hur få ett öppet förhållande att funka när den ene inte egentligen vill?

Oh ja - självklart gör jag det. Nu gällde ju min kommentar i #157 huruvida risken att nån kärar ner sig i en annan och lämnar sin parter är större i ett strikt monogamt förhållande eller i ett öppet förhållande/polyförhållande - inte vem som är mest trolig att lämna sin partner i ett öppet förhållande där den ene egentligen är monogam (ville bara förtydliga detta, så att du inte missuppfattar min kommentar i #157), men visst förstår jag vad du menar, och du har som sagt en klar poäng där. Det är ju dock en risk jag får ta, och inget jag sen kan komma och yla om, ifall det skulle hända.

Älskar för övrigt din förmåga att använda metaforer  Mästerligt!!

Haha - ja, en komplex sak  Åh, det där med att ha svårt att bli KÄR; att verkligen ÄLSKA nån... det känner jag igen sååå väl...Jag blir passionerat förälskad - kan till och med bli snudd på besatt - men att verkligen ÄLSKA nån är jag inte så bra på... det var också därför jag hade bestämt mig för att aldrig mer ha nån seriös relation. Intressant också, det du skriver om att du har lätt för att få nära vänskapsrelationer med män, men att du verkligen inte blir kär i (eller ligger med) alla... Jag har också lätt för att få nära vänskapsrelationer med män, men jag tror inte att jag har en enda manlig vän som jag inte varit förälskad i under iaf nån period haha. Oftast helt utan att sex öht varit inblandat. (Eller jo förresten - jag har faktiskt en manlig vän som jag inte är/har varit kär eller förälskad i, men det är enbart för att han är 20+ år yngre än mig (vilket absolut inte behöver vara ett problem, men vilket inte är nåt som intresserar mig)). Jag förstår absolut vad du menar beträffande att inte dejta nån som förbjuder dig att ha manliga vänner pga svartsjuka, men jag kan också förstå de män som tycker att det är jobbigt att deras kvinna har manliga nära vänner.

Va..? Var står det att jag maler på för att få honom att ge med sig? Jag berättade för honom att jag inte är monogam, och förklarade att jag känner mig själv - om vi skulle bestämma oss för ett monogamt förhållande så skulle det bara leda till otrohet, och det vill jag inte. HAN sa då att HAN vill fundera på det; att HAN vill se om det kan funka för honom med ett öppet förhållande. Jag har inte öht tjatat eller malt på om att han måste acceptera nånting öht.

Sen vad gäller den sista meningen måste jag bara påpeka att det där ser VÄLDIGT olika ut från man till man. Även om din man vill ha ett helt monogamt förhållande är det ingalunda alla män som vill det. Precis som Anonym (Jobb) skrev:Fast det där vet du förhoppningsvis egentligen.
Nej, naturligtvis inte. Trådstarten var till för er här inne, för att förklara situationen. Tänkte inte riktigt på finkänsligheten där, utan mer på att vara tydlig med hur landet ligger, för att ni här inne skulle förstå. Men ok, jag förstår din poäng, och hur det kan misstolkas. 
Öh... nä? Var har jag ens antytt att jag skulle ha sagt det?Jag vet inte ens vad jag ska svara på det här... har du funderat på att din syn på människor som inte följer den mest vedertagna normen kanske behöver modifieras lite?Barn är inte aktuellt. Ja..? Vet inte riktigt vad du vill ha sagt med detta?

Slutligen: tack för att du nu skrivit lite tydligare inlägg som jag iaf har en chans att bemöta.

    Tack.

Intressant. Vad är det som får dig att tro detta? Och vad är det som får dig att anse att jag inte är mogen att vara i ett förhållande? Utveckla gärna!

Du menar att öppna förhållanden inte funkar? Eller polyrelationer? Sorry, men där har du helt enkelt fel. Klart att det finns gott om misslyckade öppna förhållanden och poly-relationer, men det innebär inte att det inte FUNKAR. Lika lite som det faktum att många monogama relationer kraschar innebär att monogami i sig inte funkar.

Tack. Jag vet att frågan inte var riktad direkt till mig, men svarar ändå :) Jag måste säga att just den tanken - att det skulle vara en rättvisefråga - faktiskt aldrig ens har slagit mig innan en man tog upp det i den här tråden. Jag har erfarenhet av både öppet och poly, men det har faktiskt aldrig någonsin varit ett problem - både den/de jag varit tillsammans med och jag har varit nöjda och belåtna med den andel sex vi själva fått, och inte jämfört med varandra. Om det däremot uppstår en situation där en av parterna faktiskt har svårt att ens hitta sexpartners kan det ju säkert bli problem, men då tror jag att problemen primärt bottnar i frustration över att inte få så mycket sex man vill ha, med så många människor man vill, snarare än i att det är fel på typen av förhållande. På samma sätt som det blir problem i ett monogamt förhållande där den ene vill mer än den andre. Men det är bara så jag föreställer mig det - jag har som sagt inte upplevt det själv.

Ja, nä - som sagt: jag fattar absolut! Och det är det jag menar. Där kan det ju definitivt bli problem. Om vi tittar på just min situation vill jag bara förtydliga följande (i) det enda sätt min partner inte räcker till åt mig på är att han inte är olika personer - vilket ju är en omöjlighet. Lite samma som om en helst straight person är tillsammans med en bi. Det är ju omöjligt för den straighta att vara två kön samtidigt, men det innebär ju inte att hen inte räcker till inom de gränser som naturen satt upp, eller hur? På samma sätt är det omöjligt för min partner att vara både smal och kraftig, lång och kort, vit och svart osv osv osv, men inom SIN kategori är han alldeles tillräcklig för mig (ok, det där är en extrem förenkling, för det handlar om mycket mer än utseende, men utseendet är ju det som är lättast att ta som exempel) (ii) jag vill ha sex med honom minst lika mycket som med nån annan, och är ganska bombsäker på att jag kommer att fortsätta att vilja det. Även om sex med en partner man haft länge blir annorlunda än sex med nån som är ny och spännande så innebär det inte att det inte är sex man vill ha. Skulle jag plötsligt inte vilja ha sex med honom längre så skulle det vara av andra anledningar än att jag får olika sorters sex av olika människor. Med detta sagt förstår jag absolut vad du menar, och håller med om att den situation du beskriver verkar hemsk.  

Haha glömde ju den nästan viktigaste punkten: om han bestämmer sig för att prova ett öppet förhållande, och om han bestämmer sig för att själv träffa andra så tror jag närmast att det är JAG som kommer att ligga i underläge i popularitet - han är grym :)

Åh... Tack  Det värmer otroligt