Hur bearbetar man det omöjliga?

Beklagar din förlust! Sorg är så olika för alla men min stora tröst då det varit jobbigt är att ventilera med andra som är/har varit i samma situation. M'änniskor som förstår, på riktigt, hur den där bottenlösa sorgen äter upp en innifrån och man kämpar för att överleva själv. Jag tror att sorg är bra men att fastna i den är direkt livsfarligt. Vänd dig till någon för samtalshjälp, stödgrupper hos tex VIMIL eller SPES eller en sorg-grupp hos kyrkan om det känns bra. Har du möjlighet till trauma-stöd via din hemförsäkring eller via din arbetsplats?

Var rädd om dig och tillåt dig att vara ledsen! Massor av kramar.