Vad gör man med en helt oregerlig tonåring
Du kommer fixa det, du är starkare än vad du tror och det kommer gå över. Du gör det bra och en del av mammarollen är att göra fel i våra tonåringars ögon 
Ska försöka beskriva min strategi som oftast funkar ganska bra på min tjej, dock vill jag bara säga att det finns dagar jag bara tjuter, känner mig som sämsta mamman ever och bara vill slita mitt hår. Mycket för att min strategi kräver lugn och tålamod vilket inte är mina starka sidor.
1. Jag pratar aldrig egenskaper eller kritiserar dessa utan fokuserar på beteende. För att dottern ska känna sig accepterad för den hon är men förstå att ett visst beteende ger reaktioner från andra. Jag försöker vara observant och förstärka de positiva beteenden jag ser. Kan vara en så banal sak som att jag säger till henne att jag blev glad av att ställde in tallriken i maskinen. Ska jag kritisera något jag upplever negativt så börjar jag alltid med - min upplevelse är....
Försöker hålla en 5-1 regel för mig själv, 5 positiva innan jag påpekar ett negativt beteende.
2. Minimerar förbud och pratar konsekvenser. Får jag tex frågan när hon ska vara hemma svarar jag med vad tycker du är lämpligt? Är tiden helt orimlig ex pga av skola dagen efter fortsätter jag med - tror du att du fixar skolan om du bara sover 4 timmar, får jag ett ja då kan jag dra upp ett exempel från tidigare - kommer du ihåg när....., hur mådde du då? Och så håller vi på tills vi kommit fram till ett gemensam beslut. Känner min tjej att hon är delaktig i dom besluten som gäller henne så är hon mer benägen att hålla dom. Skulle hon inte hålla det så sätter jag sällan in något förbud utan använder det istället som argument nästa gång. Det här kör jag med fester, alkohol, semestrar, konserter, piercingar typ allt.
(När min dotter kom hem och hade rökt sa jag - du som är så smart och förnuftig, tycker du att rökning är en bra ide? Fick en lång utläggning om hälsorisker och sen några kassa argument varför det var en bra ide varpå jag frågade - men vad tycker du är bäst för din hälsa? Nu har hon bestämt sig för att inte röka mer)
3. Motprestationer -ska du få göra detta så vill jag att...
Ex: Vi har haft lite middagsproblem, nu brukar jag säga till henne - maten är klar om 20 min, jag vill gärna att du äter med oss idag. Ibland kommer hon och ibland kan hon säga att hon är trött och vill vara själv och fråga om hon kan få äta på sitt rum. Då svarar jag - ok men då kan vi väll bestämma att vi äter ihop imorgon? Och det har funkat, hon är i tid och försvinner inte upp eller ut.
4. Sannoliksprincipen. Min dotter tycker jag tjatar och det gör jag, hur tråkigt är det inte att upprepa samma sak om och om igen om klädhögar, disk, strumpor överallt utan något resultat. Men när jag kör med sannolikhet brukar jag få ett resultat
- du jag undrar bara hur stor sannolikhet är det att du städar ditt rum innan söndag?
- jag såg en klädhög i badrummet, hur stor är sannolikheten att du plockar undan den?
Det kan ju hända att hon faktiskt svarar att det är typ 10% sannolikhet på klädhögen i badrummet och då säger jag att jag tror det är 95% sannolikhet att jag tar bort den, nästa gång jag frågar om samma klädhög är hon uppe i 45% sannolikhet bara för att hon är väldigt medveten om att jag gjorde det sist.
Det är min väg i kaoset, kanske hittar du något i det som kan funka för er del. Lycka till!!
Styrkekram