Hur bearbetar man det omöjliga?
Vet du, jag tycker det låter som om du börjat bearbeta det lite.
Du tänker på det och tar in det i små portioner så gjorde min dotter också när hon började bearbeta sin brors död.
Första tiden handlade bara om att överleva och sen sprang hon iväg från sorgen så fort hon kunde hon höll sig så aktiv det bara gick tils hon bröt ihop.
Och hon ville absolut inte prata om det.
Men till slut orkade hon inte och då kom tankarna och tårarna, fast bara i små portioner, i den takt hon klarade av.
Vi sörjer alla olika, låt din sorg få komma du är redo, hetsa inte fram den men förneka den inte heller.
Lita på att din själ vet när det är dags och hur, du har allt du behöver inom dig.
Och om du vill kan du avsätta sorgetid, där du helt sonika bestämmer en tid då du plockar fram ett foto på din syster, tänder ett ljus eller vad som känns bra och låter din sorg och dina tankar få flyga fritt, du kan sätta en stopptid också sätt en äggklocka och när den ringer säger du att du måste gå men att du och din syster får höras senare.
Ta hand om dig och jag beklagar din förlust.