Googlade runt lite idag om orosanmälningar då jag läste i en mammagrupp att en mamma har fått sina barn omhändertagna o hon förstod inte alls varför. Men alltså. Krävs det inte väldigt mycket för att ett barn ska skiljas från sina föräldrar?
Jobbar dom inte mot att stödja o hjälpa innan ett omhändertagande sker? Någon som är insatt o faktiskt vet?
Beror på hur dåligt och hur länge missförhållandet varar.
Ofta försöker soc utbilda föräldrna först om det är minde allvarliga saker, i andra fall hämtas barnen direkt.
Beror på hur dåligt och hur länge missförhållandet varar.
Ofta försöker soc utbilda föräldrna först om det är minde allvarliga saker, i andra fall hämtas barnen direkt.
Jag tror att det är väldigt olika från fall till fall.
Många ggr agerar de INTE och barnen dör/has ihjäl. Andra ggr agerar de helt i onödan.
Oftast agerar de korrekt (får man hoppas).
Vart läste du tråden?
Jag tror att det är väldigt olika från fall till fall.
Många ggr agerar de INTE och barnen dör/has ihjäl. Andra ggr agerar de helt i onödan.
Oftast agerar de korrekt (får man hoppas).
Vart läste du tråden?
Många anmälningar kommer från par i vårdnadstvister, men de måste kolla upp ändå
Väldigt många "olämpliga föräldrar" förstår inte att de är olämpliga.
Kan ju vara så att föräldern till de omhändertagna barnen inte berättar hela historien?
Klart att det finns fall där barn blivit omhändertagna utan tillräcklig grund, det finns inget perfekt system. Men det är undantag, inte regel.
Det kan ju vara så att föräldern uppfattar det som att barnet blivit omhändertaget pga en fläck på tröjan men om man läser utredningen så ser man att det handlade om något helt annat. Många som brister i omsorg kan eller vill inte förstå att det är så och fokuserar därför på fel saker.
Det är faktiskt skandalöst vilken makt en oerfaren okunnig nyexaminerad och nyanställd socialsekreterare kan få.
På mycket svaga grunder kan hon rycka ett barn från sin förälder/föräldrar och därmed skada barnets viktiga anknytning till sina föräldrar. Den här nyanställda socionomen sätts på det här jobbet, för att det inte är någon annan som vill ha det.Och det finns inga bra möjligheter heller att överklaga sådana beslut.
Den nyanställde socialsekreteraren kan vara väldigt ung, inte ha någon egen erfarenhet av barn och endast ha ytliga kunskaper om psykologi. Socionomutbildningen är så bred, de läser bara små duttar av varje ämne. Lite matte, lite juridik, lite psykogi, lite ditten och lite datten...
Kanske socialsekreteraren anmärker på att ditt barn fick för varm soppa eller tycker det är konstigt att barnet skriker när det inte får glass, eller vad du vill. Sen är du fast.
Det räcker att ett enda barn om året skulle råka ut för en separation av sin förälder - så skulle det vara en katastrof. Men det sorgliga är ju att det finns väldigt många exempel på dåliga utredningar och felaktiga omhändertagande.
150 st felbedömningar på tre år, enligt länken nedan:
sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=7126935
Försöker länga igen, får vi se om det funkar den här gången:
www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-granskar-hundratals-barn-far-illa-nar-att-socialtjansterna-gor-fel
Det är faktiskt skandalöst vilken makt en oerfaren okunnig nyexaminerad och nyanställd socialsekreterare kan få.
På mycket svaga grunder kan hon rycka ett barn från sin förälder/föräldrar och därmed skada barnets viktiga anknytning till sina föräldrar. Den här nyanställda socionomen sätts på det här jobbet, för att det inte är någon annan som vill ha det.Och det finns inga bra möjligheter heller att överklaga sådana beslut.
Den nyanställde socialsekreteraren kan vara väldigt ung, inte ha någon egen erfarenhet av barn och endast ha ytliga kunskaper om psykologi. Socionomutbildningen är så bred, de läser bara små duttar av varje ämne. Lite matte, lite juridik, lite psykogi, lite ditten och lite datten...
Kanske socialsekreteraren anmärker på att ditt barn fick för varm soppa eller tycker det är konstigt att barnet skriker när det inte får glass, eller vad du vill. Sen är du fast.
Det räcker att ett enda barn om året skulle råka ut för en separation av sin förälder - så skulle det vara en katastrof. Men det sorgliga är ju att det finns väldigt många exempel på dåliga utredningar och felaktiga omhändertagande.
150 st felbedömningar på tre år, enligt länken nedan:
sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=7126935