hur få ett öppet förhållande att funka när den ene inte egentligen vill?

[...]Eftersom jag har väldigt svårt att förstå det monogama tänket har jag också svårt att förstå varför han känner som han gör och därför har jag också svårt att stötta honom i det, vilket jag tänker kommer att göra det ännu svårare att få det att fungera i längden.

Ja, du känner ju mig, så du vet förstås. En fråga bara: kan du förstå hur en icke-monogam tänker och känner? Nu menar jag inte om du kan acceptera och respektera det - jag menar om du kan FÖRSTÅ det? Om du kan sätta dig in i hur det är så väl så att du vet precis hur det känns? Om du skulle kunna sätta dig in i det så väl att du hade vetat hur du skulle stötta en icke-monogam som försöker leva monogamt? Utifrån allt det du skriver så tror jag ärligt talat inte att du skulle kunna det. Och ändå skulle jag inte få för mig att säga att du saknar empati.

Vad är en fredagstråd?

Läs gärna inlägg 25 och se om du förstår mer hur jag menar... jag förstår att allt det här är saker som väcker starka känslor, och jag förstår att det är lätt att tolka (och citera...) saker och ting utifrån sitt eget perspektiv, men samtidigt tänker jag att man kanske kan utgå från att andra människor faktiskt INTE är svin, och försöka tolka utifrån det istället? Som sagt, läs gärna inlägg 25, försök ha ett öppet sinne, och se om du kan förstå bättre hur jag menar, för ja ? jag har också uttryckt mig otydligt (om än kanske inte så mycket i just det du citerar här - här är det ju snarare fråga om att du utelämnat saker ur citatet och istället lagt till saker som stämmer med DIN tolkning)

Det är inte sjukligt att bli uttråkad av att bara ha sex med en person. Det är en social konstruktion som inte verkar fungera särskilt väl.

Absolut. Och du vet att det finns monogama som är otrogna eller tom lämnar sin partner för att de föredrar nån annan? Ska vi verkligen vara såna? Blir ju himla tråkigt. Det är inte en ökad risk bland polyamorösa, det är en risk i alla relationer.

Det är inte sjukligt att bli uttråkad av att bara ha sex med en person. Det är en social konstruktion som inte verkar fungera särskilt väl.

Eller så kallar man fenomen som är socialt betingade och olika i olika samhällen för konstruktioner.

Polyamorösa relationer skiljer sig inte från andra, mer än att de kan vara parallella. Vi är FULLT medvetna om vad vi ger oss in på.

Varför skulle det väcka starka känslor?

Du frågar om jag kan förstå hur en icke monogam person tänker och känner och vill att jag ska försöka ha ett öppet sinne medan du själv inte har tillräckligt öppet sinne för att förstå hur din pojkvän tänker och känner trotts att han förklarat det, du tycker inte att det verkar lite smurfigt? ASD?

Människor rationaliserar och tänjer på sanningen men när det är svart på vitt att någon motsäger sig själv flera gånger, beskriver ett ultimatum men förnekar att h*n ställt ultimatum blir det som en wtf? känsla, ljuger h*n så hårt för sig själv  eller är det bara en fredagstråd?

Haha - ja, en komplex sak  Åh, det där med att ha svårt att bli KÄR; att verkligen ÄLSKA nån... det känner jag igen sååå väl...Jag blir passionerat förälskad - kan till och med bli snudd på besatt - men att verkligen ÄLSKA nån är jag inte så bra på... det var också därför jag hade bestämt mig för att aldrig mer ha nån seriös relation. Intressant också, det du skriver om att du har lätt för att få nära vänskapsrelationer med män, men att du verkligen inte blir kär i (eller ligger med) alla... Jag har också lätt för att få nära vänskapsrelationer med män, men jag tror inte att jag har en enda manlig vän som jag inte varit förälskad i under iaf nån period haha. Oftast helt utan att sex öht varit inblandat. (Eller jo förresten - jag har faktiskt en manlig vän som jag inte är/har varit kär eller förälskad i, men det är enbart för att han är 20+ år yngre än mig (vilket absolut inte behöver vara ett problem, men vilket inte är nåt som intresserar mig)). Jag förstår absolut vad du menar beträffande att inte dejta nån som förbjuder dig att ha manliga vänner pga svartsjuka, men jag kan också förstå de män som tycker att det är jobbigt att deras kvinna har manliga nära vänner.

Jag skulle nog säga att det är den monogama som löper större risk att bli kär i tredje part eftersom det oftast handlar om att välja kk med nån som skulle kunna vara en potentiell partner. Det är där skillnaden kommer spela in mellan dig och din kille. Han väljer nog inte ut en trevlig lekkamrat utan han utgår ifrån sitt monogama tänkande.

"Han väljer nog inte ut en trevlig lekkamrat utan han utgår ifrån sitt monogama tänkande."
ja, om han är demisexuell och bara blir sexuellt attraherad av någon han utvecklat känslor för eller något åt det hållet. Män är generellt bättre på att vilja ligga med någon som "bara" är en trevlig lekkamrat, som man glömt nästa dag.

Åh, ja: jag önskar att min partner hade varit som män generellt när det gäller det :) Sen måste jag säga att jag tror att hela den där bilden - att kvinnor generellt sett är demi-sexuella och män generellt sett inte är det - är totalt och fullständigt heltokig. Jag känner nog fler män som är demi-sexuella än kvinnor, om jag ska vara ärlig (även om detta är en uppskattning nu i stunden; inte nåt jag verkligen satt mig ned och gått igenom).

Könsskillnader i svartsjuka

Män och kvinnor är lika ofta svartsjuka, men deras svartsjuka tar sig olika uttryck. Hos många män är svartsjukan oftare inriktad på det sexuella beteendet, rädslan att kvinnan har samlag med en annan man. Många kvinnors svartsjuka inriktar sig ofta mer på männens beteende, känslor eller förande av resurser till en annan kvinna

www.wikiwand.com/sv/Svartsjuka

Med reservation för att jag missuppfattat vad du menar med detta så tror jag att vi är helt överens här - med ett undantag: jag saknar inte förmågan att få djupa känslor för nån; jag saknar förmågan att få en specifik sorts djup känsla som folk skulle klassa som (romantisk) kärlek. Mer om det nedan. Hur menar du då? Om något så är det väl tvärtom? Att det, när det gäller att förstå hur en icke-monogam tänker och känner, är en fråga om att lägga till snarare än plocka bort (nämligen lägga till fler partners), och tvärtom? Eller hur menar du? Vad är det som plockas bort i det ena fallet, och läggs till i det andra?

Nu var ju återigen min poäng här inte att peka finger och påstå att du inte fattar saker eller nåt sånt. Min enda poäng var att vi kan inte FÖRSTÅ - i betydelsen att på ett känslomässigt plan KÄNNA LIKADANT SOM - alla människor, men att det inte innebär att man inte RESPEKTERAR alla. Och återigen: nej, jag kan, som jag redan sagt, inte förstå min partner i ovan nämnda betydelse, men jag förstår att han har det jobbigt, och jag har all respekt i världen för att han känner och tänker som han gör. Omvänt kan han inte förstå mig (återigen i ovan nämnda betydelse av ordet "förstå"), men han respekterar ändå hur jag är. I sista änden tror jag att det här bara handlar om hårklyverier; om olika tolkningar av ordet "förstå".Hur menar du då? Ja, det här är nåt vi har pratat MYCKET om. Nu menar jag inte att jag inte kan ha DJUPA KÄNSLOR för nån - definitivt inte. Jag är allt eller inget, och dem jag bryr mig om bryr jag mig väldigt, väldigt mycket om. Det jag menade var att jag inte kan filtrera ut en specifik känsla som är reserverad för min partner, som är annorlunda i jämförelse med hur jag känner för andra människor som står mig nära. Är du med? I en annan, bredare betydelse av ordet "älska", som omfattar alla former av väldigt djupa känslor för någon, inte bara den form av känslor som monogama människor anser att de har specifikt för sin partner - i den betydelsen är jag väldigt bra på att älska. 

Slutligen: jag uppskattar verkligen att du tar dig tid att försöka förstå (på ett intellektuellt - inte känslomässigt - plan ) hur jag menar. Vi är uppenbart väldigt, väldigt olika människor, med väldigt, väldigt olika syn på i alla fall de här sakerna, vilket lätt kan göra att man missuppfattar varandra, och kanske tänker att den andre verkar trögfattad eller motsägelsefull, så, som sagt: jag uppskattar att du inte bara avfärdar mig :) Dessutom: jag är en ganska förvirrande person överlag - inte minst för mig själv :)