Abort eller inte.

Hur motiverar du att ett barn ska födas in i ett kaos hos båda föräldrarna?

Seriöst, gör abort. Det är en sak att du själv kanske mår bättre och får ordning i ditt liv men den svaga länken är ju ditt ex. Vill du verkligen hålla på o tjafsa med honom om besöksrätter o allt möjligt de närmaste 18 åren?? Skulle inte tro det... Gör dig själv en tjänst och skaffa barn med någon stabilare, när du kommit på fötter själv.

Och hur ska han kunna finnas där för dig när han själv har det struligt i sitt liv? Han kommer ju svika dig åtskilliga gånger och skapa ångest för dig och en bräcklig tillvaro i att inte kunna lita på honom.

Då läste jag för snabbt! Men ändå... Som sagt... Sedan ligger han i vårdnadstvist också, och att få barn är ingen dans på rosor. Är man inte helt trygga i sig själva kommer man inte palla. De flesta som går isär gör det under första barnets första år, det finns mer än en orsak till det...

I vilken vecka är du nu i?

Jag tycker att du Ska fundera vad du själv vill och kan och ta ett beslut efter det. Jag har nog aldrig förlitat mig åt någon annan, utan alltid tänk vad jag själv kan och orkar . Risken är att du ångrar ihjäl dig sedan om du gör abort, för att du tänker på hur HAN ska orka med ett barn osv. Klarar du att ta hand om ett barn själv? Är det de du vill? Då fixar du det!. Vill han sen sedan vara med, så är det bara en lättnad* för dig. Men se det att DU kommer ha det största ansvaret. Hoppas vad du än väljer blir rätt för dig <3

Ta kontakt med kvinnokliniken. Förbered för medicinsk abort. Du är inte tillräckligt långt gången än. Träffa en kurator under tiden. När det är dags så har du kommit fram till ett beslut. Genomföra eller inte.

Det är absolut inte någon lätt situation men det verkar inte vara bästa läget för ett barn nu.

Vad vill han då?

Bra jobbat! Du fixar det här! Skickar en kram till dig!

Okej tur" det iaf, du hinner få en liten längre tid och bestämma dig.

Jag fick reda i v 8, och tvingades till abort av olika anledningar, väldigt tragisk händelse. Skulle aldrig göra abort om det inte var som det var just då, så vet smått hur du känner. Jag ångra ihjäl mig efter aborten, men blev påmind om varför det fick bli så..

Man är duktigt på att klanka ner sig själv även och jämföra sig med andra som har barn. Livet är inte alltid på topp, inte för någon och vi alla lär oss något nytt varje dag. Så ta hand om dig och tro på dig själv vad du än kommer fram till för beslut. Och låt ingen döma dig för ditt val!

Åh...beklagar verkligen! Klandra inte dig själv om du gör det, för det är inget som du hade kunnat göra.. :( skickar en stor kram! Har du stöd och någon att prata med?

Stor kram till dig!