Inlägg från: Anonym (E) |Visa alla inlägg
  • Anonym (E)

    hur få ett öppet förhållande att funka när den ene inte egentligen vill?

    Anonym (Olustig) skrev 2019-08-08 09:08:17 följande:

    Ja, det är ju det jag tänker också... :( Frågan är om det är möjligt för en människa som är monogam att "tänka om"?Ja - det är som sagt inte aktuellt. Det är därför jag har förklarat för min partner att det är vad som skulle hända om vi bestämde att ha ett monogamt förhållande; jag vill inte att vi öht ska hamna i den situationen.Ja, i ert fall är det ju inte frågan då om att du är monogam men har lyckats acceptera ett öppet förhållande, utan snarare att du bara inte visste från början att du inte är monogam... och så är det definitivt inte med min partner... han är helyllemonogam :(

    Tusen tack för ditt långa, respektfulla svar!!


    Det mest respektfulla du kan göra är att avsluta relationen. Att ställa honom inför att antingen ha ett öppet förhållande mot hans vilja eller ha ett monogamt förhållande där du kommer vara otrogen är ett ultimatum som är extremt egoistiskt utav dig. För det betyder ju i realiteten att det blir så som du vill oavsett vad han känner och vill. När du nu vet hur han känner inför det så borde du ju lyssna på honom.
  • Anonym (E)
    Anonym (Olustig) skrev 2019-08-08 10:53:35 följande:

    Ja, herregud - det är inte alls så det är!! Som jag förtydligade i ett annat inlägg: Det är inte frågan om ett ultimatum här; det är frågan om att jag har förklarat att vi inte kan ha ett monogamt förhållande, för om vi skulle ha det skulle det bara sluta med otrohet, och det vill jag inte. ... Valet för honom står inte mellan att gå med på ett öppet förhållande eller stå ut med otrohet; valet står mellan att vara ok med ett öppet förhållande eller göra slut, eftersom det tredje alternativet - ett monogamt förhållande - skulle leda till otrohet, varför det öht inte är ett alternativ. Men jag inser att jag uttryckte mig lite otydligt i trådstarten...


    Okej! Det är fortfarande ett ultimatum det handlar om. Ett förhållande på det sättet som du vill ha det eller göra slut.

    Jag tycker fortfarande det enda raka är att du själv gör slut. Annars kommer du eventuellt pusha honom som är -helyllemonogam- att göra våld på sig själv.
  • Anonym (E)
    Anonym (Olustig) skrev 2019-08-08 11:19:03 följande:

    Fast... det är ju han som vill försöka få det att funka? Det är inte så att jag har sagt: gå med på ett öppet förhållande, annars gör jag slut med dig! Utan jag har sagt att jag inte kan leva monogamt, och eftersom jag inte vill vara otrogen så blir ju ända alternativet att vi avslutar - om han inte kan tänka sig att leva i ett öppet förhållande. Är det ett ultimatum att jag ger honom chansen att fundera istället för att bara göra slut rakt av, trots att han vill försöka? Jag fattar inte riktigt... Jag förstår vad du menar med att han kanske tvingar sig själv, men det måste ju i sista änden vara HANS beslut? Allt jag kan göra här är ju att sätta mig in i hur det skulle kunna fungera, och hela tiden vara tydlig med att han inte får gå med på nåt som inte känns ok med honom - båda delarna har jag gjort och gör jag. Men att bara sätta mig över honom, och bestämma åt honom att han inte kommer att klara det, när han VILL försöka - det tycker jag inte är så särskilt schysst...


    Anonym (Olustig) skrev 2019-08-08 11:20:36 följande:

    Snälla läs föregående inlägg (inlägg 43) och förklara gärna hur du menar utifrån det... tack.


    Det är exakt det som är ett ultimatum.

    Han får möjlighet att välja att göra som du vill eller så är det slut.

    Du har ju själv skrivit att du redan vet att han är 100% monogam så jag förstår faktiskt inte varför du vill utsätta honom för att göra det valet.
  • Anonym (E)
    Anonym (Olustig) skrev 2019-08-08 11:54:58 följande:

    Men... I så fall är jag väl lika mycket ställd inför ultimatum? Antingen måste jag leva monogamt eller göra slut? Fast jag anser inte att han ställer mig inför ett ultimatum om han sen kommer fram till att han inte kan leva i ett öppet förhållande. Det är inte ett ultimatum; det är bara livets allmänna jävlighet. 


    Det är inte jag som utsätter honom för att göra ett val - vi måste båda göra ett val: att anpassa oss till den andre eller göra slut. Eller hur? Jag har redan konstaterat att jag inte kan anpassa mig till honom - han vill däremot fundera på det. Hur är detta att jag ställer honom inför ultimatum?

    (läs gärna #41 också)
    Ja du har samma val men du har ju redan gjort ditt val. Oavsett om det var samma val från början så ställer du honom inför ett ultimatum, det är ju vad ett ultimatum är.

    Ni gör ju som ni vill, han kanske vill testa, men precis som du inte kan byta läggning så kan troligen inte han heller.

    När en monogam person försöker ha ett öppet förhållande så är ju risken inte enbart att denne kommer må väldigt dåligt under lång tid framöver utan också att den blir förälskad när den inleder något med en annan person och då ändå vill lämna den primära relationen för att ha ett monogamt förhållande.
  • Anonym (E)
    Oerhörd skrev 2019-08-08 12:43:51 följande:

    Han kanske inte måste byta läggning, det är möjligt för en del att förstå och acceptera sin partners annorlunda läggning utan att vilja vara likadan själv. Vi är olika och värderar olika saker i relationer och hos andra på olika sätt. Inte bara gällande sex och flersamhet.

    Sant, risk att den monogama hittar en annan person som vill vara monogam. Det är en risk i alla relationer, att en är polyamorös betyder inte att dagens primära partner (om sådan finns) är morgondagens. Även i relationer monogama sinsemellan händer det att den ena hittar en annan hen hellre vill ha en relation med.


    Om vi ska utgå ifrån att monogam och polygam handlar om sexuell läggning så innebär det ju att byta läggning eller förneka sin sexuella läggning om man går från en monogam till en polygam relation. Vilket denna tråden handlar om.

    Men visst vi kan kalla det livsval istället för läggning om det passar bättre. Det är väl snarare det det är om människor bara kan förväntas byta, alternativt välja att leva med och acceptera något som inte uppfyller ens egen sexuella läggning.

    Jag tycker dock att det är ett nedvärderande och förminskande sätt att se på sexuella läggningar.
  • Anonym (E)
    Oerhörd skrev 2019-08-08 15:37:56 följande:

    Vi ska nog inte utgå från att monogam och polygam handlar om sexuell läggning. Polyamori ligger nog närmast isåfall, det är snarare en övertygelse om att kärleken till en person inte förminskas om kärlek uppstår även till en annan person. Monogami är en social konstruktion där ett val träffas att leva med en partner. Seriell monogami är vanligare, där partnerbyte innebär att partnern byts ut helt mot en annan. Polygami är månggifte.

    Min sexuella läggning är bisexuell, eller möjligen pansexuell. Det kan jag svårligen ändra på. Däremot att ändra sin föreställning om kärlek, kärleksrelationer och formen för sexuella relationer - fullt möjligt.


    Ja då är helt överens. Jag tror inte heller att det är en sexuell läggning huruvida man vill ha sex med flera eller med en.

    Men den enormt stora trenden att ha så kallade fria sexuella och kärleks-relationer är precis lika konstruerad och tvingande som heteronormen. Jag vet många som känt dig tvingade in i öppna relationer med argumentet att de annars är trångsynta, rädda eller svartsjuka. Det är fan inte okej med tvång i sex och relationer!
  • Anonym (E)
    Anonym (Olustig) skrev 2019-08-08 16:55:26 följande:

    Absolut. Fast frågan är ju om detta verkligen ÄR socialt betingat. Jmfr #91


    Ja fast även om det är socialt betingat så behöver det inte nödvändigtvis vara dåligt för det. Man kan ju lätt gissa sig till att tvåsamhet är jävligt bra om man vill veta vems ungarna är till exempel, och för att öka överlevnadschansen för avkommorna om de har minst två vuxna individer som bryr sig snarare än en. Utan att ha någon värst bra koll på urtidsmänniskor så kan jag tänka mig att redan de första människorna levde i liknande familjekonstellationer som idag, men troligen flera generationer tillsammans. Människor får ju oftast ju bara en unge åt gången och spädbarn behöver oerhört mycket tillsyn och omsorg jämfört med andra djur.

    Sen att något är en socialkonstruktion är bara en förklaringsmodell. Men typ allt som människor gör är ju mer eller mindre en socialkonstruktion. Även att vilja ha flera partners skulle jag säga är en socialkonstruktion men av nyare snitt.
  • Anonym (E)
    Anonym (Olustig) skrev 2019-08-08 17:43:10 följande:

    Absolut inte. Det var inte det det där handlade om egentligen.Blir lite nyfiken på hur ett monogamt förhållande garanterar minst två vuxna individer som bryr sig, medan ett öppet eller polyförhållande innebär att det bara finns en vuxen individ med i bilden? Känns en liten smula motsägelsefullt om jag ska vara ärlig. I övrigt kan jag bara hänvisa till vad jag skrev i #82:


    Förlåt om jag detailade din tråd. Det var bara tankar- inte direkt menat emot nåt av det du skrev. Antagligen skulle folk välja lite olika även om det inte fanns sociala normer.

    Men jag menade naturligtvis att en man som vet att han är pappa till ett barn med större sannolikhet är villig att ta hand om det. -jag pratar nu inte om den moderna människan, vi har ju preventivmedel och dna tester-

    Även idag skulle det ju potentiellt kunna bli ett problem beroende på vilken typ av polyrelation vi talar om, men utifrån att både man och kvinna har flera olika sexuella relationer som kk så är ju sannolikheten att kvinnan blir ensamstående vid ev graviditet enormt mycket större än sannolikheten att alla hennes kk?s skulle vilja hjälpa till med barnet oavsett vem som är fadern. - Förvisso fiktivt exempel eftersom man kan ta reda på faderskapet men iaf.

    Har man ett genuint kärleksförhållande med fler än en person så är det såklart en helt annan sak.
  • Anonym (E)

    [quote=79817292][quote-nick]Anonym (Olustig) skrev 2019-08-08 19:15:24 följande:[/quote-nick]Haha, känner mig überdum nu; det här är andra uttrycket idag som jag inte känner till... detaila? Oavsett vilket - du har inget att be om ursäkt för; det enda jag menade var att diskussionen om huruvida mono/poly är socialt betingat eller inte inte handlade om huruvida det skulle vara mer rätt eller fel av den orsaken. Haha det är inte alltid lätt när man citerar inlägg, men inte har alla föregående delar; vet inte om du fattar vad jag menar här - min poäng är hur som helst att den kommentar från mig som du svarar på här absolut inte var menad som nån slags tillrättavisning, bara som en förklaring. Fast nu blev allt bara ännu rörigare haha.Ah - då fattar jag! Jag tänkte att du menade så som det är nuförtiden :)Fast då pratar du ju inte om vare sig poly eller öppet förhållande; då pratar du ju enbart om kk-förhållanden (vilket ju inte öht varit under diskussion), eller hur? För både ett öppet förhållande och ett polyförhållande är ju ett genuint kärleksförhållande, eller hur? [/

    Ja jag tänkte framförallt på varför heteronormen uppstått från första början. Det finns ju tydliga praktiska skäl.

    Men ang öppen relation vs kärleksrelation så

    Om ni har ett öppet förhållande så är ju ditt och din killes förhållande ett kärleksförhållande ja, men de andra personerna, kvinnorna och männen, som ni har sex med utanför er relation har ni ju inte ett kärleksförhållande med. Iaf om jag förstått vad du har skrivit korrekt.

    Sen kan man ju såklart var tex tre personer som alla älskar varandra men det är ju något helt annat än ett öppet förhållande.

Svar på tråden hur få ett öppet förhållande att funka när den ene inte egentligen vill?