Hjälp, vi så ja till ett utredningshem! Gjorde vi fel?

Vad fan har du med mitt liv att göra? Du frågar efter folks input, det är vad du får. Hoppas du fattar själv så småningom vad du ställt till med.

Jag har bott på ett sånt hem ett tag med mitt barn. Jag anser att det var totalt meningslöst. Personalen var väldigt trevliga och huset vi bodde i var jättefint. Hade terapi 2 ggr per vecka och typ praktik ett par timmar per dag. Någon i personalen kom alltid till vårt hem på kvällen och sa godnatt. På fredagar åkte vi tillsammans med övriga boende och storhandlade mat.

Förutom detta levde vi helt själva. Mitt barn gick i skola och sedan åkte vi till "stan" och shoppade, träffade vänner, gick på bio m.m.

Personalen hittade inga fel och det framkom tydligt i våra 2 möten med soc under denna tid. Jag ledsnade och ville flytta hem men fick nej hela tiden. En morgon möter jag föreståndaren utanför mitt hus som säger att jag måste packa snabbt för nu skulle vi plötsligt hem. Packade, hämtade mitt barn från skolan och fick skjuts hem. Vi hade ett hembesök av soc nån vecka efter hemkomsten och det var allt. Det kostar typ 1-2000 per dygn, så detta var sjukt onödig utgift för kommunen. Jag fick dessutom betala en hel del själv + min hyra och räkningar för mitt riktiga boende.

Hur gammal är ert barn? Stället vi var placerad på tror jag var ett av de bättre. Blev vän med en kvinna som hade bott på hemmet i 2 år med sina 3 barn och sedan flyttat till ett hus i området. Hennes äldsta och mitt barn gick i samma klass. Hon var en f.d narkoman och hade garanterat förlorat alla barnen om hon inte gått med på detta. Där behövdes hjälpen, hon tog emot den och har inte förlorat sina barn. För min egen del kändes det bara så fel men jag tänkte som du, bättre att säga ja och bevisa hur jag är som förälder än att förlora mitt barn. Man har inget val, soc utpressar en när de ger detta som alternativ så ja, ni gjorde rätt. Alternativet är att förlora barnet, nåt annat alternativ finns inte!

Jag har bott på ett sånt hem ett tag med mitt barn. Jag anser att det var totalt meningslöst. Personalen var väldigt trevliga och huset vi bodde i var jättefint. Hade terapi 2 ggr per vecka och typ praktik ett par timmar per dag. Någon i personalen kom alltid till vårt hem på kvällen och sa godnatt. På fredagar åkte vi tillsammans med övriga boende och storhandlade mat.

Förutom detta levde vi helt själva. Mitt barn gick i skola och sedan åkte vi till "stan" och shoppade, träffade vänner, gick på bio m.m.

Personalen hittade inga fel och det framkom tydligt i våra 2 möten med soc under denna tid. Jag ledsnade och ville flytta hem men fick nej hela tiden. En morgon möter jag föreståndaren utanför mitt hus som säger att jag måste packa snabbt för nu skulle vi plötsligt hem. Packade, hämtade mitt barn från skolan och fick skjuts hem. Vi hade ett hembesök av soc nån vecka efter hemkomsten och det var allt. Det kostar typ 1-2000 per dygn, så detta var sjukt onödig utgift för kommunen. Jag fick dessutom betala en hel del själv + min hyra och räkningar för mitt riktiga boende.

Hur gammal är ert barn? Stället vi var placerad på tror jag var ett av de bättre. Blev vän med en kvinna som hade bott på hemmet i 2 år med sina 3 barn och sedan flyttat till ett hus i området. Hennes äldsta och mitt barn gick i samma klass. Hon var en f.d narkoman och hade garanterat förlorat alla barnen om hon inte gått med på detta. Där behövdes hjälpen, hon tog emot den och har inte förlorat sina barn. För min egen del kändes det bara så fel men jag tänkte som du, bättre att säga ja och bevisa hur jag är som förälder än att förlora mitt barn. Man har inget val, soc utpressar en när de ger detta som alternativ så ja, ni gjorde rätt. Alternativet är att förlora barnet, nåt annat alternativ finns inte!

Tack för du delar med dig och det låter ju som att ni fick ett bra utredningshem och att allt gick bra ???? jo jag hörde av socialen att det är väldigt dyrt för kommunen med såna hem och vi får beslutet om att åka dit på tisdag av politikerna. Får vi ja så åker vi den 26/8 och får vi nej så vet jag inte vad som händer ????

Jag har 5 barn. På det första utredningshemmet jag var på år 2010 så var min första son runt 3-4 månader och vi åkte dit tillsammans med hans pappa som jag bodde med då. Vi bodde där tillsammans i 3 månader och under den tiden så mådde ingen av oss bra. Vi längtade hem, vi saknade familj och vänner, vi otrivdes med både personal och hemmet + att vi skötte oss bra enligt observationer men i slutändan så ljög dom alltid om andra saker som inte stämde men tur att jag förde några anteckningar så soc fick veta sanningen om ALLT. Efter dessa 3 månader så valde vi att separera och då fick vi vara där 1.5 månad var i stället för att socialen ville se vem av oss som var bäst lämpad att ta hand om vår son och när vi var klara med utredningahemmet så hade jag flyttat 45-50 min ifrån vårat hem och hem till min hemstad och därför så valde vi att sonen skulle bo oss hans pappa där han är uppvuxen då vi ej ville flytta runt honom när han var så liten. Men jag sökte du jobb osv i min hemstad och jag åkte ner väldigt ofta och träffade honom ? idag är han år, går i skolan och han är hos oss bägge två. Allt gick bra i slutändan även om vi otrivdes.

Jag, min sambo och våra 3 barn ska till ett utredningshem om ca 3 veckor. Barnen är 4 år, 3.5 år och 18 månader gamla. Vi ska till ett nytt hem nu som heter Murars gård i Valla. Tidigare 2010 var vi på Kärnhuset i Sundsvall. På Murars gård så verkar det positivt. Vi ska bo själva i ett 2 våningshus på gården och endast ha hjälp av personal om vi väljer det själv. Gården låter toppen, dom gör utflykter osv. Sen så står dom för rätt mycket också så vi verkar knappt behöva köpa eller ta med oss speciellt mycket utöver detta nödvändiga. Har pratat med dom två gånger, sett bilder osv.

Håller med dig att man hellre säger ja än att bli hotad att ta ifrån oss barnen och det behöver inte alltid vara negativt. Visst att Kärnhuset var ett helvete men denna gång så känns hemmet mer positivt. Vart var ni på för hem? Alltså vad det hette och vårt i landet den ligger? Intressant att höra vad andra varit med om!

Tillägger att vi ska vara där i 6-8 veckor och det kommer kosta kommunen 3000 kronor per år :/ helt sjuka priser ju

Till mig sa soc att vi skulle vara där max 3 månader men vi var där i nästan 10 månader. Jag tror att soc verkligen VILLE hitta något skäl att ta barnet från mig men de lyckades inte denna gång.

Socialtjänsten har redan en ganska klar uppfattning när man kostar på ett utredningshem (kostnaden är mellan 3000kr och 10000kr per dygn och person) socialtjänstlagen kräver att man "prövar" frivilliga alternativ innan man får ta till tvångsåtgärd så som LVU så därför ställs frågan om man ställer upp och skulle man svara nej är risken överhängande för LVU och då genomförs det ändå.

Syftet är många gånger att socialtjänsten behöver dokumentation för att styrka redan fattade beslut som ännu inte blivit officiella. Det är inte allt för ovanligt att socialtjänsten "köper" de svar man vill ha ifrån utredningshemmet.

Skaffa omedelbart ett juridiskt ombud är ett mycket gott råd för den som hamnar i en sådan här situation.  

Begär ut journalanteckningar löpande, det har du laglig rätt till även om det inte är populärt. Många gånger så stämmer inte journal och utredning med varandra och då är det bra att ha tillgång till ursprungsmaterialet

Idag kom beslutet ifrån politikerna att vi har fått godkänt om att fara till utredningshemmet om 1.5 vecka ???? känns nervöst faktiskt men samtidigt så vill man ju ändå bevisa samningen

Ni behöver någon på utsidan att bolla med då det är lätt att göra "fel" och på så sätt få en utredning som sedan blir otroligt svår att bemöta i nästa instans.

Det jag menar är att det är av yttersta vikt att föra dialog med personer utanför utredningshemmet, då det kan vara många saker som kan te sig förvirrande på ett utredningshem och för att förstå vad som är lämpligast att göra i olika svåra situationer.

Det bästa är att kunna bolla med någon som har kunskap och erfarenhet i detta men har man inte tillgång till det så blir en god vän den ventil som man kan behöva.