Får hon göra såhär?

Har försökt ringa familjerätten men nu under semestertider finns ingen där.

Mitt problem. Sambon stack till sina föräldrar med vår son. Fick panik.

Hon bor där nu,i annan kommun och annat län. Får hon göra så? Hon

nekar inte mig umgänge och jag träffar min son några timmar/vecka.

Jag jobbar och hon är mammaledig,sonen är 4,5 månader.

Hon festar,går på bio och reser i Sverige med sonen,jag får inte veta

nåt utan hon lämnar sonen till sina föräldrar som barnvakt. Vi har ff

gemensam vårdnad.

Vad gäller?

Har du vårdnad? Om inte så kan hon göra i princip vad hon vill så länge hon ger dig rätt till umgänge.

Fast han är 4,5 månader. Hade ta tänk vv på
på en sån liten? För hon förbjuder honom inte att träffa sonen. Samt att ta vet var hon bor och gör. Så jo man har rätt att göra slut och flytta. Sen får han ju träffa sonen.

Fast i fall som dessa blir den faktan ganska mycket en mute point.

Om föräldrarna bestämmer sig för att separera och mamman inte vill/har möjlighet att bo kvar i det gemensamma boendet själv så är hon naturligtvis fri att flytta. Är barnet då så litet som 4.5 mån och mamman tagit hela föräldraledigheten så är hon den primära anknytningspersonen och det blir därför helt självklart i barnets bästa intresse att hon blir boendeförälder(med antagandet att hon inte har någon annan problematik)

Att det blivit så att hon flyttat längre bort än TS hade önskat är ju jättetråkigt och i långtidsperspektiv inte det ideala för barnet men samtidigt så ligger det nära till hands att tro att hon nog inte hade oändliga möjligheter om hon flyttade hem till sina föräldrar och inte till ett eget boende. Idealt så hade TS kunnat önska att hon flyttat någonstans närmre men även då hade han inte haft något att säga till om hurvida hon har barnvakt nån timme.

Det enda rätten kan säga till om är att TS har rätt till umgänge(vilket hon redan samarbetar om) och de kan vid en meningsskiljaktighet gå in och besluta vilket av de tillgängliga alternativen som är i barnets bästa intresse, de kan inte diktera vilka alternativen ska vara. På samma sätt som man inte kan tvinga frånvarande föräldrar att umgås med sina barn.

Det är egentligen lite oklart vilken bit som TS protesterar mot så TS får gärna utveckla men självklart kommer man som förälder inte kunna ha samma tillgänglighet till sitt barn efter en separation. Framförallt med ett SÅ litet barn, jämställdheten må vara fin i en ideal värld men växelvis boende är inte alls för ett så litet barn och det är då i barnets bästa intresse att stanna hos personen som vid tidpunkten är barnets primära anknytningsperson oavsett om det är mamman eller pappan

Hur definierar du, ta ett barn och dra?

Man behöver inte alls gå igenom varken tingsrätt eller familjerätt innan man flyttar det finns ingenting tvingande som säger så. Det skulle bli en helt ohållbar lagstiftning då familjerätten tekniskt sett inte har någon bestämmanderätt utan endast medlar och tingsrätten har så långa handläggningstider. Ska en person då tvingas sammanbo i ett kanske destruktivt förhållande i kanske ett halvår ytterligare tills tingsrätten tagit beslut? Och vad menar du att tingsrätten skulle bestämma om i detta fallet? De kan knappast besluta om exakt var exsambon får flytta, skulle de då magiskt trolla fram en ny bostad till henne?

Du kan inte tvinga någon att stanna i en gemensam bostad

Du kan inte ?Pausa? barn tills tingsrätten har fattat beslut så det enda du kan göra är att skicka in en stämning till tingsrätten och be om ettintermittent beslut men i detta fallet där barnet är ett spädbarn så blir det uppenbarligen i barnets bästa intresse att bo med den primära anknytningspersonen, i just detta fallet mamman.

Vad menar du skulle ske I TS situation?

Fast i praktiken behöver ju bebisen följa med henne, om hon beslutar sig för att flytta på stört. Hon är primär anknytningsperson efter 4,5 månaders förläldraledighet. Och bortser man från den biten så blir det ändå jäkligt svårt för bebisen att stanna om mamman flyttar på stört - pappan kanske inte för föräldraledigt med ca 1 dags varsel. Vem ska då vara hemma med bebisen..?

Och ändå fortsätter det hända och den som "gör så" får boendet, så teori och praktik kan skilja sig åt.

Men det får du varken göra i teori eller praktik. Varför jämför du med det..?

Så det korrekta svaret är väl då egentligen att mamman inte har rätt att skriva barnet på en ny address men hon har rätt att själv flytta och att sedan genom rättssystemet ansöka om att ändra barnets boende.

TS skriver ingenting om att hon skrivit barnet på den nya adressen. Det står inte heller hurvida hon ansökt till Skatteverket eller tingsrätten om att ändra barnets boende. TS skriver inte heller att han sas officiellt till henne har sagt nej till att skriva barnet på hennes nya adress. Så vilka förhållanden är det du syftar på?

I detta fallet har hon rätt att fysiskt förflytta sig själv till den nya adressen, om hon flyttar sig själv har hon även rätt att(och givet de fakta som finns i detta fallet, bör hon) fysiskt ta med sig barnet. Hon kan inte omedelbart ändra var barnet sas officiellt har sin hemvist, utan då får hon gå genom officiella kanaler för det är inte möjligt för henne att göra det själv.

Har försökt ringa familjerätten men nu under semestertider finns ingen där.

Mitt problem. Sambon stack till sina föräldrar med vår son. Fick panik.

Hon bor där nu,i annan kommun och annat län. Får hon göra så? Hon

nekar inte mig umgänge och jag träffar min son några timmar/vecka.

Jag jobbar och hon är mammaledig,sonen är 4,5 månader.

Hon festar,går på bio och reser i Sverige med sonen,jag får inte veta

nåt utan hon lämnar sonen till sina föräldrar som barnvakt. Vi har ff

gemensam vårdnad.

Vad gäller?

Det handlar för mig inte om att försvara och hade det varit exakt samma situation där mannen varit primär anknytningsperson direkt från födseln så hade jag inte sagt något annorlunda.

Jo kvinnan har rätt att ta med sig barnet när hon flyttar. Hon borde sedan snarast kontakta officiella kanaler om den andra vårdnadshavaren efter diskusioner inte vill acceptera en adressändring.

Man kan polisanmäla vad som helst men sannolikheten att det resulterar in en dom i ett sådant fall är minimal.

Jag upprepar min fråga till dig, vad anser du att kvinnan i situationen borde göra givet att hon vill lämna omedelbart och inte har något boende på orten?

Borde samhället vara medhjälpligt till att hålla henne gisslan i ett samboskap hon önskar lämna?

Angående skriven adress så är det osannolikt att någon går i taket över om man står kvar på sin gamla adress om man flyttat till ett tillfälligt boende medans man söker efter ett permanent boende för jag antar att hon inte planerar att spendera resten av sitt liv hos sina föräldrar

Återigen så svarar du inte på frågorna angående vad du anser att kvinnan bör göra eller exakt vad hon i detta exempel brutit för lag(då vi inte vet om hon redan vänt sig till Skatteverket och ev tingsrätt så är det möjligt att hon gjort precis som hon borde) jag lämnar nu tråden. Du kan tycka att det är hemskt och orättvist men verkligheten måste respekteras och en person kan inte av staten tvingas att stanna i ett samboskap hon önskar lämna. Idealt så hade hon naturligtvis hittat en bostad närmre men att hon har rätt att flytta och att hon i denna situation i nuläget är den som bör bli boendeförälder är liksom ganska självklart i barnets bästa intresse såtillvida där inte finns någon grav problematik hos mamman. Hade hon flyttat inom samma stad som TS så hade han ändå inte haft rätt att bestämma hurvida hon ber någon annan vakta barnet och går på bio. Han hade fortfarande fått träffa och umgås med barnet precis som han gör nu. Växelvis boende är inte lämpligt för ett så litet barn och därför blir en separation med ett så litet barn ganska automatiskt så att den som varit föräldraledig är den barnet ska bo med efter separation. Om det finns en konflikt mellan vårdnadshavare där den ena vill att den andra ska tvingas tillbaka till ett gemensamt samboende(?) så får denne vända sig till tingsrätten som får dömma.