Otrohet, men från ett annat perspektiv

För att sex är intimt förknippat och för många, kanske majoriteten av människor(?), känslomässigt betingat, något man väljer att göra med den partnern man valt att vara tillsammans/gift med. Det är väl inte konstigare än så? För mig är det främmande att tycka tvärtom men jag lägger ingen värdering i hur andra gör eller tycker, alla är ju olika!
Sex är en av grejerna som jag vill vara exklusiv med i ett förhållande, och jag likställer inte det med hobbies som sport eller andra fritidsaktiviteter. Jag vill inte tänka på att min partner har sex med någon annan därför att jag vill fokusera på vår relation, och det för att det hade gjort mig ledsen och svartsjuk. Jag själv hade tyckt det blivit rörigt med massa olika partners och förstår inte hur folk orkar det, har alltid haft få men nära relationer i mitt övriga liv. Vill min partner nåt annat dvs vara fri att träffa andra men utan att gå bakom ryggen på mig så får man väl diskutera det då. Men jag hade tvivlat på det gått att kompromissa om (i mitt fall alltså), och då hade nog utgången blivit att vi bröt upp för att vi inte vore kompatibla längre. 

Varför jag känner som jag gör kanske också har att göra med att jag upplevt otrohet i tidigare förhållande, då expartnern var otrogen med min vän. Ja, sveket från båda gjorde ont, men det var också jobbigt, olustigt, att tänka på dem två ihop sexuellt, även om den biten bleknar snabbare.