hur få ett öppet förhållande att funka när den ene inte egentligen vill?
Oerhörd skrev 2019-08-08 10:37:35 följande:
Jag var helyllemonogam när min man kom ut som poly och kände mig väldigt otillräcklig vid tanken. Men det vände, inte på en femöring, utan med mycket kommunikation och att i små små steg släppa på föreställningen att alla känslor måste riktas mot en enda person. Det var väldigt svårt att förstå hur kärleken (eller lusten) växer, inte flyttas över. En rimlig jämförelse är väl att få sitt andra barn, hur många väljer att få ett till barn för att det första barnet är otillräckligt som individ? Det första barnet får inte därefter hälften så mycket av ens kärlek heller, själva mängden ökar. Och att du inte berättade från början... min man bet ihop och levde monogamt med mig i arton år innan han vågade berätta. Det är klart att det går att göra det också. Ett genomsnittligt äktenskap håller väl bara i tolv år eller så. Folk som kastar ur sig att du borde ha varit ärlig från början har väl helt enkelt lite svårt att förstå konflikten mellan att få vara lycklig i en kärlek och att vara en fantastiskt god människa. Dömer inte alls maken för att han "ljög" för mig, men jag är glad att han till slut öppnade sig. Och jag är inte monogam. Jag bara trodde mig vara det eftersom det inte direkt finns något alternativ förrän det presenteras.
Vill du pma så gör det. Många här dömer hårt utan att någonsin ha gått till botten med sina egna känslor. ("Därför" är inte en orsak.) Om något så har jag ägnat åratal åt att reda ut hur mina känslor fungerar och varför, och mitt liv är fyllt av kärlek på många olika sätt.