Vad gör man med en helt oregerlig tonåring

Oj vad jag känner igen mig!! Jag har nu facit, min dotter är vuxen, och hittade väl hjärnan runt 20. Hon lade in samma hjärna i garderoben runt 15 och där låg den i typ 5 år.

Fortsätt kämpa! Fortsätt tjata. När hon blir stor kommer poletten trilla ner, och ditt tjatande och gnatande och din oro, kommer hon begripa. Men lägger du av och skiter i det hela så kommer hon känna sig sviken. Barn behöver ramar även om de inte följer dom. Mellan dig och mig: det kommer förhoppningsvis inte hända några livsfarliga grejer trots hennes sätt att vara nu. 

Utegångsförbud vad gäller festen:  hur bor ni? Kan hon klättra ut genom fönstret? Eller räcker det med att du sätter dig framför ytterdörren och spärrar vägen?  Hon kommer bli vansinnig - men det är nu. Snart är hon tacksam för det. 
Tala om för henne att det är jätteviktigt att hon berättar var hon är. Hon kommer säga att det skiter hon i. Då får du berätta att det händer att ungdomar råkar illa ut och försvinner. Då är det bra om polisen åtminstone har en hint om vart hon sågs sist och var hon förväntades vara. 

Kräv inte att hon skall umgås med er. Ni är bara perifera små planeter runt henne. Det går över om några år. Men nu är ni bara en trygg plats att landa, men umgås med er? Nä. Låt henne komma till er om hon har lust. Bry er om henne, men tjata inte om att "jag saknar dig". Utan istället "vi vill ha dig med - det blir roligare då". Vill hon fortfarande inte? Gör trevligt för resten av familjen - så får hon joina om hon känner för det. Utan att det blir "åh, vad roligt att du vill vara med oss!". Då blir det pinsamt för henne och hon känner sig utanför. 

Nå - lite goda råd bara. Take it or leave it. Och du - det BLIR bättre. Tonårstjejer är det svåraste som finns. 

Du ska absolut inte rycka på axlarna. Du ska försöka hala in henne då och då - fortsätta påpeka vilka regler ni har. Att inte betala för  utemat är ju självklart eftersom du faktiskt serverar middag hemma. Däremot - om hon totaltrotsar dig och inte kommer hem när du sagt: dra in på förmåner. Ställ inte för höga krav. Se till att hon håller ordning på sitt rum så det inte bildas ohyra och skit. Hon skall sköta skola och läsa läxor. Ramar måste ungar ha. Även om de skiter i dom. Och jag minns oron. Fy fan vad jobbigt det var. Men nånstans runt 20 börjar polletten trilla ner. Så försök bara hålla de värsta avarterna från dörren. Röker hon? Ok, hon kan sluta sen. Dricker hon?  Kommer hon hem berusad? Totalt utegångsförbud. Går inte utegångsförbudet att hålla eftersom hon smiter? Där är det svårt, men du har åtminstone låtit henne veta att du tar ditt ansvar som förälder. Och DET är viktigt. 

Viktigt är att mötas. Säga hej när man kommer och hej då när man går. Även om hon inte svarar eller om hon surar. En snabb kram om man kommer åt. Även om hon protesterar och grinar illa och skjuter dig ifrån sig. Tvinga dig på henne lite ibland - men väldigt försiktigt. 

Allt detta kommer hon komma ihåg när hon är vuxen. Du lägger grunden för det nu - även om du bara får spott och spe tillbaka i nuläget.