BF mars 2020 - stannar på FL

Har idag blivit diagnostiserad med vena cava-syndrom. Och blev sjukskriven fram till förlossningen. Beroende på hur jag och barnet mår av detta så kanske jag blir igångsatt v 37-38.

V 31 nu.

Jag orkar inte skriva vad detta innebär men bindor googla om ni vill. Kort sagt så är livmodern så tung nu så den trycker på stora kroppspulsådern som gör att man får plötsliga svimningsanfall och ibland så får inte bebis tillräckligt med syre pga strypt tillförsel via moderkakan. Men de har koll på oss så jag försöker chilla. Ska på TUL nästa vecka.

Hur gick det för dig? Hur mår du?

Själv upplever man ett nytt fenomen sedan i helgen. Det ilar i murran och känns som att urinblåsan ska trilla ut. Tänker att det är foglossning? Har hört beskrivningen ?ilar mellan benen? men jag har alltid trott att det är insida lår det menas, inte up in there. Känns bara när jag ska höja tempot när jag går, så går lååååångsamt. Funkade bättre att cykla också så får bli det längre sträckor framöver, annars kommer jag aldrig komma fram dit jag ska.

Någon som känt likadant?

Tror det är vanligt att det ilar och så just när bebis håller på att fixera sig. Har själv känt av det lite, men det har gått över snabbt. Och just med foglossningar, så känns det bättre när man cyklar ist för att gå så det kan du nog gärna fortsätta med. Jag har sovit med en kudde mellan knäna sen v. 20, då jag tyckte mig känna av lite i bäckenet. Det har aldrig blivit värre, som tur är, men ja har hört att det kan hjälpa med en kudde så också. Var bara försiktig så du inte tippar med cykeln. Tycker man blivit himla klumpig på sista tiden :)

Ja jag har också haft en sån lång korv-kudde i säkert 10v, den är fantastisk, men just att det är när man rör sig är nytt för mig.

Haha ja klumpig är man! Jag kom på mig själv med att reflektera över hur jag skulle göra när jag tog på mig skorna: ska jag ta på mig båda skor när jag ändå är nere, eller ska jag upp och pausa mellan? xP

Tack jag kämpar på med svimningskänningar dagligen men har än sålänge bara svimmat en gång men det gäller att sätta sig ner eller lägga sig ner på vänster sida lite kvickt annars tuppar jag av.

Går in i v 33 på lördag. Ska på TUL på fredag så det ska bli mysigt att se den lilla igen

De där ilningarna kan jag känna av ett par ggr/dag men jag har nog mer känningar av ?hugg? i nedre delen av livmodern. Kommer oftast när jag går och stannar liksom upp och tjoar till

Haha är också klumpig och extremt otymplig nu. Det är med nöd och näppe jag kan ta upp hundens bajs ute nu. Det måste se rätt roligt ut när man liksom knäböjer på sidan och samtidigt vinglar till

Alltså det där med att ta på sig skorna. Jag har kapitulerat för min mage och skaffat dragkedja ist för knytning, haha :D

Jag har också haft lite svimningsattacker från och till, men blev betydligt bättre av mina stödstrumpor. Fast då har ju inte jag känt av vena cava alls, som tur är. Har varit livrädd för att få det och får panik varje gång jag vaknar och har lagt mig på rygg. Vilket jag förövrigt saknar helt fruktansvärt mkt just nu. Oj, vad jag ska sova på rygg när det här är över! ????

Är det standard med TUL hos er? Själv har jag inte fått se bebisen sen RUL och det kommer nog inte bli fler ggr heller förrän han tittar ut. Men man har ju hunnit bli himla nojjig sen sist ????

Det är fruktansvärt obehagligt med vena cava. Jag blir rädd och får panikkänslor på samma gång. Hjärtklappning utan dess like, andnöd, kallsvettas och tror jag ska spy och kvävas på samma gång. Usch det är hemskt!

Jag är ju en ryggsovare av rang så här ska det sovas på rygg så fort vi kommer till BB

Nej det är inte rutin med TUL här men jag har inte gått upp något i vikt och går in i v 33 på lördag. Jag gick ner 7 kg från inskrivningen i v 6 fram till v 15 ungefär pga illamående och kunde ej äta. Sen har jag bara ökat 3 kg så ligger ff på -4 kg från inskrivning och vågen har stått still nu sen v 15. De säger att jag inte ska vara orolig och att bebis tar det den behöver och att jag får ta resten som blir över men jag har ff lite svårt med maten. Mår lätt illa och känner sällan hunger, känner mig äcklad av mat. Som ickegravid är jag ett riktigt matvrak och älskar mat så det här är nytt för mig. Men inte många veckor kvar nu.

SF måttet ligger bra men de vill ändå göra en viktuppskattning på han och titta på flödet i navelsträngen. Sen ska jag gör ett i v 36 också.

Jag får se min lill* var 3e vecka ungefär. Går på läkarUL då vårt förra barn hade några fel som gjorde att han bara blev 7 veckor gammal. På grund av detta hade jag enormt mycket vatten, både i hela min kropp och i livmodern, jag var som en spänd ballong som kunde spricka precis när som helst. Det upplever jag inte alls denna gången och allt är helt nytt för mig men det verkar vara helt normalt denna gången. Därav ser jag den rätt så ofta. Sist gjorde vi TUL eftersom jag inte gått upp mer än 4kg sammanlagt nu och eftersom förra låg under i vikt, men den här följer perfekt normalkurvan på allting.

Vad gäller förlossningen vet jag exakt vad jag vill, jag vill inte ha en enda spruta eller kanyl. Jag vill ha det så naturligt som möjligt: varmt bad, tens och lustgas. Sen vill jag göra enligt den magiska timmen och bli störd så lite som möjligt med bebisen första timmen där. Förra gången blev jag igångsatt och hade aldrig någon paus mellan värkarna, han var inte fixerad och till slut blev det akut kejsarsnitt. Min absoluta mardröm, men när man är där och då har man liksom inte så mycket till val utan man gör det man måste för att få ut sitt barn och man tänker liksom inte så mycket på det just då. Självklart blev jag både rädd och ledsen men min man stöttade mig enormt mycket och läkarna förklarade att det var det enda sättet nu, så det var bara att acceptera. Och ut kom han ju.

Nu önskar jag ju verkligen inte att det blir så denna gången men jag är mer öppen för det nu ifall något skulle hända. Jag kommer åka dit med inställningen att såhär vill jag ha det men går det inte så går det inte och då är det inte hela världen bara bebisen mår bra och vi klarar oss igenom det.