nu kan jag fortsätta. I så fall är planen ju 5v arbete in på nya året och jag kan styra tidboken till viss del.

Jag har tagit semester från mitten av feb till 1v innan BF. Pratat med vänner som gick tidigt och trivdes, de som gick tidigt och inte trivdes och, de som jobbade fram till BF med samma känslor så sjukt svårt att veta hur det kommer kännas om 2mån jämfört med nu.

Jag har skickat in mitt moderskapsintyg och ska ansöka om graviditetspeng, jag ska gå direkt jag får gå. Gärna tidigare, vet inte hur jag ska orka harva på i 9 veckor till då det är ett tungt arbete. Ska till barnmorskan om två veckor och utvärdera då hur jag mår och om jag kanske kan få till en sjukskrivning.

Ang oro, jag är inte det minsta orolig. Händer det något så gör det det, finns ingenting jag kan göra åt det ändå utan tar en dag i sänder och njuter av en aktiv bebis. Det finns hjälp att få med sin oro. Superbra att ta upp det med barnmorskan vid nästa besök! Det är jobbigt att gå omkring med den känslan..

Vad mer då? Vecka 22+2 idag och magen har exploderat, nu går det inte att dölja. Nu ser jag inte längre tjock ut utan det syns att det är en bebiskula :) Med första barnet hade jag fått upp ca 15 kg vid den här tiden, med andra ca 10. Den här gången är det +5,5 kg så det känns bra med tanke på att jag startade tyngre än tidigare.

Jag vaknar vid 05 varje morgon för att gå på toaletten och så har jag fortfarande extremt livliga drömmar, längtar till jag inte behöver vara på jobbet och kan vila mer!

Nu är det min tur att ligga här sömnlös. Det har alldeles nyss varit fullt hålligång i magen, man riktigt såg hur det flyttade på sig. Nu verkar han lugnat ner sig, men det är alltid lika häftigt :) Dock började jag nu oroa mig för att han lindar in sig för mkt i navelsträngen när han är så livlig som han är.. Jag försöker att inte oroa mig för mkt för förlossningen, plötslig spädbarnsdöd eller att de ska dö i magen, men ibland är det herrans tungt. Speciellt när man är trött, så kommer det extra mkt oro... Nej, dags att försöka sova nu. Hoppaa ni andra sover gott!

Angående oron så har jag rätt mycket oro. Vi fick ju en son förra året med en hel del missbildningar som de kallade det och vi fick bara ha honom i 7 intensiva veckor på BIVA i Lund. Det som gör mig orolig är att det inte upptäcktes att något var fel förrän magen började växa alldeles för fort i vecka 28 så innan dess kommer jag inte kunna slappna av helt. Vi har massa kontroller denna gången just för att ingenting ska missas, har redan gjort 4 läkar-ul och har ett till planerat den 11/12. Allt ser helt perfekt ut men jag kan som sagt ändå inte slappna av. Grodan är en livlig krabat och allt känns annorlunda mot Hjalmar så jag försöker hoppas på att allt kommer fortsätta precis som det ska. 

Jag tänker att när jag är hos bm nästa gång den 4/12 ska jag be om att få kontakt med kuratorn på mvc. Även om jag inte känner mig varken rädd eller så så känns det ändå som att dom kanske kan hjälpa så man är mer i denna graviditeten och inte jämför så mycket. 

Förra graviditeten gick jag upp närmare 30kg men då va 25 ca bara vatten, samlade på mig så enormt med vätska eftersom Hjalmar inte konsumerade något fostervatten. Allt var jättejobbigt med stödstrumpor i 30 graders värme i slutet på förra sommaren. Vätska letade sig ut genom huden, jag fick enorm klåda osv. Listan är lång. Denna har jag än så länge gått upp 3,1kg och på fredag går jag in i vecka 25. Är lite nojig nu att jag kanske inte går upp tillräckligt istället.. Har svårt att få i mig mat många dagar på grund av illamåendet och yrseln men försöker iaf. Nyponsoppa med grädde har blivit en räddare men lite näring och framför allt kalorier.

Hoppas nu att allt fortsätter gå bra, förlossningen är jag inte direkt rädd för utan det är allting som kan hända innan dess.

Och så var man vaken igen..

Oron är alltid där mer eller mindre, för min del blev den lite mindre när jag började känna fosterrörelser, det är lugnande varje gång. Jag har dock väldigt lätt för att få urinvägsinfektion och när jag läste om det i början och hur den kan klättra in till barnet så hade jag lätt panik. Barnmorskan lugnade lite med att jag alltid kunde komma och ta urinprov, sedan jobbar jag på en vårdcentral så jag försöker tänka att man kan fånga det i tid om det skulle hända.

Förlossningen har jag inte ens börjat tänka på, än så länge handlar allt om vägen dit.