Vad gör man med en helt oregerlig tonåring
Har en dotter på 16 år som jag inte lyckas nå fram till och prata med alls.
Är helt urlakad och desperat....
Hon kör sitt race och hänger ute med kompisar mest hela tiden. Vill aldrig spendera någon tid med oss andra i familjen. (föräldrar + två syskon)
Jag har tyckt att det känns ok att hon hänger med kompisar om jag bara får veta var hon är och vem hon ska sova hos (nästan alltid hos två vänner där jag har kontakt med föräldrarna och kollar att det stämmer med jämna mellanrum).
Försöker ändå locka henne att vara hemma med oss ibland. Äta middag och bara umgås lite. Förklarat för henne att jag saknar henne och att jag ibland vill vara med henne. Att hon betyder mycket för mig och jag vill så gärna att hon är lite delaktig i vår familj. Om hon mot förmodan är hemma någon kväll så är hon nästan alltid tjurig och grinig och stänger ändå in sig på sitt rum. :(
Jag tycker verkligen det är jättejobbigt och fruktansvärt ledsamt. Förstår inte hur det blev så här :(
Jag fattar ju att hon hellre är med kompisar och börjar växa upp men det är ändå jobbigt att hon alltid är så kort, dryg och otrevlig mot oss andra i familjen. Kan inte ta hänsyn till någon annan än sig själv.
Vet att hon har druckit alkohol vid något tillfälle, antagligen fler ggr än den jag vet om, jag är inte dum. Men eftersom jag alltid vet var hon sover och att ingen av tjejerna någon gång varit så onyktra så att det märkts så har jag inte gjort någon jättegrej av det utan bara pratat med henne att det INTE är ok men om det skulle hända något så vill jag att hon ringer (kommer hon dock aldrig att göra...).
Igår kom jag även på henne med att röka vilket jag avskyr något fruktansvärt. Det har alltid varit min mardröm att barnen skulle börja röka (även om jag nu är fullt medveten om att det finns mycket värre saker som man är rädd att de ska testa).
Jag blev på riktigt väldigt ledsen och besviken. Hon har alltid lovat att hon inte röker och att hon tycker det är skitäckligt men uppenbarligen inte.
Nu sa jag att hon skulle sova hemma men hon drog ändå iväg innan jag hann med och sen vägrade hon komma hem eller säga var hon var. Hon skämdes sa hon och jag fick vara hur ledsen jag ville, hon var medveten om att hon gjorde något riktigt dumt sa hon.
Det var den värsta natten på länge, ingen visste var hon var (även om hennes närmsta vänner säkert visste det utan att vilja röja henne).
Hur fan gör jag nu?? Det här var verkligen inte ok.
Pengatillströmningen är kapad,slut på swishandet men hon har ju en del pengar själv efter sommarjobb mm. Hänga ute kan hon glömma ett tag och festen i helgen blir det inget med. Men hon lär ju dra ändå och jag är rädd att hon på riktigt kommer att gömma sig en längre tid.
Måste hitta någon balans i hur vi ska gå vidare utan att hon drar helt.
Hur gör man när de inte lyssnar alls på vad man säger. Skulle vilja sätta fast henne i mig ett tag men det är ju tyvärr inte helt rimligt att få det att fungera.
